Att vara anh?rig…

Natten ?r l?ng

Biip, biip, biip ?tr?tt kastar jag ett ?ga p? telefonen, blodsocker 3,2 pil halft ner, blodsockerniv?n sjunker trots juicen han druckit f?r tjugo minuter sen. ?Vakna, vakna??tr?tt fumlar jag med handen p? s?nggaveln och f?r tag i en tom juice. Handen forts?tter. N?sta. Tom. Den tredje har lite kvar i sig. ?Vakna!? V?ser jag tyst. Tjugofemte g?ngen inatt, hinner jag ?t?nka. Trycker sugr?ret mot hans mun medan jag forts?tter viska. Han mumlar n?t oh?rbart i s?mnen och v?nder irriterat bort huvudet. Jag kryper upp. Puffar till honom. ?Juice, du m?ste ta juice, du ?r l?g?hall?.? Svagt mummel. Jag skakar om honom. Jag skakar ?ven om min hj?rna, mina tankar. Shit. Pumpen. M?ste st?nga av pumpen. Nu. Bip. Pumpen ?r avst?ngd, inget mer insulin i den kroppen nu. ?Vakna. ? Yrvaken. Motvilligt s?tter han sig upp i s?mnen. Sippar. F?rs?ker dricka. ?Drar luft. ?Sl?pper d?refter sin tunga, tr?tta kropp tillbaka mot madrassen med en duns. Lillebror r?r oroligt p? sig i sin spj?ls?ng. Bara han inte vaknar. En liten st?mma sk?r genom natten. ?Mamma! Komma mammas s?ng!? Bara att hj?lpa honom ?ver. Jag. Lillebror. Storebror (pappa bortrest), en hund och en katt. Alla i samma s?ng. Tr?tt drar jag efter andan. Kastar en suddig blick mot telefonen vars display lyser upp den m?rka natten en aning. Blodsockret fortfarande 3,2. Stig nu. Sn?lla. V?nta. Inte somna. ?r f?r tr?tt. Fumlar med telefonen s?tter p? ett larm till om femton minuter. Biip. Biip. Biip. Jag rycker till. ?r det telefonlarmet? Nej. Blodsockerniv?n sjunker. Igen. Skuffar f?rsiktigt till lillebror som sparkat av t?cket av b?de honom och storebror. Storebror ?r kall. Shit. Pl?tsligt sl?r det mej att programmet i telefonen alltid visar lite h?gre v?rde. Fumlar efter m?taren. Trycker den mot armen. M?ter. 2,8 . Borde ta och picka fingret. F?r tr?tt. Ingen tid. Vet ju att det ligger ?nnu l?gre d?r. Sl?nger av mej t?cket och rusar upp. Ut i m?rkret. Snubblar ?ver t?gbanor och t?g innan jag snavar iv?g mot trappan.. Juice. Mera juice. Nu. Snabbt. Rusar upp tillbaka och drar upp storebror i ett ryck med insikten att han nu m?ste vakna och f? i sig mera socker, ordentligt med juice. ?Vakna! Det ?r 2,8, du m?ste dricka!? Storebror h?nger med huvudet, helt slut. Totalt tom p? energi. Jag kan h?ra min egen puls. T?nk om det ?r f?rsent. T?nk om han legat s? l?gt s? l?nge nu att hj?rnan g?tt in p? sparl?ga. St?ngt av. T?nk om han inte vaknar?! T?nk om hj?rnan legat p? f?r l?g sockerniv? ?f?r l?nge? ?Jag ruskar till honom och ropar ?nnu h?gre. ?Vakna!! Vakna!! Nu! Du m?ste dricka!!!? Han vill v?lta, kasta sig ner tillbaka mot den mjuka natten. Tillbaka till den mjuka ost?rda, sk?na, tillvaron. Jag h?ller emot. Jag spj?rnar. Allt vad jag kan. Han m?ste sitta. Han m?ste dricka. Han m?ste f? i sig juice. Nu. Herregud. En kort b?n g?r iv?g. Hj?lp mej. Hj?lp oss !

6 Replies to “Att vara anh?rig…”

  1. ????…. k?ra DU ??
    Diabetes drabbar inte bara den enskilde. Den drabbar alla…
    Skickar kram och styrka f?r dig/ den som har diabetes och resterande familj!
    ?? ????

  2. Kramar suck s? bekant… Mina 2 D1:or snart 18 ?r… de var 3 och 4 d? det b?rjade …. nu ska de strax klara sig sj?lv… men …. att r?dda liv det ?r det det ?r fr?ga om … vi ?r livs r?ddare … vi orkar inte men m?ste ?nd?… stora kramar och massor med krafter! Minns du ?r v?rd mycket mer ?n en guldmedalj fylld med diamanter !!!!!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *