13.8 2008 f?r?ndrades mitt liv. Fr?n att ha f?tt ett friskt barn den 25.7, l?g nu pl?tsligt min son i mina armar likblek och kippade efter luft. Panik, helikopter, sjukhus, helikopter tills det lilla hj?rtat slutade sl?. D?r och d?. Vi vaknar av ett ryck i rummet intill. Pl?tsligt st?r det alldeles f?r m?nga personer runt den lilla kuv?sen. Stora l?karh?nder p? den lilla br?stkorgen. Hj?rtmassage. Den lillas hj?rta har gett upp. Han har gett upp. Den sk?ra, sk?ra tr?den han balanserade p?.. brast. Han f?ll…
I samma stund kommer hj?rtljuden tillbaka. Han ?r h?r! Tack Gode Gud!! L?t mej beh?lla min son!!! Tacksamheten g?r inte att beskriva i ord.
Ett trauma f?r oss alla. Ett trauma jag aldrig blev tillfr?gad om att f? hj?lp med att bearbeta. ?ren har g?tt nu, f?rsta ?ren kunde jag inte alls t?nka p? hela h?ndelsen utan att hejdl?st falla i t?rar. Fr?mst skuldk?nslor av olika slag som ?t upp mej inifr?n. Nu tio ?r efter kan jag n?tt och j?mnt nudda situationen utan att g? is?r.
Tio ?r tog det att l?ka och fast jag redan undermedvetet (sedan l?nge) har ?ndrat uppfattning om livet och d?den s? ?r det nu som jag t?nker p? det i vardagen. Livet ?r sk?rt och inte heller s?rskilt l?ngt s? att vara ?dmjuk inf?r det ?r A och O. Jag ?r inte b?ttre ?n n?gon annan, allts? behandlar jag alla med den respekt som sig b?r. Eftersom jag insett att det kan brista n?r som helst s? ?har jag liksom best?mt att det egentligen inte finns n?got att vara r?dd f?r.
Och finns det inget att vara r?dd f?r s? finns det inga begr?nsningar, eller hur? Trots den vetskapen s? har jag r?dslor. Men det ?r r?dslor jag m?ste (ska) ta itu med. Till exempel ?r en r?dsla att prata inf?r folk. Nu har jag f?tt till mig att det ?r det jag kommer att syssla med endel i framtiden s? nu ?r det v?l bara att ta tag i den r?dslan s? sm?ningom, s? f?r vi se vart det b?r. Sm?ningom, inv?ntar r?tt tid. đ ?Allt handlar ju om att v?ga pusha sig i olika situationer. Vad ?r det v?rsta som kan h?nda…bli utskrattad? Bli till intet gjord? Kanske men faller man sju g?nger s? reser man sig ?tta. Att n?gon tycker du lyser f?r starkt handlar om deras egna begr?nsningar.
S?tt p? dej solglas?gon om ljuset blir f?r starkt!
Ha en fin Fredag allihop!
S? bra skrivet Elin! Du ?r ju en m?stare p? att leva i nuet! Det h?r har jag v?ntat p? – att du ska ?ppna upp lite f?r oss andra hur det k?ndes och var p? riktigt d? i den hemska situationen. Du verkade s? tuff och “klarar det sj?lv” och det var ganska teoretiska svar man fick d? man fr?gade – inte att du f?llde en t?r p? barnkliniken n?r vi h?lsade p? er – ?ven om jag st?rtgr?t hela v?gen dit och hela v?gen hem (i smyg f?r dig d? – vi skulle ju vara st?d och inte tv?rtom). 10 ?r att bearbeta ?r l?ng tid – men bra att det g?r fram?t och att du bearbetar – och du har din son i livet! Vilket ?r det b?sta av allt i det hemska ni har m?sta g? igenom!
“V?ntat p?” xx =) Ja, handlar v?l om f?rtr?ngning f?r att kunna vara stark och finnas d?r f?r sitt barn..d?r och d? det beh?vdes som mest. Sen l?ker ju s?ren med tiden…men s?kert hade man m?tt b?ttre genom att f?tt bearbeta allting med professionell hj?lp.