Idag var matte mer yr än vanligt. Den vanliga morgonlänken utbyttes till ett sporadiskt sick-sackande på de mest konstiga vägar. Precis när man trodde man skulle korsa gatan så drog hon till så skulle man åt något annat håll. Nå. I alla fall fick jag göra mina bestyr på de vanliga gräsplättarna där intill hamnen. Hon gjorde sig till över något stort fartyg som låg inne i hamnen, stannade, tog bilder, jag skulle nästan kunna ha tyckt hon betedde sig lite suspekt om jag hade varit landets militär som vistades där, men de såg inte. Sen plötsligt kom det en stor italiensk….ja, vad ska jag säga, han trodde nog han var något, men jag låtsades inte om, inte alls. Han ställde sig blickstilla tills vi passerat med matte, matte skrattade lite genant för både mannen och hunden liksom stelnade till. Sicket beteende! Sen när man trodde att äntligen var detta yrande slut, då drog hon in på gatan, hemgatan! Redan? Vad är detta? Åtminstone kunde jag ha gett katten med den överkörda tassen en åthutning, så jag spände mej sista tio metrarna, men det märkte matte och sen var den inte heller under den där bilen längre… Kattskrälle! När vi gick så hoppade den ut och viftade med andra tassen…den börjar verkligen ta sig rättigheter….. “Lucy-9 år-Siracusa”
Första dagen med lite återvunnen energi. Under helgen så insjuknade en efter en i magsjuka. Det mest knasiga var att vi precis samtidigt började känna oss sjuka med mannen, så fast sexåringen var rätt pigg på måndag och hade kunnat gå till skolan så fanns det inte en frisk människa som skulle ha kunnat ta honom. Så kan det gå. Nu har vi suttit inne och sakteligen har krafterna återvänt, men så sjuk var det längesen man var.
Ännu överraskar värmen oss, igår när vi promenerade hem från skolan stod det på apoteks termometern på gatan 29grader! Det är varmt. Vi sick-sackade hem på skuggsidorna på gatorna kan jag säga. Tur att jag klär mina barn i shorts ännu om morgnarna, det är vi nog ensamma om på klassen.. =D
Jag vet inte om det har med värmen att göra eller om jag bara börjat känna det nu. Men då och då kan man känna hur avgaserna stannar nere på gatorna, minns detta fenomen så bra från Londons innerkrets. Detta bilkörande i detta land är inte charmigt om man säger så. Gav det en liten tanke igår. Varför, varför måste man köra bil överallt, varför kan man inte gå? Är det e status grej? Man kan inte påstå att det är pga avstånden (visst säkert för endel men). För att ha fina, nya bilar är också viktigt. Lite det också som en status grej. Se nu, visst har vi det bra. Kan vara att jag är helt ute och cyklar men lite den känslan får man. Lite samma med det här att man ska vara så uppiffad, snyggt klädd, lite samma känsla får jag där. Att man ska visa utåt att man har det bra liksom? Har det gått så kort tid sedan det var dåliga tider i landet att nu är man inne i “blomstringstiden” då ska man ha fina bilar, man ska ha fina kläder och ta bilen överallt? Somsagt, jag kan ha fel. Kanske har det bara alltid varit så att italienarna alltid lite haft som vana att gå snyggt klädda? Inget fel i det! Drar bara lite paralleller till södra Spanien då efter förra finanskraschen, då när det sedan igen blev bättre tider då skulle man ha sin fina merca, och sin andalusier (häst!!). Fast man kanske inte var den där hästmänniskan så ska man ha det för det var status. Det är otroligt hur detta materialistiska samhälle inbäddat i tron “visar jag utåt en fasad eller fast sanning så mår jag bättre?” ännu fortgår. När ska människan inse att det inte ligger något värde i vad den andra tror och tycker? Så länge man går runt och tror det, att materialistiska ting gör en lycklig så uppnår man aldrig en inre lycka…. Be sure of that.
Somsagt, rena spekulationer, kanske sitter det i något helt annat? Summasumarum kan jag tycka det är lite synd att man inte lyckas implementera naturtänket lite mer i vardagen i dessa tider. Lite mera Greta Thunberg här tack.