Någon hade satt upp en egen skriven lapp i hissen om att man inte få röka där, så mycket förstod jag. Nästa dag hade någon (antagligen portiern) bytt ut lappen till en röd/neon A4 där det stod förtydligat och med en stor symbol om hur rökning är förbjudet och med summan på böteslappen om man blivit ertappad, antar jag. Dagen efter det, idag, låg lappen nerriven och söndersmulad i hörnet på hissen. Det är italienare, det. =D
Det här med rökning har barnen (de små) reagerat på. Att det ökar direkt när man åker ut ur Norden är väl ingen nyhet. I mellan Europa där syns tobaksmaskinerna på gatan (dessa minns jag bra från min glada ungdom i Österrike) och här så röker var och varannan (också tjejer som min sexåring förfasade sig över) ;D. Min stilla undran blir….får de inte samma anti tobaks/anti njutningsmedel information här i skolorna? Och hur är det med miljötänket? Får/har de i skolorna olika miljöprojekt, tro? Jag vet inte, jag vet bara att man kastar lätt ut i naturen sopor (fast det inte är något i jämförelse mot Palermo, där det inte fungerade alls, sophämtningen). Här fungerar sophämtningen fint, men det där att bry sig om att lägga sina sopor i sopkorgar, är lite si så där. Man lämnar servietter, plastpåsar att få flyga iväg och några sopplockare har vi inte sett. Det är lite sorgligt, då det sedan hamnar i havet.
Idag åkte vi iväg till en en go-kart barna. Killarna hade pratat om detta länge och pappan är ju inte mindre ivrig när det kommer till racing av olika slag. Det uppskattade dom alla och vissa dolda talanger tycks finnas. Få se om vi ska utveckla det vidare.
Veckorna rusar lite väl fort nu, som mannen kommenterade, när jag förnöjt sa , “jaha, så är den här veckan slut.” “Vart har du brått? Mot döden?” Men sedan är jag ju lite av en virvelvind som gärna ser/upplever det mesta och springer framåt i livet, kanske lite väl fort ibland? Dock märker jag att krafterna tryter och jag skulle gärna vilja orka mer men det är som om man är rätt slut (läs:trött) dels efter det sjuka jobbande i sommar (ännu) men sedan “tar det på” mycket att allt går på ett främmande språk förstås. Tankeverksamheten måste hela tiden vara på topp och bara det gör en trött, hjärntrött…så när klockan närmar sig läggdags för barnen så är det oftast en av oss som slocknar i deras säng. Inte så lång stund förstås, då den andra av oss väntar med att se svenska nyheter och den serie vi råkar följa med för stunden (nu den tunna blå linjen, bonde söker fru…och så börjar väl robinson ikväll?). Så fast vi bor i andra länder så har vi ju alltid svenska tv:programmen med oss…
På fredagkväll besökte vi igen vår favoritkrog, sicken lyx att kunna lägga barnen och sedan vandra in i natten (givetvis med de äldre barnen framför sina datorskärmar). På lördagen så träffade vi en kanadensisk familj som också bor här ett år, lite för att bryta rutiner i hemlandet. De har två killar, en femton åring och en elva åring om jag inte tar fel, de kör hemskola och därför vill grabbarna gärna lära känna andra ungdomar. Så det var en efterlängtad träff då vi mest hängt bara familjen, att få prata lite med andra likasinnade. Jätte trevlig familj!
Ny vecka, nya utmaningar. Ska få svar om vi ska få hyra en liten lokal här på samma gata för mitt konstnärskap och barnens moppe-meck. Få se. Gym har vi hittat, men inte kommit igång där än, kanske hinner vi det… fast jag passade på att köpa lite tyngder hem och en annan gymgrej (för insida lår) förra veckan, så bara att dra igång lite träning nu, no excuses.
Ja-a man springier ut med vår halv inkontinenta hund stup i kvarten, springer av och an till skola och dagis (1km från oss) och är en stund i parken varje dag på hemvägen…så dagarna springer nog ifrån oss rätt kvickt. På det viset inte väldigt praktiskt med lägenhet…men nu är det så detta skolår. Basta. Ordet, som för övrigt verkar vara italienskt (!) är en nyhet för mej. Alltså “basta” som i “det var allt, slut”.
Ha en fin söndag kväll!