Ibland g?der f?rtvivlan….

Vi ?r alla m?nniskor. Vi ?r alla lika v?rda. Varf?r ser man bara till sitt eget b?sta?

S? har en helg passerat och h?r sitter man m?ngder av energi fattigare och laddar. Eller nej. F?rst kommer spridandet, sen vila och sen laddning. De sist n?mnda g?r lite in i varann. Jag kliver snart in i vilan. Egentligen d?sar hj?rnan redan och s?mn mode ?r i fullg?ng men k?mpar emot, bara en liten stund till. Farsdagen blev ett enda stort plask p? Mariebad med alla olika pappor (haha, hur l?t det d?r?) i tv? generationer. Kul var det! Fullt ?s. Sen sl?pade vi ?nnu oss till ?ns hamburgarhak f?r middag (?lska entrepren?rskap p? lilla F?gl?!) . Inte undra p? sen att alla f?ll i djup s?mn och tre?ringen lyckades sova en hel natt i sin egen s?ng.

Men hemmet. Huset. Hur i hela friden kan det f?rvandlas fr?n st?dningen p? fredag till totalt kaos ?ver helgen? Trots att vi d? mestadels var borta hela s?ndagen? Inte hann man b?rja st?da idag heller n?mnv?rt eftersom f?rmiddagen gick ?t till en tidningsintervju.

N?r jag f?r lite energi ?ver s? g?r jag s?dana d?r snabba (lite oigenomt?nkta kanske) saker…som ex. kontaktar tidningen. Denna g?ng om F?gl?s tillv?xt. Vips, s? ?r tidningsteamet ute och mammor med bebisar har samlats. N?ja. We made our point, fick ihop ett g?ng, trots amningshj?rna. Det ?r ?nd? tur att jag ?r s? pass spontan, f?r ska jag sitta och dividera och evaluera varje steg jag g?r s? skulle det stj?la energi ur “projektet” och hota hela dess existens. Vi f?r se vad det blir f?r reportage. F?r dom som inte ?r insatta s? ?r det allts? tunnelplaner f?r F?gl? och allt som kan p?skynda detta b?r belysas (enligt min mening och det ?r det jag tycker ?r viktigt att satsa p? nu). Vissa politiker tror n?mligen att F?gl? ?r en isolerad ? som knappt beh?ver kommunikationer.

Men. Ibland blir jag less. Less p? attityden med axelryckandet. Less p? “titta-p?” kulturen. Less p? “n?gon-annan-g?r” attityden. Less p? “v?gar inte sticka ut” attityden. Less p? “vad-t?nker-grannen” attityden. Sen R fick diagnosen diabetes har jag vuxit som m?nniska och slagits med n?bbar och klor f?r att folk ska ingripa. Ingripa om man ser en medm?nniska m? d?ligt,( man kan ju i b?sta fall bidra till att f?rhindra ren och sk?r d?d)! Det minsta man kan g?ra ?r att stanna upp i sitt ekorrhjul och fr?ga om allt okej? Det stavas civilkurage!

Jag blir m?rkr?dd och s? otroligt illa ber?rd n?r man ser p? hur folk drunknar intill andra i pooler etc f?r att man “tror” barnet leker osv. Vad har h?nt oss m?nniskor? Vad har h?nt med “magk?nslan”?? Funderar man tanken…s? blandar man sig! S? ENKELT ?r det. Det ?r v?ldigt tragiskt om det m?ste handla om EGET barn innan man inser v?rdet p? m?nniskan. Ja. Detsamma g?ller i sakfr?gor. En grupp m?nniskor som vill n?got, jamen d? visar man det. Man samlas, klurar ihop (som vi gjorde ang?ende reportaget) och slutf?r. Vi blev tillr?ckligt m?nga MEN vi hade kunnat vara m?nga fler. Skulle det vara i vilket annat europeiskt land som helst s? hade man enats och gjort klart och tydligt vad man tycker, t?nker och vill. Tillsammans! Med det menar jag inte att man inte har all r?tt att tycka och t?nka olika (alla vill inte ha tunnel och de f?rv?ntades knappast delta heller). Men jag pratar om de som delar ?sikt! Vad ?r det som ?r s? illa med att st? f?r sin ?sikt? P?verka n?r man har m?jlighet? Eller synas i tidningen?

N?ja. Alla ?r olika. Till viss grad ?r det ok. Men INTE d? det verkligen handlar om andra m?nniskors h?lsa, liv och d?d.

Men, men det ena f?der det andra. Det positiva f?r mej ?r att n?r jag blir v?ldigt ber?rd av n?got… s? f?ds n?got ur det… min uppgivenhet h?ller p? och f?der fram ide?r inom konsten. M?ste bara f?rs?ka h?lla liv i just den k?nslan tills jag skissat klart p? mina planer. Allts?. Vet ni, jag har blivit inspirerad! ?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *