Mellanrapport

Kaos. Som det så lätt blir sådär när man ska flytta söderut och låsa en gård. Brunnar som bråkar, vatten som krånglar. Precis just nu. När det ska ses till så djurskötaren på gården har vatten i sin kran DÅ ska grundvattennivån vara så låg att brunnarna hostar torrt. Sen igen. I proportion till vad som händer i världen, läs;klimatpåverkan är detta väl väntat och absolut inget att bråka om. Det är som det är. Vattnet fylls tids nog.

Idag, bilen full av kattmat. Handlat för hela hösten. Hästmusly till kaniner på 25kgs säck, lär inte ska ta slut i första taget.
”Pojkar!! Har ni kryssat i listorna?” Frågorna haglar. ”Är kaninhagar städade?- Studsmatta nedtagen?-Pool vinterstängd?” Har stolpar i bilen. De sista rymningsvägarna för getter ska täppas till. Hö finns. Havre finns. Checklistorna är lååånga och har kryssats i an efter. Ändå vet vi att saker kommer att bli ogjorda. Mannens listor vill man inte ens snegla åt… där är stora, hemska saker. Såsom ”bil-meck”!!! Det betyder…bilen vi ska färdas i!! Hjälp! Herregud. Jag slutar läsa där. Han fixar det bäst helt utan min inblandning. Har den stackaren försökt blanda in mej (de senaste månaderna) har han inte fått några upplyftande, hjälpande försök till lösningar alls… Detta (har jag kommit fram genom liten dos av självreflekterande) att nog beror på att jag haft måttet rågat med min egen stress.

Känslan när bildörren stängs. Det som är gjort är gjort. Det som blev ogjort blev ogjort. Jag tror och hoppas frihetskänslan infinner sig senast när vi ska köra ombord på båten som tar oss till Polen. Trots att vi ännu saknar tak över huvudet efter två veckor. Det ordnar sig. Stay tuned.

Pärlgården?

Sniff tittade efter i saftflaskan. Här har det också sjunkit! skrek han. Äsch, sa mumintrollet. Det är du som har druckit ur den. Var inte en åsna. Ur Kometen kommer s.74

Och veden var ute. Och höet stod kvar på åkern. Och stolparna till gethagen var inte nerslagna. Och bryggan var inte klart oljad. Och, och, och……Vem har roat sig på ön? Bara släppt allt och stuckit? Äsch, var inte en åsna, säger jag med. Dagarna går, så närmar sig också vår avfärd mot Sicilien. Och jo, mycket är åtgärdat av det ovanstående och mycket kvarstår och klockan går och nej, än är inte säsongen över här på gården. Så det ska städas, småpratas och les tills smilbanden säger upp kontraktet allt medan stolparna bankas tätare, bryggan oljas klart och veden slängs in.

Än har vi inte hyrt något, varken för kort tid eller längre. Endera dagen. Endera dagen då händer det. Då slår vi oss ner i soffan och letar i alla fall fram det där korttidsboendet. Det där boendet där vi kan landa och andas efter resan ner. Men först ska coronan rinna av oss, energin återvända och några arbetspass inom vården klaras av till. Sen. Sen händer det.

Det är värdsliga ting. Vi har en lista som påminner oss vad som ligger kvar ogjort och som effektivt ser till att inga rumpor når soffan innan något bockats av. Listor är bra. Listor får saker gjorda. Kanske lite stressande men det beror på hurdan typ du är. Organisation. Kan vara bra när det kommer till deadlines. Däremellan är det inte mödan värt. Det tar för mycket tid, alltså själva organiserandet. Man missar allt det roliga man kunde ha upplevt under den tiden man satt hårt koncentrerad och det är ju verkligen bortkastad tid. Såna små spontaniteter som endast kan ses och upplevas vid o-organisation. Ja. Jag tror man behöver båda. Vi säger så då. Både minus och plus så vi uppnår någonslags neutralitet. Gäller nog allt. Passa er, eller se till så vågen har på båda sidor, annars blir det lätt en väldig ojämnhet…men å andra sidan kan det säkert också ha sina fördelar men kanske inte i det långa loppet?

Och dom fortsatte springa på som yra höns på gården… Vet ni, någongång går säkert personalen här med fina tryck på ryggen och ler bejakande lugnt mot alla gäster. Nu är vi i uppbyggnadsfasen så därför springer gårdsfolket (läs:ägarna) hysteriskt omkring eftersom dom ännu vill så mycket. Sen när allt är gjort som dom vill, då kommer lugnet och dom kan bara lugnt luta sig tillbaka i den svagt gungande gungstolen, se ut över ägorna och långsamt sluta ögonen medan de nynnar “pengar rullar in som det ska, det går bra nu”. Det är då han reser sig, tar av sig hatten medan han borrar in sin blick i henne och erbjuder sin arm, till orden: “kom nu, kom nu älskling, nu har vi gjort vårt.”

Nåja. Men först ska de resas och plockas hem pärlor att pynta gården med. Kanske ska vi döpa om den till “pärlgården”, när det till gästernas häpnad kommer att hittas pärlor här och där, på de minst anade platserna. Hm.

Allt gott! Bis später. ( kanske lyckas jag en dag skriva det på italienska…)