Category: Uncategorized

Den h?r veckan hade inte mycket att g?ra med konst…

Mycket har jag varit med om och lite vet jag om hur tungt det verkligen ska bli n?r jag g?r f?rhastade beslut. ” Far du bara i f?rv?g till Spanien, jag klarar mej s? bra h?r i den h?r lilla l?genheten med v?ra busar och v?ra tv? stora hundar! Utan s?mn! Inga problem! Flyg iv?g du! Det ?r du v?rd! Jag ?r en st?lkvinna….la,la,la BL?, BL? -SPY”??P?hittigt?!? Vem trodde jag att jag lurade??Talar om veckan som nu g?tt. N?tt och j?mnt. Nu sitter jag h?r med huvudv?rk f?r att jag inte f? i mej mina dagliga doser koffein… Jag orkar inte ens f?rs?ka f?rklara hur det har varit att syssels?tta tre vildingar sj?lv p? denna begr?nsade yta. Jag drar bara l?ttnadens suck att det nu ?ntligen ?r ?ver och att vi imorgon ?r tillbaka till vardagsrutiner. Herregud. Jag som annars hatar rutiner. Jag l?ngtar efter dem nu som aldrig f?rr!

Ig?r kom i alla fall solen och v?rmen. D? gick vi iv?g till parken och jag f?rs?kte f? lite styrka av moder jord. ..

“Mamma!! Vi m?ste g? ut p? restaurang idag!!” “MAMMAAA, Jag d??r, vi m?ste k?pa glass!!” “MAMMMAAA!!! Hur l?ngt ?r det till parken??” “MAMMAA!!! V?NTA!!” Mina steg blev snabbare och snabbare medan de stora killarna bl?ste f?rbi med sina kickboards alternativt f?rs?kte ta sn?lskjuts av vagnen. Jag visste inte ens vad och om det fanns n?gon lekpark d?r n?ra butiken vi skulle k?pa skolshorts i..( inf?r kommande varma veckan.)

Som tur har jag inte bitit av mej tungan n?r jag ?r p? spr?ng utan jag stannade en libanesisk kvinna som kom g?ende med barnvagn och fr?gade. “Jag ?r p? v?g dit, f?lj med mej.” S? gjorde vi s?llskap till parken och barnen lugnade ner sig och jag kunde f?ra en normal vuxen konversation med henne. Hon hade en kille i precis samma ?lder i vagnen som min minsta. ?lskar att tr?ffa nya m?nniskor…eller jag blir ju s?d?r l?jligt nyfiken p? dem. ?ver?ser dem med fr?gor om deras land osv osv.. ?Nu lite kaffe

Vad roligt att se att s? m?nga gillade mitt f?rra inl?gg. K?nner att det kan vara sk?nt att l?tta p? locket ibland. T?nkte ocks? att jag sku b?rja bjuda p? lite fler bilder och lite st?rre kanske… Tyv?rr bara s? har jag ingen vettig kamera med mej till London. Har liksom inte brytt mej om fotografering p? l?nge (har aldrig heller varit duktig p? den tekniska biten utan starkare p? motiven, the art). S? nu f?r ni h?lla till godo med d?liga telefonbilder..ledsen.

Stressad och pressad, lite s? har jag k?nt mej den h?r veckan. Stressad blir man av s?mnl?sheten och den djupa s?mnen hur sjukt det ?n l?ter. Larmet f?r blodsocker sv?ngningarna nattetid fungerar inte alltid som det ska och en natt l?g min pojke l?gt i blodsocker (runt 3) ett par timmar utan att jag vaknade…d?rav stressad av den djupa s?mnen. Menar att jag blir stressad av att veta att jag kanske sover n?r jag borde vakna! Det ?r det som ?r det hemska n?r man ?r ensam varje natt. I n?t skede vill ocks? min kropp vila och ta igen sig och det lyckas inte riktigt nu.. S? det ena f?der det andra och som b?st ?r jag v?ldigt okreativ. Ett visst flow beh?vs f?r att jag ska kunna m?la och har jag inte det s? m?ste jag inv?nta det…Kockooo var e duuu?? N?ja, m? s? vara, det ?r bara tillf?lligt. Snart f?r jag hj?lp igen. ?Ot?lig har jag alltid varit och nu g?r jag liksom p? “survival-mode” resterande tid i England.

Verkar inte heller b?ttre ?n att flunsan hittat oss ?nnu en g?ng denna s?song! Helt otroligt! Tror inte jag varit s? sjuk under hela mitt liv som h?r i England. Vad ?r det fr?gan om liksom? Klimatet? Alla bakterier lever l?ngre i detta arma v?der….Sen har vi ju v?ra funderingar minstingen och jag p? kv?llen..kanske kan man kalla det kv?lls ritualer? =D F?r det f?rsta ska man helst l?sa en dr?s med b?cker..alltid n?r man l?gger ner den ena och tror nu…nu ska vi sl?cka s? vill han absolut ha en till och en till..en bok ?r en visbok s? d?r ?r alla de h?r k?nda svenska visorna…b?,b?, imse-vimse spindel ..ja, ni vet. Sen har han n?ng?ng p? skoj ?ppnat munnen d? jag ska pussa honom och d? har jag skojat tillbaka genom att g?ra en ton som vibrerar i hans mun. F?rst?r ni? Detta har eskalerat till att han nu tycker det ?r j?tte skoj att vi har l?pparna mot varann och jag g?r olika toner som han d? k?nner i hela sitt lilla v?sen. Ja, inte s?rskilt klokt med tanke p? att han och jag smittar varann med alla bobbor…

?r det s? att trean blir mer bortsk?md? Eller ?r det bara s? att ?man inser att de v?xer s? sjuttons fort att man m?ste ta tillvara p? denna bebis-mys-tid? Fast han ju inte ?r n?gon bebis mer.. Vet inte, vill inte minnas att jag l?tit de andra tv? ber?tta (och best?mma) s? mycket om hur det ska vara kv?llstid? Det ?r liksom s? myyyysigt att natta att jag g?rna blir d?r. Med de andra tv? var det klara regler hur allt skulle sk?tas och nu pl?tsligt ?r alla regler borta och jag bara sm?lter med den lille? Whats wrong?

13.8 2008 f?r?ndrades mitt liv. Fr?n att ha f?tt ett friskt barn den 25.7, l?g nu pl?tsligt min son i mina armar likblek och kippade efter luft. Panik, helikopter, sjukhus, helikopter tills det lilla hj?rtat slutade sl?. D?r och d?. Vi vaknar av ett ryck i rummet intill. Pl?tsligt st?r det alldeles f?r m?nga personer runt den lilla kuv?sen. Stora l?karh?nder p? den lilla br?stkorgen. Hj?rtmassage. Den lillas hj?rta har gett upp. Han har gett upp. Den sk?ra, sk?ra tr?den han balanserade p?.. brast. Han f?ll…

I samma stund kommer hj?rtljuden tillbaka. Han ?r h?r! Tack Gode Gud!! L?t mej beh?lla min son!!! Tacksamheten g?r inte att beskriva i ord.

Ett trauma f?r oss alla. Ett trauma jag aldrig blev tillfr?gad om att f? hj?lp med att bearbeta. ?ren har g?tt nu, f?rsta ?ren kunde jag inte alls t?nka p? hela h?ndelsen utan att hejdl?st falla i t?rar. Fr?mst skuldk?nslor av olika slag som ?t upp mej inifr?n. Nu tio ?r efter kan jag n?tt och j?mnt nudda situationen utan att g? is?r.

Tio ?r tog det att l?ka och fast jag redan undermedvetet (sedan l?nge) har ?ndrat uppfattning om livet och d?den s? ?r det nu som jag t?nker p? det i vardagen. Livet ?r sk?rt och inte heller s?rskilt l?ngt s? att vara ?dmjuk inf?r det ?r A och O. Jag ?r inte b?ttre ?n n?gon annan, allts? behandlar jag alla med den respekt som sig b?r. Eftersom jag insett att det kan brista n?r som helst s? ?har jag liksom best?mt att det egentligen inte finns n?got att vara r?dd f?r.

Och finns det inget att vara r?dd f?r s? finns det inga begr?nsningar, eller hur? Trots den vetskapen s? har jag r?dslor. Men det ?r r?dslor jag m?ste (ska) ta itu med. Till exempel ?r en r?dsla att prata inf?r folk. Nu har jag f?tt till mig att det ?r det jag kommer att syssla med endel i framtiden s? nu ?r det v?l bara att ta tag i den r?dslan s? sm?ningom, s? f?r vi se vart det b?r. Sm?ningom, inv?ntar r?tt tid. 😉 ?Allt handlar ju om att v?ga pusha sig i olika situationer. Vad ?r det v?rsta som kan h?nda…bli utskrattad? Bli till intet gjord? Kanske men faller man sju g?nger s? reser man sig ?tta. Att n?gon tycker du lyser f?r starkt handlar om deras egna begr?nsningar.

S?tt p? dej solglas?gon om ljuset blir f?r starkt!

Ha en fin Fredag allihop!

“Han kommer sen n?r han kommer, sa mumintrollets mamma. Det sa han i b?rjan , och han kom varje g?ng, s? han g?r det v?l nu ocks?.” Ur det osynliga barnet: Hatifnattarnas hemlighet s.119-120.

Vet ni det ?r en r?tt sk?n tillvaro att ta livet som det kommer. Han kommer sen n?r han kommer…Jag s?ger inte att jag alltid varit s?dan, nej, tv?rtom har jag varit v?ldigt kl?ngande och os?ker n?r jag t?nker tillbaka till gamla tider (och gamla pojkv?nner). I guess, att det kommer med ?ldern och kanske n?r man helt kan slappna av i sin relation. F?rr var jag livr?dd att mista k?rleken men allt efter att ?ren g?tt har jag mer och mer b?rjat inse att whats gonna happen, will happen…you know? ?det styr och min v?g ?r f?rutbest?md. N?r man kommer till det, s? inser man att det liksom ?r lika bra att luta sig bak och enjoy the ride f?r, det g?r som det g?r. F?rst?r ni? ? vad g?ller utseende och ?ldrande s? ?r du aldrig yngre ?n idag, s? enjoy! Ser du rynkor h?r och d?r, hey, efter n?t ?r ser du tillbaka till idag och t?nker “WOW, hur snygg jag var!” 😉 S? ENJOY idag annars g?r livet f?rbi och man var liksom aldrig n?jd? VA? Tiden ?r f?rbi f?r att v?ndas med d?ligt sj?lvf?rtroende! Det ?r bortkastad tid, livet ?r f?r kort f?r att inte k?nna sig bekv?m, vacker och sexig. LEV n?r du lever!! (Det kan jag skriva ett helt nytt inl?gg om) ha,ha.

Sen har jag best?mt att ?r man v?nlig, givmild och har ett ?ppet sinne s? f?r man s? mycket tillbaka. Helt konkret har jag s? m?nga exempel p? det (hoppas fylla p? med mer ex fram?t). Ett snabbt exempel som jag kommer att t?nka p? var eng?ng p? en parkering d?r man sku betala i biljettautomat. S? gjorde jag. Sedan sprang jag mitt ?rende v?ldigt snabbt och stod pl?tsligt vid bilen med allt f?r mycket tid kvar p? min lapp. D? best?mde jag mej f?r att g? tillbaka till parkeringsautomaten och stack in lappen lite l?st, f?r n?gon annan att ta. Precis n?r jag ska starta och ?ka i fr?n s? ser jag en man som tar min lapp. =) Det tar inte l?nge, s? st?r jag igen i samma situation men denna g?ng gr?ver jag efter mynt och inser att jag inte har s? det r?cker (gick inte att betala via telefonen) men d? i samma stund jag st?r d?r och gr?ver s? kommer en kvinna fram till mej och ger sin lapp d?r det ?nnu finns tid kvar s? det r?cker! KARMA!?

Det ?r riktigt sp?nnande att se p? mina barn, hur olika de ?r. Ena tar livet mera med en klackspark den andra f?ljer mer efter. Nyfikna och hj?lpsamma. Den minsta f?r jag lite vibbar att ?ven han blir r?tt fram?t. Or?dd, envis och utan sj?lvbevarelsedrift som deras mor, det ?r tyv?rr inte bara positivt…tror olycksstatistiken ?r h?gre bland s?na. Texten med tanke p? den svartvita bilden.

Despacito, liksom….n?r det blir f?r intensivt h?r inne i v?r lilla trea s? s?tter jag p? despacito musikvideon… det f?r den minsta att helt sluta med vad han gjorde d? hans kropp bara vill dansa.

Ibland sku jag bara vilja s?lja allt, bo p? en strand, m?la, skapa och vara en del av moder jord. Dagens tankar. Ha en bra dag alla! Snart ?r det sommar d?r uppe i vinterlandet! Jag fr?jds med er ?t alla v?rtecken nu. H?rligt!!

P?sklovet eller half term g?r lite tr?gt nu faktiskt…Ig?r spenderade vi halva dagen i en stor park med b?de skating, lekpark f?r den lille och fotbollsutrymme. Idag regnar det. Idag blir det allts? inneaktivitet..jag ska m?la, skriva..och barnen tvingar jag en stund att vara kreativa. Dvs rita med lillebror lite, inget de sku g?ra utan “gun to their heads”…om man s?ger s?..men ibland f?r inte fria viljan tillg?ng till hela dagen. Ha, nu kommer den ?ldsta med ett 1000 bitars pussel, hur ska det g? med en tv??ring?? I know..

Min studiekamrat har flyttat in och jag ?r s? tacksam!! Hon sk?ter hundarna helt, jag bara tackar och tar emot. Som b?st tillagar hon rysk soppa som lunch f?r oss alla. Otroligt varm m?nniska som jag ?r s? tacksam att ha i mitt liv! Idag fyller ocks? min andra halva ?r och vi har sjungit f?r honom och f?tt se honom ?ppna sina presenter d?r i sollandet. ?nskar vi kunde vara d?r med honom.

Hittade en fin staty i bishop parken i g?r intill Themsen i Putney (har jag sagt att det bor en liten skulpt?r i mej ox?? Har t?nkt om jag sku hitta n?gon kurs i Spanien..). Den heter protection och det f?rest?ller en kvinna (mamma?) som h?ller upp sitt barn undan fara, tolkar jag det som. Som mamma kan man identifiera sig med den.

H?nsen dog. Alla h?nsen dog. Hur hade jag ?tagit mej att sk?ta s? mycket n?r jag uppenbarligen inte klarade det? Jag hade bara gl?mt dem. Inte gett dem vatten, inte mat. N?r jag v?l uppt?ckte mitt f?rf?rliga misstag s? l?g de alla d?r, d?da. T?rarna rann ner f?r kinderna n?r jag sn?rvlade till och vaknade. Det var mitt in natten..vilken dr?m. Mardr?m. Att misslyckas s? totalt, n?t man trodde man klarade. ?terspeglar det kanske det faktum att jag ?r ensam nu? Tre barn, tv? hundar, min skola…?r det mitt undermedvetna som f?rs?ker s?ga “Nu-g?ller-det”. ?Helst ska ja inte gl?mma mat och vatten h?r 😉

Tivolit ?r h?r f?r att stanna, denna m?nad och n?sta…bara att bita ihop och f?rs?ka fixa det. N?gon viskar, s?nk kraven… och det ?r precis det jag nu m?ste g?ra. Det kan inte r?da lika h?rda regler f?r barnens spelande till exempel, det f?r bara bli lite mera sk?rmtid f?r husfridens skull (hur illa jag ?n gillar det). Hundarna f?r klara sig med kortare l?nkar. Dagarna m?ste blir kortare och n?tterna l?ngre helt enkelt. Med allt fr?n tv? till fyra v?ckningar per natt (som blodsockret p? diabetes 1:an kr?ver) ?r man inte sig sj?lv. N?r vi var tv? vuxna s? delade vi, varannan natt fick man sova ost?rt (och d? klarar man det). Nu sover jag inte en enda natt.

Bara tv? m?nader. Bara tv?. Men n?r man s?nker kraven p? allt och l?ter livet g? lite mer i slow motion s? g?r det. Att man sen d?ckar klockan nio p? kv?llen g?r inget.

P?sken har regnat bort, familjen har varit h?r och det har varit full rulle. H?rligt, givande, utmattande och bara intensivt. Time to breath.

Muminpappan v?nde sig mot sin familj och sa: Jag tror vi klarar oss. Naturligtvis klarar vi oss, sa muminmamman. Jag sitter h?r och v?ntar p? v?rt nya hem.Det ?r bara skurkar det g?r illa f?r. ?Ur Farlig midsommar 2.33

Det finns m?nga v?gsk?l att ta. Hur ska man veta vart i v?rlden man ska v?nda sig?

Magk?nslan. F?lj den. L?t det b?ra eller brista. Om det skiter sig? D? l?r du ?dej massor p? v?gen.

Jag satt hemma p? ?land, m?lade, m?lade och m?lade i min ensamhet (pga sjukdomshistorian diab typ1 hade vi inga andra alt ?n att ena m?ste vara hemma och ta emot fr?n skolan, en diabetiker kan aldrig l?mnas ensam.) Jag minns att jag t?nkte att nu har jag varit hemma mamma med barn ?ver 10 ?r…om det inte snart ?r min tur, s? n?r ?r det? Hemma-mamma rollen var sj?lvvald och jag gillade l?get tills en dag d? jag ins?g att nu ?r jag 36 ?r…om jag inte g?r n?got nu med mitt liv, s? n?r kommer jag? Will I ever? N?gonstans innerst inne fanns ett behov att f?rutom vara mamma till mina tre fina killar ocks? g?ra n?got sj?lv. Sj?lvf?rverkligande kanske? Jag s?g det inte som om jag offrade n?got f?r att f?rverkliga mig sj?lv utan snarare att…nu var det dags. N?gonstans t?nkte jag att nu sl?nger jag ut mej p? djupt vatten och s? f?r vi se vad som h?nder.

S? jag sl?ngde in en ans?kan till University of the Arts London, ocks? en till Danmark, K?penhamn the royal Danish academy of finearts. L?mnade in allting (detta gjorde jag vintern 2017) och minns att jag sa ?t min man “ja, nu kanske vi flyttar?” Den m?jligheten fanns, fast ingen av oss faktiskt ans?g det s?rskilt troligt. S? vi pratade inte om det alls, eftersom jag var ?vertygad om att min konst inte kommer f?ra mej till s?na platser (UAL is a world Top 6 university for art and design according to the QS World University Rankings?) s? den dagen svaret kom att jag blivit antagen f?r intervju till London s? trodde jag jag sku svimma..

Det blev inte b?ttre n?r jag tagit mej till London och var ett kvarter fr?n skolan och ins?g att jag m?tte en massa m?nniskor k?nkande med stora “portfolios” (typ 1 meter g?nger 1 m grejer) medan jag kom med ett st?rre fotoalbum d?r jag gjort ett f?rs?k till att fixa ihop en portfolio enligt beskrivningar p? youtube. N?r de tittar p? mej f?rv?nat och undrar var resten ?r s? vill jag bara sjunka genom jorden…och urs?ktar mej genom att vara helt ?rlig. Har inte m?lat s? m?nga ?r, har inte s? mycket och trodde man bara sku v?lja vissa utvalda konstverk…

Pl?tsligt h?nder det…jag blir antagen och det blir London f?r oss. Mannen b?rjar genast leta arbete i London och det ?r inte s? sv?rt inom IT och det blir en hel del att t?nka p?. Hur ska vi g?ra med g?rden? Ska vi hyra ut huset? Vad ska h?nda med h?ns, h?star, katt? Det l?ter mycket jag vet. Men inget ?r om?jligt och med den k?nslan, det vill s?ga… “livet ?r kort, g?r du inget s? h?nder inget heller” s? rullade vi upp ?rmarna och b?rjade. Huset hyrs ut (nederv?ningen, mycket l?mpligt f?r oss att bara sl?pa upp alla m?bler), h?starna placeras ut, h?nsen flyttar och katten blev kvar med hyresg?sten, hundarna f?ljde med till London. Allting ordnade sig!

V?ga ta steget.

Livet ?r otroligt or?ttvist. Jo, god morgon fr?n London solen skiner faktiskt en stund nu..dagligen g?r jag f?rbi dessa tiggare som ligger p? gatan i sina sovs?ckar och det sk?r i hj?rtat p? mej. N?r barnen ?r med blir det inte att passera utan att dela med sig men annars g?r jag som andra och skyndar f?rbi. .. Endel ser man att ?r h?ga och missbrukare..s?kert ?r de flesta det eller har varit. D? t?nker jag lite elakt ibland att det ?r sj?lvvalt! Men det ?r nu kanske inte s? simpelt heller…vem vet vad de har varit med om och om man sj?lv varit med om samma saker hur sku ens liv se ut d??

Man vad g?r man n?r man inte har h?lsan l?ngre? Livet ?r ju h?lsa! ? den tar man f?r givet!! Sen n?r man inte l?ngre har den s? vet man f?rst vad man mist. Ja, det blir djupt idag d? vi har detta i v?r n?rfamilj som b?st…g?r inte en dag utan att jag f?rundras ?ver livets lotteri. Ett, ett tv?-du ska ut-liksom. Som om d?den st?r och pekar p? oss alla uppradade och s? pekar han p? slumpvalda…s? k?nns det. Ingen g?r s?ker. Det ?r bara rena turen om man f?r ha h?lsan. Ja, det ?r s? fruktansv?rt or?ttvist att en familj bara pl?tsligt kan sl?s i spillror. ?Speciellt d? det finns barn med i bilden. Obegripligt. Obeskrivbart. Det g?r bara ont ?nd? l?ngt in i sj?len. Mina b?ner, min klagan, min desperation hj?lper inte…

V?rregnet smattrar utanf?r mot marken medan jag f?r h?ra melankoliskt munspel som min tv? ?ring bjuder p?…inte bara idag ska det regna utan ?ven hela n?sta vecka. Synd, d? jag f?r hit min mamma, hennes man och min syster med barn ?ver p?sk. Lite roligare att titta p? vaktparaden vid slottet i sol ?n i regn…lite roligare att traska p? i London i sol ?n i regn…ja, ni got the point.

?

Ig?r fyllde jag med min v?n p? inspirations kontot och tog oss till Green Park f?r att se alla gallerier d?r runt, som vanligt slutade vi p? mall galleries ?dit man sj?lv kan s?ka f?r att f? sin konst upph?ngd. Man kan lite mer identifiera sig med det st?llet ?n dessa lyx gallerier d?r artisten oftast ?r l?ngt i ?vre medel?ldern och h?llit p? ett bra tag. P? Mall galleries hittade jag pandan ocks?. ?nskar jag hade extra pengar och kunde k?pa lite konst…p? Mall galleries (som ligger n?ra Buckingham palace, mellan det och ?trafalgar square) ?ligger priserna p? n?gra hundra pund till 25 000 pund tror jag den dyraste l?g p?. Allt s?nt ?r ju f?rst?s intressant f?r oss konst studeranden.

Idag ska jag till ikea en sv?ng och k?pa n?t lakan till d? familjen v?ller in p? l?rdag. Sen e det ocks? sista veckan min man ?r kvar, han reser p? m?ndag och s? blir vi s?rbos ett par m?nader. S? ikv?ll tar vi sista kv?llen all alone och g?r p? bio och ?ter n?t gott. Int alls avundsjuk n?r jag ser att det ?r sol (som alltid) i Malaga och temperaturen ligger runt 18 grader. Men har nu ?nd? faktiskt best?mt att jag inte ska sukta efter det, flyttar ju ner i juni (d? l?r d?r vara alldeles f?r varmt) och fixra med allt det roliga, boendet.

?lskar att inreda hus…s? ni vet att jag ?r lite ivrig. S? snart ?r det bye, bye London och Hola Espana! Kommer inte ?nd? att l?mna London helt utan till exempel Mall galleries kan man st?lla ut sin konst fast man inte ?r fast boende h?r och med mina studiekompisar h?r s? l?r nog resorna hit bli m?nga.