Ursäkta mitt uppbrott….tjugofemte gången tryckte fingerspetsen envist på enter men inget hände. Sidan laddade inte. Datorproffset tog sig en titt, bekymmersrynkan kom fram och vips stod en ny sanning framför dörren. Bloggen hade drivit från vanligt “test” till att kosta 40 euro i månaden. Efter mycket om och men så var allt material över kopierat från en host till en annan, och nu sitter jag här. Ser att den inte kunnat översätta alla ä, å och ö:n i de gamla texterna och att alla kommentarer och likes försvunnit. Men hej, jag har inläggen kvar och det är det som räknas. Är ju ändå som någonslags digital dagbok.. som kan vara rolig om några år att titta tillbaka eller för barnen att kolla i om jag till exempel skulle gå och dö.
Jag lovade berätta tidigare om hur en tavla tar form eftersom jag nu fått en ny beställning och snart ska sätta tänderna i den så tänkte jag passa på och dela med mej om det gedigna jobb som verkligen ligger bakom. Finns det en timpenning på min konst? Nej. Skulle det finnas det med dagens slutliga pris så skulle den vara jäääääkligt låg kan jag säga. Ska jag kunna sätta en IT timpenning på mina alster så skulle tavlan kosta jäääääkligt mycket, för den är inte gjord på tre-fyra timmar (som dagens pris landar på i jämförelse med IT timpeng). Så jo, nej tar alldeles för lite betalt och inget träsk jag ska fastna i.. utan gör det nu här på sidan om när lillan sover. När ändå kreativiteten lite lyser med sin frånvaro med tanke på någon ny serie konst. Ibland vill man skrika, gråta och slänga tavlan i väggen…speciellt kan såna känslor dyka upp då man stressar fram något. Så det har jag slutat med. Det tar just den tid det tar (vilket inte alltid är så effektivt förstås). Dels för att tavlan ska bli bra i både färg och form så behöver ideérna sakteligen komma till mej, jag kan inte tvinga fram dem. Får jag ingen inre bild så kan jag helt enkelt inte måla. Så enkelt är det. När jag gör en målning av ett foto så håller jag mej förstås till motivet och då är det inte så svårt, däremot vill jag alltid sätta min egen, personliga prägel på verket och vill därför inte helt kopiera en bild helt (därför tar jag mej friheten och gör nåt helt annat med bakgrunden). Och egentligen är det inte konst heller enligt min mening att kopiera något eller att få en målning att se precis ut som ett fotografi. Fast man gjorde mycket just så när man höll på att lära sig, till och med sades det på skolan “kopiera, kopiera, kopiera”. Håller dock med en lärare där, var i ligger konsten att måla som ett fotografi? Var är kreativiteten i det? Visst, du visar din enastående förmåga i skicklighet, men vad mer? Konst är kontext. Man vill förmedla något med konst, inte bara måla av något. Därför gör jag nu endast några undantag då jag är mammaledig och idéerna haltar då det kommer till djupare kontext. Ger det mej något personligen att göra avmålningar? svar: nej.
