N?r den ena trillar av pinn…d? m?rker man hur lite man egentligen kan s? h?r hemma p? en g?rd..
Man blir lite handlingsf?rlamad utan man och telefon kan man konstatera.. Det h?nde sig inte b?ttre ?n att mannen hamnade in p? sjukhus efter att ha f?tt v?rldens svindel och illam?ende, inte v?rre ?n “virus p? balansnerven” men beh?vdes behandlas med b?de kortison och uppv?tskning (s? nu l?r han ska m? som en prins igen d? alla elektrolyter och salter i kroppen blir ?terst?llda, riktigt “vitamin-boost”). Men, men kan ta l?nge att bli helt ?terst?lld..s? f?r se hur det g?r och om han f?r komma hem idag eller inte.
Och jag konstaterade (h?r i min ensamhet om kv?llen, d? alla fyra barnen ?ntligen tagit natt) att oj, vad lite man skulle veta om man pl?tsligt skulle bli ensam. Inte sku jag kunna sk?ta v?rmen till huset p? ett effektivt s?tt (v?rmepanna, sku f? skena benen av mej efter ved och elda, elda h?r i alla spisar). Inte sku jag veta n?r filtreringsanl?ggningar f?r vatten ska bytas, sk?tas etc. Inte sku jag veta hur jag st?nger av allt vatten etc till uthusen (? fixar vinterklart) s? det slipper frysa s?nder… P? v?ren sku jag st? ? skrapa mej i huvudet n?r det kommer till poolsk?tsel, pumpar, filtrering etc.. Ut?ver det sku jag f? skena mej smal mellan stall, djur och hush?ll med barn och motionering av h?star sku nog helt avta…Allts? ja-a. H?r om dagen spenderade jag hela f?rmiddagen i stallet (inkl. h?ns och get sk?tsel) allt tar s?dan TID. F?r man vill ju att alla levande varelser ska ha det bra.
F?r att inte t?nka p? det h?r med tekniken.. Man f?r nog bara tacka att man f?tt ett g?ng barn som is?fall kunde hj?lpa till..endel har redan g?tt f?rbi morsan d?r n?r det kommer till datorer etc. T?nker tillbaka p? gammelfarfar h?r som f?rolyckades i h?b?rgningen och dog r?tt ung. D? fick min mans farfar som bara var tretton ?r axla ett stort ansvar f?r g?rden och hj?lpa sin mor. T?nker ocks? p? barnens faster som det g?tt precis just s? f?r. F?rst f?r man mycket hj?lp..men sen ?terg?r alla till sin egen vardag och d? m?ste man liksom ha styrt upp det. Inte l?tt om man forts?ttningsvis vill h?lla kvar sin g?rd. I s?na fall m?ste det till en del ?ndringar och kanske kunde man inte ha alla djuren n?r man tillika har sm?barn. N?. Nu ska man inte t?nka s?. Hoppeligen f?r alla vara friska, l?nge till. Men d? och d? blir man p?mind om hur sk?rt allting ?r och hur tacksam man verkligen ska vara medan alla f?r vara friska. F?r den dagen den ena trillar av pinn s? blir allting v?ldigt annorlunda. P? tal om det ?r det just alla helgona och jag har k?pt ett fint mosshj?rta till Dannes grav. V?ldigt saknad ?r han, allas v?r ?lskade Danne. ?
Det g?ller att ta tillvara p? stunden..
Har m?rkt n?gra morgnar nu hur skockar eller det heter kanske flockar av sm? f?glar (tror mej gissa p? vanliga sparvar) som samlas i hundratals h?r i v?ra enorma lindar. L?ter s? h?rligt. Brukar stanna upp och lyssna till dem en stund.
D? och d? stannar man upp, ser sina barn och funderar…
Det var ett vitt blad (d? de f?ddes) och sen kommer v?r uppfostran, milj?n och omgivningen att forma dessa sm? v?sen. Har jag gjort ett bra jobb som f?r?lder? Har jag tagit mitt ansvar och f?rs?kt p?verka dem till att bli omt?nksamma, empatiska individer. Har jag gett dem r?tt verktyg s? de kommer att klara sig en dag utan mamma? Har de f?tt prova tillr?ckligt p? grejer? Har de f?tt insyn i olika saker? Har jag tvingat dem f?r mycket? Borde mera “egen vilja” ha f?tt r?da? Hur ?r det med moral och etik? Vet de vad som ?r r?tt och fel? Hur ?r det att v?xa upp i skuggan av den andras sjukdom? M?nga fr?gor… men den medvetenheten som man ?nd? har kan man ju i alla fall f?rs?ka g?ra sitt b?sta som f?r?lder.
D? och d? h?pnar jag ?ver uttrycken som kan hoppa ur deras munnar. D? och d? h?pnar jag ?ver den totala oviljan att hj?lpa. D? och d? h?pnar jag ?ver n?gon text jag kommer ?ver fast jag inser att den ?r skriven helt p? skoj (som jag f?r ?vrigt m?sta radera fr?n fb, de som s?g de s?g đ )
Fast. Deep down vet jag. Jag vet att de ?r totalt olika i grund och botten. Jag vet ocks? att deras hj?rtan bl?der f?r de som har det s?mre st?llt. De kan inte g? f?rbi tiggande m?nniskor utan att b?na och be efter en peng att ge dem. De vet vad det inneb?r att vara bortsk?md och att det inte ?r n?t att str?va efter. De vet att de ?r lyckligt lottade som ?r f?dda i ett s? bra land. Men ibland gl?mmer de. Ibland blir suget och kompistrycket f?r stor. Vill ha. Ska ha. M?ste vara. P? ett visst s?tt. ?nskar man hade modet att sticka ut mer. Inte vara. Inte alltid som alla andra. Men det kommer v?l. Med ?ldern? F?r man hoppas.
Ibland snurrar karusellen f?r h?rt, det skriks, skyndas, sparkas, boxas och sl?ss (inte vi vuxna) đ s? st?r man d?r mitt i virr-varret med snurrande ?gon och f?rs?ker se till s? inte tre ?ringen m?ste h?rma medan man upprepar mantrat “Dont teach the little guy, please!!!” tills jag blir fullkomligt galen och galar med full hals “INGEEEN SK????RM” d? tystnar kalaset. N?n kanske springer snyftande d?rifr?n. En annan rynkar p? n?san och sm?ller i d?rren. Ja-a. S? kan det vara. Med tv? br?der n?ra i ?lder (strax ton?ringar..). ? ibland blickar jag upp?t och t?nker “give me strength”… ?
