“Det är mycket viktigt att ställa penslarna i terpentin över natten. Somliga glömmer det och sen får de se hur det går.”

Ur Brev från Klara: Om sommaren. (Tove Jansson)

Det är inte bara hur som helst, egentligen. Inte om man ska göra enligt boken. Inte om man ska vara en toppen mamma. Jag är inte. Vi överlever.

Det är väl ingen nyhet. Att jag alltid tar en annan väg, just innan dörren. Nu sitter alter egot på axeln och berättar att man måste ha tråkigt ibland för att balansera upp liksom och heller inte bara måla med hjärnan (nu grälar den, för jag borde ha tagit i de stora penslarna redan men…).

En del händer men mycket inte, när kraven blir för hårda då låtsas jag inte se och tänker vill de mej nåt så säger de rakt ut, på engelska. Energin finns inte för att ta in allting hela tiden, i ett annat språk, det finns så många andra upplevelser att ta in. Jag väljer dem, jag är som barnen, jag väljer det roliga. Eftersom jag inte känner dessa människor så bekommer det mej inte alls vad de får för uppfattning om mej. Nu just är jag bara på “survivor-mode”. Jag pratar om klassernas WhatsApp grupper. Jep. WhatsApp är en het potatis här. Sätter den på tyst ideligen, på en liten stund fylls den av över 100 meddelanden, alltså en gruppchat, där det skrivs “tack, tack så mycket” tusen gånger per dag. Hebreiska. Alldeles för mycket på en och samma gång. Då får min hjärna panik och ett finger tystar ner hela gruppen så jag inte hör, inte ser. Hela min hjärna låser sig. Jag sätter huvudet i sanden och tänker, är det något super viktigt så skrivs det direkt. Hoppas jag. Idag bekräftades min förhoppning. Då skrev läraren, “Wilton slutade också tidigare, kan du hämta, han är här med mej.” Jaha, då rusar den vimsiga mamman efter sitt barn och får höra att det är pga lärarmöte i skolan. Jaha, jaha, ok. Men det är det värt. Mot den tiden jag ska behöva lägga ner och översätta allting som kommer i dessa WhatsApp grupper. Dit skulle hela dagarna gå. Jag lovar. Så, jo, nu spelar jag dum. Faktiskt. Ett litet, litet kittlande tryck ur hela gruppen, hade varit en oerhörd lättnad….men nu ÄR jag bara. Sneglar och översätter de första som kommer, försöker klura ut vad de pratar om, om det är något av vikt, sen får telefonen vila.

Så är det bara. Som man bäddar får man ligga och jag väljer att dra täcket över huvudet ibland, för att alls klara situationen….På vilken/vems bekostnad? Tja, i de kaotiska klasserna är det nog ingen som iallafall blir utskrattad för att den inte har precis rätt bok med på rätt dag, nej. Å det lilla grynet ler snällt åt den vimsiga mamman och grälar inte utan bedyrar sin kärlek på kvällarna, när det är bara vi två. Men jo, den vimsiga mamman kommer farandes med andan i halsen, dessutom var han ju inte ensam att bli kvar, det var en annan pojke som också saknade “hämtare”, ifall att jag borde ha dåligt samvete… Det är bara så att man får räkna med sånt här i ett främmande språk, missförstånd och gropar, allting blir så mycket svårare men det andra överväger, jag lovar, och barnen överlever!

Mannen flög till Madrid för arbetsmöten. Jag hoppas lite sådär att kanske det inte blir så ofta….en vecka ensam i en lägenhet är…..njae. Inte så roligt. Så här är det…lägenheten är jättefin, stor och rymlig, absolut ingenting att klaga på denna pärla och vi har allt det vi ville ha runt husknuten, vi är mitt i. Men. Denna familj. Denna familj har svårt att förstå att vi har grannar nere, uppe och på sidorna…. Jag finner mej ideligen hyschande…ha,ha sen vet jag ju att italienarna inte är så tystlåtna själva heller, men vi råkar nu mest ha grannar av äldre sort här… Så lite rädd är jag.

Igår glömde också killarna att låsa vår dörr (den blir oöppningsbar utifrån om man stänger den efter sig) utifrån….så då hade hunden tagit sig ut i trapphuset medan vi var och åt. Hon är ju expert på att öppna dörrar, ställer sig en gång på bakbenen och ena tassen nätt på dörrhandtaget och voilá. Så när killarna kom hem lite tidigare (restaurangen ligger två kvarter härifrån) så mötte de Lucy i trappan….aj,aj,aj undrar hur många hon skrämt. Är man man det minsta hotfull så får man sig en rejäl utskällning, för att inte tala om man är mörkhyad. Voj, voj den fjanten!!

Skulle önska lite ljusare inlägg framåt, är tyvärr super förkyld och orken låg. Lågan brinner men lågt….att lite sånt! Ikväll.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *