“Betyg på skolan, tack” hör jag den äldsta sonen fråga sexåringen. Efter kort förklarande om vad det innebär och om vad en skala är svarar den lille, “noll!” Ojdå. Nu måste mamman blanda sig. “Hur så?” frågar jag. “De skriker mamma och slår i bordet.” Efter en kort stunds funderande inflikar han “en lärare vissla fullt i en visselpipa.” Den äldre fyller i. “Man måste stå upp när rektorn kommer in i klassen” (nu får jag flashbacks till mitt eget lågstadie). Den korta summeringen blir då, det kan bara bli bättre?
Alla lärare frågar Rufus eller mej och undrar över varför vi kom till Italien, och de två jag pratat med som kan lite engelska säger själva att det är fruktansvärt underutvecklat, skolsystemet i Italien, och att de hört om det suveräna finska skolsystemet. Så det är klart att de undrar varför man väljer att komma hit. Jag förklarar att det är främst för klimatet, kulturen och språket.
Idag var då tredje dagen i skolan och 6 åringen sken som en sol när jag hämtade honom. Han hade tecknat precis rätt och läraren hade skrivit “good” i kanten på pappret! Så idag var det absolut inte en nolla i skolbetyg. Det blir alltså bara bättre.
Dagis. Den lilla, blonda väcker mycket uppmärksamhet. Hon får många kommentarer och blickar på gatan, både av unga och gamla. Belle har börjat dagis (200m från skolan) och det är också lite annorlunda. Man lämnar till dagis vatten, våtservetter, eget “snack”, handtvål, toapapper och hushållspapper sen vet jag inte precis allt vad de gör, men idag när jag hämtade (ännu rätt tidigt kl.11:40) så var hon vid gott mod och satte och pyssla med några klossar på en stol kring ett bord med de andra barnen runt samma bord. Dagverksamheten bygger nog inte på fri lek här i Italien, men så länge hon är nöjd och får utlopp för iaf tankeverksamhet så är vi nöjda. Sedan på hemvägen går vi förbi stora lekparker där vi stannar och leker. När man flyttar från ett land där skolsystemet är världens bästa och när man väljer att bo i andra länder som södra Italien så får man vara beredd på att sänka ribban rejält. Då får man tänka hur kan man göra det bästa av situationen i det här landet. Det som känns viktigt för oss är att barnen får utbyte av vad de utsätts för och att de får kompisar. De får lära sig att inte vara blyga och lära sig att andra samhälle, kulturer och seder också är okej. Kanske lär de sig tolerans och kanske får de till och med sig lite av ett nytt språk?
Om det skulle skrikas och gråtas och någon absolut inte skulle vilja gå dit så skulle vi få tänka om. Kanske var det så här i dagvården när min egen mamma var liten? En generation bakåt? Vi har gjort ett rejält hopp bakåt i tiden, de försöker ha någonslags disciplin på barnen som uppenbarligen inte lyckas så bra (med tanke på den höga ljudnivån i klassen). Tänk om vi hemma i Finland skulle kunna göra mer filmer från daghemmen, pedagogiken och från skolklasser där man får ta del av hur ett bra skolsystem fungerar? Detta kunde sändas i alla dessa länder där skolreformen ligger långt bak i tiden, i nationell tv? Iof tror jag att något sådant har visats, eftersom de är välmedvetna om att det är så bra i Finland och hur underutvecklat de är här. Tre stycken lärare beklagade sig för mej faktiskt, glömde gympa läraren. Han undrade också förvånat hur vi valt att komma just hit och till den här skolan.
Ja-a haha, det är tur att vi inte förväntar oss några fina betyg och fina prestationer utan tar detta år med ro för att få vistas här i värmen och solen.
På söndagen gjorde vi en utflykt upp till en härligt marinblå oas bland grottor och stup. Där simmades det endel (i rätt svalt vatten, fors i berg) och en stor baddare till krabba höll barnen upptagna en bra stund. En magisk plats. Varje ledig stund och helg så åker vi iväg och ser oss omkring, tacka får vi vår bil som tar oss överallt. Stora killarna har också börjat fotboll (tre ggr/vecka) för att den äldsta också ska komma ut och träffa italienska ungdomar, så det håller dom upptagna tre kvällar. Priserna är också trevliga, satte en hel förmiddag idag på café (och jobbade, säger inte mer innan det är klart) och betalade 8 e när jag skulle gå, för två kaffe latte, en croissant och iste. Fina priser. Härligt att sitta ute bland folk och iaktta personalen och lära sig hur och vad man ska säga. 😉
Så vi acklimatiserar oss för fullt. Vi har lite svårt att få det och fungera med mattiderna bara…men det tar jag i nästa inlägg! CIAO!