“Run to the rescue and peace will follow.”

“Sjukledigt, behöver du sjukledigt? -Nej. Jag är mammaledig.” Sa jag och linkade iväg.

En stortånagel mer eller mindre…Mindre sade jag bestämt och en liten diskussion uppstod men med rätta påtryckningarna fick jag den bekanta läkaren att gå med på min övertalning….aningen mot hans vilja, men, men. By the book skulle ju först prov ha tagits och skickats etc etc och sen efter någon månad kanske man hade gått med på min önskan. Ibland lönar det sig att ha ena foten inne i vården. “Sjukledig?” Finns sådant för en konstnärssjäl som huserar på en bondgård? Hade jag nästan lust att fråga. Går sådär just och just att träda på en stor foppa toffla och linka ut till djuren. Fast lite “sjukledig” är jag nog…inser att hälften av grejerna på min lista faller bort och jag får nöja mej med mer stillasittande arbete (God bless).

Alltså det är det här. Med en sinnessjuk man (nej, han blir inte ledsen över att jag kallar honom så, å vänta så ska ni få höra förklaringen) som frenetiskt helt plötsligt har rivit fram allt lego som finns i hela huset och står och sorterar det (ett tecken på att hans influensa är bättre, mycket bättre). Varför? Jo, han har fått för sig att fyraåringen ska få njuta av lego tågbanan. Å det är väl bra….om det inte vore för att han har en tendens att väcka fyraåringen i sig själv och glömma både tid och rum (och mat och ansvar etc). Så nu svämmar vardagsrummet över av lego, färgerna sorterade i mina kökskärl (!). Ja, jag vet inte. Vad ska man säga? Tur att vi har barnasinnet kvar? Puss älskling! (Just så galen man vill jag ha, ibland t.o.m hade jag önskat ännu mer galen.)

För övrigt så har jag roat mej med Oscarsgalan. Som i år bjöd på live uppträdanden av bl.a Elton John, Eminem…men också iaf ett känslofyllt tal. Det var Joaquin Phoenix som spelade Joker i filmen Joker. Där han lyfte upp vikten av det ansvar vi har gentemot vår värld, vår jord. Hur lätt det är att var egocentrisk och tro att hela världen snurrar kring en själv. Om hur man som människa kan hjälpa varandra att växa, hur vi kan lära varann och ge varandra en andra chans. Å han avslutar så fint, med ett citat av hans bror som liten, “Run to the rescue and peace will follow” (spring och hjälp att rädda och frid kommer att följa). Det är just så simpelt det är. Å det står mej så nära mitt hjärta med.

Det är det som gör så ont och det gör mej så arg, det väcker lejonet i mej. Avståndstagandet. Händerna upp. Detta är inte min grej. Å så skiter man i det med en axelryckning. KARMA.
Tro det eller ej men det finns. Om du hjälper, kommer du att bli hjälpt. Om du ger så får du dubbelt tillbaka. Med den tankegången kommer du långt. Det gäller allt. Precis allt. Mobbning i skolan. Utanförskap. Sjukdomsfall. Den som går förbi, tänker “någon annan kan, inte jag.” Den som visar sig platt inför det civilkurage ett fungerande samhälle kräver hoppas jag en dag får vara offret själv. Faktiskt. Jag är så less på all egoism!! Att man inte tänker utöver sig själv. Lämnar bilen igång för att man är för lat att stänga av (jamen vaddå, min handling allena hjälper inte moder jord-tänket.) Slänger ut ölburken ur fönstret för att hamna på ängen å sedan skära sönder någon djurmage då det hamnat i ensilaget.
Ja..och bara det att man inte ens orkar visa vänlighet i att hälsa för TÄNK (!!) om man riskerar utbyta några ord som man inte orkar den dagen. Alltså. Skam. Usch. Spy. Ja….orkar inte lista upp allt som man ser runt sig hela tiden…men ni märker hur jag går igång på EGOISMEN, människor som bara tar och tar och varken tänker på andra människor, djur eller moder jord.


Sträck ut handen till den hjälpande för en icke utsträckt hand är lika skyldig som den utsträckta som kanske misslyckades.

Med det sagt säger jag, tack och hej för idag. Ha en fin torsdag och hjälp din nästa! Ge en andra chans.

Smack, I’m out.

Men vänta nu….

…knackade det på dörren? Stod där den där lilla, nätta städerskan med skurhink och mopp? Hon som ödmjukt frågade med sammetsröst om hon kunde tänkas få skura fruns hus? Sitt du bara ner och gör ditt. Det här fixar jag.

Westergårds har utökat sin råttbekämpnings armé. Låt mej presentera…(eh..vad sku hon heta? Hade vi kommit överens om det..hmm). Panda. Kanske var det Panda…vet inte om majoriteten ännu är överens men en katt mer är vi nu alltså.

När livet springer iväg och jag efter blir det lite halv kaotiskt. Nåja. Nyss hemkomna från en mini-skidsemester, är vi i alla fall. Började si så där. När vi skulle checka in på hotellet så hade poolen stängt samma dag (pga glassplitter-olycka) jaha….det var ju därför vi valt just det hotellet. Nå. Vi bokar om till ett annat med pool men tar ändå första natten där (eftersom vi anländer rätt sent). Hinner bara i säng och sova ett par timmar innan jag hör att någon mindre välmående står på toaletten och spyr. Jess! Har vi kanske också fått med oss magsjukan någonstans ifrån…visade sig som tur vara någonslags matförgiftning från Sibylla (borde faktiskt kontakta dem och meddela dem det…nu i efterhand, så de kan se över sina rutiner..). Nåja, summa summarum så fick alla som ville åka slalom och den minsta gick från att knappt kunna vända på skidor till att följa med mej upp till de stora backarna med sele. Mycket nöjd liten karl. Andra val hade vi inte heller än att åka just de knappa tre timmar som krävdes för att nå Romme Alpin (och innan det Kungsberget) med en liten sju månaders madame som inte gillar bilåkning särskilt..(speciellt inte i mörker om kvällarna). Några timmar till hade krävts för att nå de härliga snömassorna vi bara kan drömma om.. Nu fick vi nöja oss med mer eller mindre konstgjord snö.

MEN killarna har fått åka sin slalom och eventuellt kan det ännu bli lite till skidning på sportlovet i kokon backen i Borgå. Ingen vinter utan slalom. Så är det.
Madame (de Hex, tänkte jag skriva) har alltså nått sina sju månader och är nu bekvämare än någonsin. Vill helst bli ompysslad och att ligga ensam på golvet och lära sig åla/krypa t.ex ligger inte henne varmt om hjärtat. Så man sitter alltså mer eller mindre på samma fläck och lurar. Än kan 4 åringen ropa “timbeeeeer” (som i träd-faller varning på engelska) när hon välter i kull och mamma försöker så gott det går göra mjukt runt henne och lindra fallen.

Annars blir jag lite trött på mej. Jag lallar. Får inget gjort. Mat-duka av-fylla diskmaskinen-tömma diskmaskinen-plocka undan-fylla tvättmaskinen-tömma tvättmaskinen-hänga upp-plocka undan-fylla på en miljon vattenskålar-likaså matskålar-städa höns-städa stall-städa hus- Ja, ni förstår..som man bäddar får man ligga liksom. MEN. Vill ju så mycket och frustrationen växer sig allt större. Missförstå mej rätt. Njuter av mina barn och är mycket medveten om att jag ska ge min tid till den lilla nu då hon är vaken (vilket jag gör), men samtidigt bannar jag mej själv att jag sedan är trött och slut då jag borde ha tid att göra något vettigt (liksom i produktivt).

När jag tänker efter..riktigt förbenat dum. Sänk kraven. Det är ju bara så lätt. Låt huset se ut som ett bombnedslag då hon sover och gör det du vill och ska. Du plockar sedan. När…? Öh. Jo, vet ju att man precis kan skita i hur det ser ut, men det värsta är att jag ju gör det redan. Jag tar bara det nödvändigaste. Som plockar undan maten från bordet. Jag skiter i att dammsuga fast dammtussarna flyger. Men ändå så känns det som om jag står på randen till att allt brakar ihop. Men vänta nu, knackade det på dörren? Stod där den där lilla, nätta städerskan med skurhink och mopp? Hon som ödmjukt frågade med sammetsröst om hon kunde tänkas få skura fruns hus? Sitt du bara ner och gör ditt. Det här fixar jag. Nämen. Söta öde. Välkommen! Vips hade hon flaxat runt med mopp och trasa. Slagit med sitt trollspö och huset var i topp skick. Plötsligt kunde jag andas och jag såg hur drömmarna och tankarna kom tillbaka susande förbi hörnet och jag log. Välkomna!

Poff! Där stack verkligheten hål på den bubblan. Äh. Jag sätter mej bara i skiten och fröjdas över hur allting står kvar och inväntar mej. Suck. Ett hemskt ekorrhjul jag verkar sitta fast i nu just.

Gällande Westergårds är det mycket på gång (också) och få se vad jag får gjort och vad som blir ogjort. På min, än så länge, osynliga lista. Står gårdsskylt x2 (gatan och silos), gårdsbroschyr, skyltar till stranden, färdigställa snickarbod etc. etc orkar inte ens lista allt i huvudet nu…det ÄR mycket som borde till att klaffa innan sommar säsongen igen kan fylla sina stora lungor. För när den väl är här, ja då blir det som inte är klart ogjort, för då springer vi. Från morgon till kväll. Tar emot gäster, skjutsar, städar, vinkar av gäster, säljer ägg, glass och läsk, ler så mungiporna blir matta…. Ska faktiskt bli lite intressant och se hur många boenden man klarar av själv innan man inser att man måste ha någonslags hjälp. Denna sommar är vi först uppe i tre stycken stugor. Sedan planerar vi utöka med en stuga för varje sommar. Det som vi nu skissat på kommer att resultera i fem stugor. Men en sak är bra, eftersom vi utökar an efter hinner vi också bättre med “effektivitets tänket” och vi lär oss hela tiden hur man gör saker lättare…etc. =) Nåja. Nu ska jag ta mej lite tid. Det var det jo, TID.

Ha det gott!! En fin tisdag till er alla! Ikväll Mandelmanns på tv 4! Jeee!

Vi förbereder oss

Ni kommer väl ihåg att det här går på er risk? frågade Sniff. Jojo, svarade mumintrollet. Jag vet. Du kan ta det alldeles lugnt. Ur kometen kommer s.103

Just så underligt är det. Fast jag kommer på en sak (oftast rätt snabbt och ogenomtänkt) så vill jag gärna ändå skjuta över ansvaret på någon annan. Ibland. Vill ha någon som backar upp liksom. Var det en god idé? Eller var det inte? Inte på min risk. Inte nu igen. För tänk om det var en jätte dålig idé? Då är det ju kanske enklare att skylla på någon annan? Än att jag ska behöva bära allt på mina axlar? Eller? Är det så att jag gör för mycket ogenomtänkt och hinner inte ta alla konsekvenser av mitt agerande…och därför gärna skuffar varannan grej över på någon annan? Kanske min man då… Jag vet inte. Men ibland. Bara ibland. Känner jag mej som Sniff.

Det var så oändligt tomt i stallet imorse. Bara två hästar kvar av tre. Gwen åkte igår. Min kära, kära vapendragare som mer och mer ha fått stiga åt sidan. Hon har sett. Hon såg magen och hon visste att nu kommer hon inte se lika mycket av matte mer, hon kommer att bli mer och mer upptagen. Nästan så att en liten tår letade sig ner för min kind. Just idag. För borta var det välkomnande gnäggande jag fått varje morgon. Men. För att hindra fler tårar så är hon ännu min. Kanske säljer jag henne aldrig. Kanske får hon bara vara ute till låns nu en stund, bara så länge lilla Belle behöver sin mamma mer än någonsin.

Sådär är jag. Medan andra människor säljer hästar hit och dit så finns mitt hjärta i mina hästar så det nästan känns som om man river ut det då en häst försvinner. Det är på ett djupare plan. Hon och jag. Du och jag Gwen. Vi kan föra ljudlösa samtal, vi lyfter varann när det är tungt och hon har alltid funnits här på gården. Men nu, nu har jag alltså skickat bort min vän. Förvirrningen är stor i hagen. De gnäggas, det ropas, var är du? Kom tillbaka! Samtidigt infann sig ett lugn när hon backade ut ur släpet och insåg att hon kommit till ett bekant ställe (stället hon varit på innan, då vi bodde i Spanien). Och hon visste. Här ska hon få ridas och komma ut i naturen mer än vad matte kan erbjuda just nu, hon var lugn och jag var lugn.

Vi förbereder oss. Vi förbereder oss på en ny säsong nu. Eftersom vinter inte behagar komma med sin vita skrud och bädda in oss i en fluffig dröm så fortsätter maskineriet att gå på fulla varv. Det händer faktiskt saker. Den nya stugan (eller den gamla), den tredje, där har påbörjats en förvandling. Gårdsboden tar sakteligen form, där gårdens gäster ska kunna köpa gårdsprodukter såsom hemmagjord tvål, ägg ev. lite frukost m.m Skyltar designas. Ideér skissas för hela strandområdet som är under utveckling. Det är verkligen spännande tider och jag håller alla tår och tummar att vår tidtabell håller och vi får stuga, altan och bryggbygget klart inför den nya säsongen. Till säsongen 2020 kommer vi alltså att kunna erbjuda gårdens gäster sandstrand, strandbastu, vedeldad badbalja, tillgång till kanot, kajak, trampbåt och (hoppeligen) paddelbräden. Här nere på bilden ser ni grynnan som ligger ca. tjugometer ut från stranden och är jätterolig att simma till. Nu hoppas vi bara att sommaren 2020 blir en varm och fin sommar. Foton i dagens inlägg Anette Sundström photography.

Konst eller avmålning

Ursäkta mitt uppbrott….tjugofemte gången tryckte fingerspetsen envist på enter men inget hände. Sidan laddade inte. Datorproffset tog sig en titt, bekymmersrynkan kom fram och vips stod en ny sanning framför dörren. Bloggen hade drivit från vanligt “test” till att kosta 40 euro i månaden. Efter mycket om och men så var allt material över kopierat från en host till en annan, och nu sitter jag här. Ser att den inte kunnat översätta alla ä, å och ö:n i de gamla texterna och att alla kommentarer och likes försvunnit. Men hej, jag har inläggen kvar och det är det som räknas. Är ju ändå som någonslags digital dagbok.. som kan vara rolig om några år att titta tillbaka eller för barnen att kolla i om jag till exempel skulle gå och dö.

Jag lovade berätta tidigare om hur en tavla tar form eftersom jag nu fått en ny beställning och snart ska sätta tänderna i den så tänkte jag passa på och dela med mej om det gedigna jobb som verkligen ligger bakom. Finns det en timpenning på min konst? Nej. Skulle det finnas det med dagens slutliga pris så skulle den vara jäääääkligt låg kan jag säga. Ska jag kunna sätta en IT timpenning på mina alster så skulle tavlan kosta jäääääkligt mycket, för den är inte gjord på tre-fyra timmar (som dagens pris landar på i jämförelse med IT timpeng). Så jo, nej tar alldeles för lite betalt och inget träsk jag ska fastna i.. utan gör det nu här på sidan om när lillan sover. När ändå kreativiteten lite lyser med sin frånvaro med tanke på någon ny serie konst.
Ibland vill man skrika, gråta och slänga tavlan i väggen…speciellt kan såna känslor dyka upp då man stressar fram något. Så det har jag slutat med. Det tar just den tid det tar (vilket inte alltid är så effektivt förstås). Dels för att tavlan ska bli bra i både färg och form så behöver ideérna sakteligen komma till mej, jag kan inte tvinga fram dem. Får jag ingen inre bild så kan jag helt enkelt inte måla. Så enkelt är det. När jag gör en målning av ett foto så håller jag mej förstås till motivet och då är det inte så svårt, däremot vill jag alltid sätta min egen, personliga prägel på verket och vill därför inte helt kopiera en bild helt (därför tar jag mej friheten och gör nåt helt annat med bakgrunden). Och egentligen är det inte konst heller enligt min mening att kopiera något eller att få en målning att se precis ut som ett fotografi. Fast man gjorde mycket just så när man höll på att lära sig, till och med sades det på skolan “kopiera, kopiera, kopiera”. Håller dock med en lärare där, var i ligger konsten att måla som ett fotografi? Var är kreativiteten i det? Visst, du visar din enastående förmåga i skicklighet, men vad mer? Konst är kontext. Man vill förmedla något med konst, inte bara måla av något. Därför gör jag nu endast några undantag då jag är mammaledig och idéerna haltar då det kommer till djupare kontext. Ger det mej något personligen att göra avmålningar? svar: nej.

Den stunden

Solen sjönk långsamt mot aftonen och de l?nga blanka dyningarna f?rgades i gult och guld. Allt blev gult och guld, seglet, b?ten och de som satt i den. Minns du guldfj?rilen vi s?g? sa mumintrollet. Snorkfr?ken nickade, tr?tt och lycklig. Ur Trollkarlens hatt s.86-87

Det ?r f? saker som vinner den stund d? rumpan f?r landa p? den mjuka stolen som ?rvts av farfar, stunden d? alla barnen luftas och hemmet drar bekl?mmande efter andan. F?r efter den sucken (som st?r f?r diverse uppoffringar och upptar tid i form av hush?llsarbete) d? sprider sig ett lugn, ett v?lbeh?vt lugn. Endast gr?tkastrullen sjuder och viskar “sitt ner, det h?r sk?ter jag, alla ska bli m?tta.”

Det ?r just den stunden axlarna sjunker aningen l?gre, andningen ?terg?r till det normala och tankarna b?rjar str?mma. Vad ska det bli av detta ?r? Ska jag f? handen ur och g?ra det jag verkligen l?ngtar efter? Ska jag f? ur mej lite nya m?lningar p? det jag funderat p? s? l?nge? Ska jag kunna dra ner p? det som bidrar till ett st?ndigt d?ligt samvete. Verkar s?.

Verkar som om jag m?ste g?ra mej av med stora h?sten. I alla fall f?r en tid. Hon st?r h?r som en prydnad i hagen och det ?r ju synd. Synd n?r hon kunde bli motionerad och musklad igen. S? tanken ?r samma koncept som tidigare i det h?r f?rsta skedet i alla fall. Hon l?nas ut p? foder till tjejen som haft henne innan. Allt f?r hennes eget b?sta. Hj?rtat skriker nej, men f?rnuftet skriker n?gonstans att det ?r f?r h?stens b?sta. Jag hinner helt enkelt inte. Jag har en allt f?r ?verfet ponny som genast m?ste b?rja f? motion och s?ttas ig?ng innan han spricker..och det r?cker mer ?n v?l. F?r nu. Sen f?r vi se. Antingen blir det s? att Gwen s?ljs till det nya hemmet eller s? f?r hon flytta tillbaka den dag bebis har vuxit sig st?rre och mera tid finns igen. Tiden f?r utvisa. Men det k?nns ?nd? som en stor l?ttnad. N?gonstans. Och d? f?r det bli s?.

K?nns som om jag nu helt ska koncentrera mej p? 3 ?ringen och v?r ponny. Det ?r barnens tid nu. F?r s?tta mitt ridande ?t sidan f?r stunden. “Cowboy, mamma! Jag e en riktig cowboy.” utropade 3 ?ringen f?rtjust h?r om dagen d? han red med sadel och jag ledde honom upp och ner f?r berg i skogen, ibland lite l?skigt men d? hoppade man av och promenerade en stund f?r att sen igen ta sig upp. En otrolig balans har han utvecklat redan och f?rtjust s?ger han varje dag “mamma, du sa att vi kan rida varje dag fast!” (d? tyv?rr dygnet blev f?r kort p? just ny?rsafton…).

Den lilla Belle ligger nu p? mage (v?nder sig allts?) och hoppar f?rn?jt i hoppgungan, hon ?r en glad flicka som nog alldeles snart drar sig fram?t p? golvet, n?r hon blir sig 6 m?nader om tv? dagar. Precis d?. N?r jag skriver hennes namn h?r jag hur hon ?nskar bli intagen fr?n f?rsta dagsvilan.

Ha ett gott nytt ?r allihopa!

Snart…?r det jul!

Inte kommer mammor bort s?d?r utan vidare, sa lilla My. De finns nog kvar i n?n knut bara man tittar efter. Ur Pappan och havet s.151

Andra advent f?rbi och vi ?r en slottsbal, nya muminavsnitt (yes! “nya” finns allts? p? yle areena) och n?gra bastubad rikare. Just s?d?r riktigt sk?nt avslappnande man kan f? till det med regnet utanf?r och v?rmen innanf?r.

Men….det m?ste betyda att julen n?rmar sig med stormsteg… konstigt att jag ?nd? bara kan beh?lla lugnet, fast jag vet att b?de jullimpor, jull?dor, pepparkakor osv ?r ogjorda. Visst n?gra g?nger har vi ju gjort pepparkakor redan (och pepparkakshus st?r f?rdiga) men nu ska det ?nnu en sats till skolans julfest. Inte tar jag heller n?gon st?rre stress med julklapparna, killarnas har jag v?l p? grej..men v?nta, vi har visst en liten dotter med. N?ja. Hon ?r lyckligt omedveten om v?rt kapitalistiska samh?lle so far, s? d?r beh?vs nog inte n?t annat ?n n?t kl?desplagg (ev.)

Mest ?lskar jag ju att fixa julklapparna sj?lv. Det jag kan. Det betyder p? n?t vis mest om man kan (utan att beh?va bidra till v?r klimatf?rst?ring) f? till n?t fint. M?la n?gon fin tavla till n?gon (av n?t husdjur eller n?t) , ge bort lite hemmagjorda tv?lar, skapa n?t smycke i b?sta sterling silver….om inte det vore f?r att allting av just det kr?ver ett gediget planerande f?r att bli till n?got (tar tid)… s? d?r g?r ju bort en del d? eftersom jag inte f?tt ?ndan ur vagnen innan..

Ja, tja, nu blir det jul i ?r ?nd?. Sa just ?t mannen att jag egentligen nog ?r f?r att pynta allt nu innan jul (dvs lobbar jag lite f?r att f? ta in granen sm?ningom…) och f? ha julst?mning innan jul ist?llet f?r efter. Sen vill man ju bara klacka ut granen illa kvickt och se mot vintriga tider och sen sm?ningom en p?sk. S? liksom jul.. innan jul, om jag f?r best?mma.

Sessan v?xer s? det knakar hon ?r snart l?ng som en flaggst?ng..med sina 66,67 cm..smakar p? fast f?da g?r hon dagligen och det g?r ju s?d?r. Mammas br?st ?r ju d?r annars 24/7 s? varf?r bother liksom med annat..

Vad g?llande Westerg?rds utveckling s? skissar jag b?st jag hinner… och fram f?ds nya ide?r. Nu har vi t?nkt som s? att snickarboden ska bli reception (som jag redan sa i tidigare inl?gg) /g?rdsbutik. Dvs ska d?r finnas b?de ?gg, tv?l och ev. smycken, och liten g?rdsbutik (h?rna) med glass, l?sk och frukost tillbeh?r. F?r ibland kommer det g?ster till v?r ? som missat att handla morgonm?l, och d? kan det ju vara bra om det n?dv?ndigaste finns tillg?ngligt. Om vi inte ska fixa med frukostkorgar…det ?r ocks? en id? som ligger och mognar. N?ja, men processen d?r ?r den att snickarboden nu h?ller p? att st?das upp och del vis t?mmas p? on?digt br?te. Det ska bli just den charmiga lilla bod som jag ser framf?r mej, d?r man kan l?sa ut sina nycklar till husen. H?r snackar jag stora nycklar, ni vet s?na d?r, Pettson-Findus nycklar. F?r det ?r s?na som g?ller till 2 av 3 stugor. Men ?ven flytv?star och annat som g?sterna kan beh?va l?na ska finnas tillg?ngligt just h?r. Ha en fin m?ndag allihop!

Undrens tid ?r inte f?rbi

Vid varje steg trollet tog fl?g skuggorna upp och dansade f?r honom ?ver v?ggarna. Det var f?r vackert f?r att kunna vara skr?mmande. Ur Pappan och havet s.76

F?rsta advent. Det fina med stillhet och ro ?r att man f?r uppleva under. Det fick jag g?ra denna advent n?r jag var med konfirmanden (kan man kalla honom s?? Fast han inte konfirmerats ?n..? Hmm) och hans mofa till kyrkan h?r p? ?n. Pl?tsligt n?r pr?sten pratar om palmbladen folk br?t (han pratade om symboliken att man ?r olika, man tager vad man haver) ser vi bakom honom p? v?ggen solens str?lar som tittar in och bildar ett klart bladm?nster. D?r bakom lyste allts? “bladet” upp som han talade om, n?r han sedan gick vidare och bytte ?mne byttes det till vanligt f?nsterreflektion. H?ftigt! ?

Det som ocks? ?r h?ftigt ?r att jag inser att fast sommaren ?r slut s? forts?tter arbetet p? g?rden. Det m?ste det liksom g?ra om vi ska f? klart allt vi t?nkt till n?sta s?song…. Just nu ?r vi i lag?rden/stallet och d?r ska en ?verv?ning ta plats, f?nster s?ttas in, h?ngbr?den och ribbor m?las. Ett vindskydd till h?starna me ordentliga stockar som b?r upp det ska byggas och det h?ftiga h?r ?r att jag f?r utlopp f?r min kreativitet, lite som att m?la ett konstverk. Fixa fint med vita detaljer…(thanks pinterest) 😉 (s?tter upp b?ttre bild sen d? det ?r klart, n?r jag m?lat klart 😉 )

Annars ?r jag lite som en urvriden disktrasa. F?rra veckan var h?r hemma sjuka barn om vartannat och det fortsatte ?nnu ig?r. Men idag bara jag och lilla Belle igen. ?S? nu ska jag se till s? jag hinner pynta f?rdigt g?rden (har ?nnu inte hunnit laga julkransar), h?nga upp den sista julbelysningen…kanske m?la lite till p? tavlan. Tavlan har ofrivilligt dragit ut p? tiden med att bli klar.. just pga av sega flunssor, men nu ser jag ljuset i tunneln. Denna vecka…(om jag skriver ut det nu, s? m?ste jag se till s? den bli blir klar =sj?lvpress) s? kunde jag leverera den n?sta vecka. F?r bli ett helt nytt inl?gg om hur en tavla tar form. Det tar tid..och det beh?vs tid f?r att den ska mogna.

Ett annat under ?r att folk verkligen ?r v?ldigt omt?nksamma! Ig?r kom grannfrun t?gandes med flytv?st, ridhj?lmar, ridv?st, byxor etc och h?r om veckan kom en annan ?bo sl?pande med en gammal butiksdisk! ? Tack, tack sn?lla, alla fina m?nniskor! Dessa kommer ju s?v?l till pass p? denna g?rd med tanke p? b?tutflykter och ridturer som erbjuds. F?r att inte tala om den fina, gamla disken som h?rstammar fr?n en kaptensg?rd med butik. S? nu har jag redan b?rjat inreda snickarboden i mitt huvud 😉 d?r det ska blir v?r fina “respa” (=reception) haha! “G?rdshotellet” tar form…. (vrider sig av skratt) Nej, det g?r jag inte. Det ?r inget g?rdshotell f?rst?s. Utan en sm?djursg?rd med ?vernattning…? Hm. Vet inte riktigt vad man ska kalla det hela…

T?nker att om jag n?gong?ng sku f? lite tid (blir efter att tavlan ?r klar) s? ska jag igen s?tta ig?ng och producera lite i silver. Det ligger h?r hemma nu, sterling silvret, som v?ntar p? omarbetning och f?rvandling till diverse smycken. Det skulle ju redan ha skett ifjol vintras….efter min silverkurs. Men d?r i snickarboden kan jag se framf?r mej….f?rskinn, gamla stora nycklar till uthyrningshusen i en s?dan fin gammal tr?hylla med sm? hyllplan, en glasvitrin med fina silversmycken p? den l?nga disken..

S? d?r ja. D? har jag h?vt ur mej det med. (Sj?lvpress, var ordet ja).

Poco a poco (beach planer f?r s?song 2020)

Lilla My stack fram huvudet ur solrosen bredvid trappan och skrek upprymt: Nu brakar det loss! Ur Farlig midsommar s. 18

Regniga november f?rsvinner s? snabbt att jag inte alls hinner med. Var det inte nu man borde ha suttit med benen upp och stirrat in i brasan? Det hanns inte med.

N?jo, orsaken till det ?r att jag nu helt tagit ?ver tyglarna till W:g?rds. Mannen arbetar i stan och ?r tr?tt och slut p? de m?rka kv?llarna och jag kan inte be om s? mycket energi fr?n det h?llet. D?remot nog fr?n hans ena lediga dag per vecka.. 😉

Det jag nu sysslar med f?r fullt ?r allts? planering och utveckling av Westerg?rds. Jag k?per in, designar och ritar och tror jag ?r en liten Joanna Gaines. Ju mer jag gr?ver desto mer inser jag att vi ?terupplever historian. F?rr hyrde man ut stugor tillh?rande Westerg?rds. Har sett p? dessa lite med viss skeptism..men nu d? jag sett vad man kan g?ra av gammalt ruckel s? har tankeg?ngen v?nt.

S? nu, n?sta p? tur st?r strandstugan. En bit upp i skogen ca. 100 m fr?n stranden st?r en gammal uthyrningsstuga som saknar de flesta f?nster och ?r v?ldigt risig inuti..men, men allt g?r att fixa! Med tid, t?lamod, f?rg och virke. Det vet vi.

S? nu t?nker jag mej en framtidsvision med vita (lite new England stil alt. samma f?rg som vi har p? huset ljusbl?-turkos) hus nere i stranden. F?r d?r finns allts? redan en sandstrand, d?r finns en bastu och en badbalja som vi lite anv?nt d? och d? (f?r lite). S? d?rf?r inser vi att hellre ?n att stranden ska v?xa igen s? kunde vi erbjuda v?ra g?ster strand, bastu, balja, kanot, kajak, surbr?den (man st?r och paddlar p?-vad heter de nu igen?), sm? b?tar-mete, utf?rder med motorb?t, volleyboll, grillk?ta….

Vita sm? fr?scha hus, surfing inspirerade omkl?dningsrum, tr?g?ngar att g? p?….ja ni fattar, visionen ?r klar.

Har ju endel erfarenhet av uthyrning och det vi vet, v?ra g?ster vill ha, ?r till?ng till strand och bastu, vilket allts? finns from n?sta sommar (!!) Ifjol ins?g vi att ingen av oss riktigt ?nd? hann njuta av stranden som tanken var n?r vi lagade den. Nu har vi dessutom tillg?ng till pool h?r hemma om sommaren och n?r vi vill till havet cyklar oftast barnen till hopptornet eller s? tar vi b?ten och sticker iv?g ut?t sk?ren, och vem vet kanske vi i framtiden kan t?nka oss en egen ? f?r “escape” d?r vi kan ha v?r alldeles egna privata bastu och bad?

Westerg?rds f?r forts?ttningsvis vara “k?rnan” d?r det finns en reception (t?nker mej v?r gamla snickarbod till detta ?ndam?l…och har tankar d?r kring barn och sommarjobb 😉 ). P? g?rden ska lager f?r lakan, handdukar, st?d, tv?ttmaskin etc, ocks? finnas. Hit ska g?sterna k?nna sig v?lkomna att komma med fr?gor, ris och ros och h?lsa p? djuren, rida och sk?ta djuren, om de s? vill. H?r ska alltid finnas folk under s?song. Forts?ttningsvis har vi ju tv? stugor h?r i g?rdsmilj?n. Cyklar ska finnas och mitt g?rdsgalleri ska piffas upp.

Mycket tankar, mycket id?er. Poco a poco, som spanjoren skulle s?ga…

Ett ljus p? v?gen

Mumintrollet tittade p? henne med hopskrynklad nos. Du ska inte tycka s? synd om allting, sa My. Stick iv?g nu. Jag ska knyta mig ett tag. Ur pappa och havet s.124

Ja, egentligen ?lskar jag h?sten och vintern men tillika blir jag hoppl?st melankolisk p? n?t vis. Utan att dessmera fundera ?ver hur m?nga, fina barn vi satt till v?rlden eller p? v?r moder jord s? s?g jag ig?r endast ur den egoistiskes ?gon.

Den lilla foten, foten som inte alls var s? liten mer. Belles lilla fot i min handflata. Va? Jag fl?g n?stan upp ur soffan och b?rjade (n?stan) storgr?ta, hon ?r ju stor….hennes fot ?r n?stan dubbel s? stor fr?n n?r hon f?ddes. Det blev inte b?ttre senare n?r jag stod och sorterade en kl?dl?da…en pyjamas i storlek 44! Det var lilla R:s. med gr?ten i halsen stoppade jag ner plagg efter plagg som ska till Emmaus. Det ?r s? sorgligt, s? himla ledsamt p? n?t vis att det nu inte blir fler bebisar. Gud. Kan knappt skriva orden utan att darra p? tangenterna 😉 Allting har sin tid och jag f?r verkligen hoppas p? barnbarn sedan sm?ningom som jag kan gosa med. Kan man ?lska bebisar s? mycket som jag g?r? F?rst?r inte. F?r inte ?lskar jag andras bebisar, p? det viset (f?rst?s). Och snart ?r hon stor min baby. Det g?r ju bara alldeles f?r fort…och jag inser att det ?r mina amningshormoner som g?r mig lite till ett vrak som skrattar och gr?ter om vartannat. Nu sover hon, mitt hj?rta. ?nnu lite f?rkyld och tagen av flunssan. Men finns det n?t b?ttre ?n de d?r sm? h?nderna som febrilt f?rs?ker styras av hj?rnans hj?lp och sakta, trevande k?nner p? ditt ansikte, allra f?rsta g?ngen….??

N?ja, nu ska jag inte bli l?ngrandig. Men d? och d? (?nnu mer nu ?n n?gonsin tidigare) stannar jag upp, super in stunden och paketerar den f?r att ha i mitt hj?rta hela mitt liv. F?r det ?r nu sista g?ngen…

Ig?r var mannen efter tv? utestolar med medar..ja lite gungstolstyp. Han hade lastat av dem p? g?rden och jag kunde inte l?ta bli att provsitta n?r jag gick min kv?llsrunda till djuren. Passade ocks? p? att f?nga stunden med mobilen (fotot ovan). Vilka bekv?ma stolar allts?! Vinkeln man blir och sitta i blir himlen! Om man kan s?ga s?…?tta grader utomhus och d?r satt jag…och nj?t, alldeles ensam i m?rkret…en stund. Nu ska stolarna skickas till min far! Som s? g?rna f?rvandlar dem till svarta gungstolar. Tack Monica f?r att du fr?gar oss i f?rsta hand.??Dessa ska st? p? v?r amerikanska veranda f?rst?s.

Det d?r med att “v?nta in” stunden eller svaret. Det ?r s? sp?nnande. Om man g?r omkring och grubblar och funderar p? n?t och inte riktigt vet ut eller in hur man ska g?ra i n?t s? “kommer det” f?rr eller senare. Otaliga ?r de g?nger jag f?tt hj?lp p? det viset. Det finns en v?g, vi ska vandra och den som ?r ?ppen f?r tecknen den f?r de utstakat f?r sig. Det ?r s?. Ett s?nt exempel var Belles namn. Mer och mer tid gick och jag gick igenom en massa namn, skrev ner funderade…men inget k?ndes r?tt. Jag lade tillslut ner projektet att hitta namn och t?nkte att hon blir v?l utan namn d?. D? pl?tsligt, som om n?gon viskat i mitt ?ra, n?r hon l?g p? sk?tbordet h?rde jag det. “Belle.” ? jag t?nkte…kan man ens heta s?? Lite visste jag att det visst var ett flicknamn som ex namnet i prinsessan och odjuret (eller vad heter den filmen). Hade aldrig sett den utan det var n?gon som ber?ttade i efterhand. S? kan det vara. Nu ?r jag lite i samma sits funderar och funderar av och an ?ver en grej och ig?r p? en direkts?nd (kan inte greppen h?r men kanske healing?) Gaiahealing (?) s? kom det. “Allt kommer att ljusna upp och klarna, det du funderar p? och jobbat med l?nge, kommer att ljusna upp och med det f?r du klarhet.” ? med det svaret s? f?rsvinner min ?ngest och p? n?t vis till?ter jag mej luta bak och bara v?nta in. Senare ig?r kv?ll, n?r jag sl?surfade s? kom det en sak upp p? min ruta som jag fick en intressant k?nsla av. Var det kanske just detta? Ett ljus p? v?gen??? Ha en fin november torsdag!

Blodsocker..3,7….2,7….2,2….

“Tredje dagen fr?n det d?da…” nu kom energin tillbaka d? igen. ?var mej att sitta ner p? min rumpa nu och d? (? d? blir det oftast ett blogginl?gg). ? nu inser jag att vi skaffat en tick-tick klocka intill matsalsm?blemanget….t?nk att jag aldrig m?rkte det i Spanien (k?ptes d?r). Det betyder att allt ?r mycket stilla nu. Mitt p? dagen. Lugnt och sk?nt. Jag h?r. Jag finns. Har ?ntligen kommit lite fram?t p? tavlan ocks?. Det tar tid. Det vet kunden. Det var under de premisserna jag lovade leverera. Belle i f?rsta rum. Sedan jobb, n?r det finns tid, och tur ?r ju det att hon sover l?nga pass…

Enda g?ngen man riktigt kan slappna av ?r n?r man har mellan killen i skolan.. d? vet jag att han sk?ts om. Annat var det ig?r kv?ll.. Han ?r ju samtidigt elva ?r och borde sakteligen kunna ta lite ansvar ?ver sitt blodsocker och allt d?r till..men ig?r bevisades ?ter motsatsen.

Har i min f?rargelse sagt att kommer det n?gon sort av kampsport till ?n s? ska de definitivt g? (med tanke p? hur mycket det brottas h?r hemma). S? kom dagen d? det kom jui-jitsu till ?n och de skulle g?. Med vetskapen om att tiden ?r s?dan att jag m?ste vara hemma och l?gga sm?ttingar medan pappa roade sig med spelkort p? annat h?ll…skjussade jag dem till lokalen. “Du kollar sj?lv.” “Det ?r bara en timme.” “Du tar trip om du blir l?g.” Glad i h?gen skjutsades de dit. Storebror skulle ocks? p?minna om blodsockret. 40 minuter senare ser jag att det sakta tickar ner (ser blodsockret p? min telefon)…3,5…..2,9 jag ringer. Inget svar. 2,7….B?rjar allvarligt fundera om jag m?ste st?ra farfar och han ska ?ka dit. 2,2 ….samtidigt vet jag att det tar en stund innan man ser sv?ngen p? telefonen (dvs ligger automatiken lite efter det sanna blodsocker v?rdet i blodet).

Skit. Barnen v?grar svara i telefonen och jag hoppas innerligt att han inser att han m?ste ta en trip. Han brukar det om han blir l?g men han bryr sig sedan inte att f?lja upp att det verkligen stiger. Nu ?r klockan s? att det borde tagit slut och han borde sitta i kompis bil p? v?g hem. Lyssnar efter en d?rrsm?ll. Tre?ringen v?grar somna. Lilla ligger och snuttar intill.. N?r kommer de? S? jag kan ropa upp storebror att ta ?ver nattning medan jag g?r ner och ser till s? blodsockret stiger och han f?r ordentligt med kv?llsm?l. Inget h?rs. Till slut somnar de sm? och jag g?r med telefonen i h?gsta hugg ner f?r trappan. Va. D?r sitter b?da i soffan och ser p? tv. “Hall??, kolla blodsockret! vad ?r det??” Lite tr?tt tar han blodsockerapparaten och trycker mot armen…2,7!! “Hall????!!! Kv?llsm?l nuuuu!!!!” Kom n?gon ih?g att kolla? Kom n?n ih?g att p?minna (jo han hade tagit en trip under tr?ningen, men blodsockret slutade bara att sjunka med den, det r?ckte inte till att stiga…) …..Voj,voj n?r man s? g?rna hade l?ttat p? tyglarna och l?tit honom ta mer ansvar ?ver sig men n?r det inte funkar…D? hade vi satt p? “sportl?ge” p? moj?ngen (s? den ger mindre insulin d? det ska tr?nas)…

N?ja, det var g?rdagskv?llen. Nu en ny dag. Bara solen lite skulle b?rja visa sig s? har jag t?nkt om jag h?r efter skulle b?rja fylla bloggen med mer lantliga bilder. Jag har ju bra kamera s? borde kunna f? till fina foton h?r med barn och djur…de d?r sm? ljusa stunderna ?? Nu vaknar en liten t?s. Ha en fin dag i gr?a november.