Den stunden

Solen sjönk långsamt mot aftonen och de l?nga blanka dyningarna f?rgades i gult och guld. Allt blev gult och guld, seglet, b?ten och de som satt i den. Minns du guldfj?rilen vi s?g? sa mumintrollet. Snorkfr?ken nickade, tr?tt och lycklig. Ur Trollkarlens hatt s.86-87

Det ?r f? saker som vinner den stund d? rumpan f?r landa p? den mjuka stolen som ?rvts av farfar, stunden d? alla barnen luftas och hemmet drar bekl?mmande efter andan. F?r efter den sucken (som st?r f?r diverse uppoffringar och upptar tid i form av hush?llsarbete) d? sprider sig ett lugn, ett v?lbeh?vt lugn. Endast gr?tkastrullen sjuder och viskar “sitt ner, det h?r sk?ter jag, alla ska bli m?tta.”

Det ?r just den stunden axlarna sjunker aningen l?gre, andningen ?terg?r till det normala och tankarna b?rjar str?mma. Vad ska det bli av detta ?r? Ska jag f? handen ur och g?ra det jag verkligen l?ngtar efter? Ska jag f? ur mej lite nya m?lningar p? det jag funderat p? s? l?nge? Ska jag kunna dra ner p? det som bidrar till ett st?ndigt d?ligt samvete. Verkar s?.

Verkar som om jag m?ste g?ra mej av med stora h?sten. I alla fall f?r en tid. Hon st?r h?r som en prydnad i hagen och det ?r ju synd. Synd n?r hon kunde bli motionerad och musklad igen. S? tanken ?r samma koncept som tidigare i det h?r f?rsta skedet i alla fall. Hon l?nas ut p? foder till tjejen som haft henne innan. Allt f?r hennes eget b?sta. Hj?rtat skriker nej, men f?rnuftet skriker n?gonstans att det ?r f?r h?stens b?sta. Jag hinner helt enkelt inte. Jag har en allt f?r ?verfet ponny som genast m?ste b?rja f? motion och s?ttas ig?ng innan han spricker..och det r?cker mer ?n v?l. F?r nu. Sen f?r vi se. Antingen blir det s? att Gwen s?ljs till det nya hemmet eller s? f?r hon flytta tillbaka den dag bebis har vuxit sig st?rre och mera tid finns igen. Tiden f?r utvisa. Men det k?nns ?nd? som en stor l?ttnad. N?gonstans. Och d? f?r det bli s?.

K?nns som om jag nu helt ska koncentrera mej p? 3 ?ringen och v?r ponny. Det ?r barnens tid nu. F?r s?tta mitt ridande ?t sidan f?r stunden. “Cowboy, mamma! Jag e en riktig cowboy.” utropade 3 ?ringen f?rtjust h?r om dagen d? han red med sadel och jag ledde honom upp och ner f?r berg i skogen, ibland lite l?skigt men d? hoppade man av och promenerade en stund f?r att sen igen ta sig upp. En otrolig balans har han utvecklat redan och f?rtjust s?ger han varje dag “mamma, du sa att vi kan rida varje dag fast!” (d? tyv?rr dygnet blev f?r kort p? just ny?rsafton…).

Den lilla Belle ligger nu p? mage (v?nder sig allts?) och hoppar f?rn?jt i hoppgungan, hon ?r en glad flicka som nog alldeles snart drar sig fram?t p? golvet, n?r hon blir sig 6 m?nader om tv? dagar. Precis d?. N?r jag skriver hennes namn h?r jag hur hon ?nskar bli intagen fr?n f?rsta dagsvilan.

Ha ett gott nytt ?r allihopa!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *