Så kom då dagen tillslut. Det råkade sig inte sämre än att det hände just på Södermalm, Sverige. Lite ironiskt. Jag menar, vi har då bott i Prag, Madrid, London dessutom många olika adresser i Spanien och aldrig har vi lyckats råka ut för detta innan. Men nu. Nu var det dags, tydligen.
Ja, jag talar om vägglöss. Sicket besvär. Min absolut första spontana tanke var, herregud är vi så sunkiga att vi har vägglöss? Skammen fick nästan tag i mej och nästan nerskuffad i ett lerigt, mörkt hål. Vilken skam. Men. Sen kom Anticimex och berättade att njä, dessa trevliga krabater har nog bott här en tid med tanke på att det har hittats vuxna individer. Suck och stön kan jag berätta. Jag har inte bara lekt skurgumma utan även ränt runt innerstan i Stockholm på lägenhetsvisningar och dessutom inmundigat stora mängder information, så pass att vi strax borde kunna titulera oss vägglöss-experter! Jiiha! Det ni! Fråga oss bara. Nu är jag ju som allmänt känt inte sådär särskilt lätt uppskakad. Så vi har tagit det hela med ro. Med en sådan ro som de flesta andra inte skulle gå med på. För jag ska just berätta vad Anticimex gubben på fullt allvar stod och sade att vi skulle göra…att det är väsentligt för annars lyckas inte deras utarbetade plan! Tillåt mej skratta, vilket jag gjorde i hans face något häpen…. Menade han allvar?
Nåjo. Nu tänker ni att man ser dessa “skalbaggar” (de vuxna är så stora som små skalbaggar) klättra omkring längs väggarna i lägenheten? Nix. Eller jo, när Anticimex-gubben (som han får heta) kom och började dra i madrasserna såg han en försöka fly upp längs väggen- sprut, sprut spejade han på den och ner föll den, död. Men ja, alltså dessa (o)trevliga, små äckel lever runt sängarna. Under sängarna. I alla små skrymslen de kan gömma sig. Bakom sänggaveln. Blir det ett stort utbrott så klättrar de nog antagligen över hela lägenheten till slut. Men. De älskar människokött. Blod! Så när man nätt går och sussar till natten, DÅ kommer de ut patrullerande ur sina skrymslen. En efter en. Hojtar nog åt varandra. “Steken är här nu. Kom och festa blod.” Så då när du ligger där oskyldigt och sover så kanske du vaknar av att det kliar till på benet, bålen eller kanske ansiktet (fräscht va?) då har de fest på dej.
Mätta och belåtna sväller de upp (lite som fästingar) och vandrar sedan tillbaka till sina skrymslen. För de gillar inte dagsljus. Ack. När jag snabbt drog upp täcket så upptäckte jag denna på bilden. Snabbt, snabbt försökte den fly (tyckte nästan lite synd om den) men nej, den blev nerspolad. Nåja. Det jag skulle komma till var att Anticimex gubben strödde ut kisel runt våra sängar och vi blev tillsagda att sängarna måste vara en halv meter från väggen så de inte kommer där via. Det satte ut vita fat (läs fällor) som placerades under sängbenen dit de skulle trilla i kiseln. Så när jag lämnade lägenheten samma em såg jag två stycken som hade ramlat ner på ett sådan “fat” men…döm om min förvåning när de två inte var kvar när jag nästa gång kom till lägenheten?! Effektivt med kisel…njääääää.
Anticimex gubben sade sedan att vi nu måste sova i sängarna så att dessa då lockas ut och faller i fällorna. Vi ska fungera som beten. Beten! Har ni hört? Det var då mina smilbanden drogs mot öronen och jag skrattade som i “du skämtar va”…. Men inte en min ändrade gubben. Jaha. Nå. En natt kan vi prova då (för de sku ju inte komma på oss utan falla i fällorna? Sade han ju..) Den kvällen lovade jag min tonåring i andra rummet (dubbelsängen som varit mest utsatt) att jo, imorgon Emil blir det hotell. Inte en natt till. Jag lovar. Så gick det. Kontraktet bröts genast. Vi letade genast upp lägenheter att se på och lyckades hitta en nyrenoverad pärla på Södermalm. Härligt! Nu undrar ni givetvis hur vi kan veta att vi inte fått med oss hem dessa till Åland? Nå, till fördelen hör att de inte trivs i kläderna så, utan de bor i skrymslen runt sängen. De dör om de tvättas i 60 grader (därav tvättgumma idag, har tvättat igenom varenda mjuk sak som ska lämna lägenheten och satt i svarta plastsäckar och knutit fast hårt. De dör även av kyla. Så nu när vi kommer hem till Åland igen så lämnas väskorna först utomhus, sedan går vi direkt in i bastun och badar varmt, varmt och sedan tas väskorna in i värmen. Så troligen har vi inte fått av dessa till Åland. Å sku så vara fallet så får vi väl igen flytta utomlands då och lämna huset kallt en vinter då dör allt. Lite optimistisk måste jag ändå säga att jag är ganska säker på att vi klarat oss, man märker snabbt om man har dem för då börjar man vakna med diverse bett på kroppen. Tiden lär ska utvisa.
Nåja, summasumarum. Vi har hittat en ny lägenhet med balkong. Yes! Badrummet helt nyrenoverat och på bästa Södermalm. Det kanske fanns en mening med detta ändå….tänker jag. Att vi fick bryta vårt kontrakt och hitta ett finare boende (förra lägenheten var så mörk). Så. Jag avslutar med. Allt ska man nu vara med om. Ho,ho.
Ha det gott!
Stockholm 2024