En roman…om en vardag..

Isen b?gnade, h?jde sig och sj?nk, och ibland kom kanonskottet av fest och f?rstr?else som jagade kalla k?rar av f?rtjusning ?ver ryggraden p? lilla My. M?tte de idioterna inte komma ut f?r att r?dda mig, t?nkte hon. Det skulle f?rst?ra alltsammans. ?Ur Trollvinter s. 116

Igen vaknade dom till ett winterwonderland! Det v?rsta var bara att hon f?rlagt adaptern till ?kameraladdaren som nu stod d?r i ett h?rn och sk?mdes, alldeles f?rf?rligt d?d. Den m?ste hittas. Det m?ste tas fina foton. Tanten med pekpinnen pratade bak i hennes huvud.

Det fanns ingenting vackrare ?n n?r natten hade svept sitt tjocka sn?t?cke ?ver ?n. B?ddat in den i en romantisk s?mn. Allt blir bra. ?En bit av himmelriket hade landat alldeles utanf?r deras trappa. Vitt, fluffigt och mjukt. ?Att springa omkring som lilla My och sl?nga sig i de mjuka drivorna var en lockande tanke. Till h?starnas n?jda frustande ljud skottade hon plikttroget g?rden. Lycklig av allt det fina. N?gonstans i bakhuvudet h?rde hon hans r?st. “Om det fryser p? ?r det b?st att f? bort det..” Han var inte hemma och det skulle nog inte frysa p? s? f?rf?rligt. Men i alla fall. Fanns ingen som fick ig?ng den gamla traktorn nu. Han, som bem?strade den, var n?gonstans p? v?gen i det stora landet Spanien, k?rande i deras nya, bil. N?gonstans i bakhuvudet kl?mde tanken till…”k?r f?rsiktigt se efter dem, han ska snart bli fyra barns pappa och han beh?vs..” Sommard?ck…i ett vintrigt Europa. . det var klart oron kom.

K?ket hade igen antagit en br?kig form, nyss hade det varit skinande rent d? 3 ?rs kalas hade ?gt rum. Huset hade fyllts av glada m?nniskor, sen hade vardagen ?ter tagit plats. En vardag med sjukdom och el?nde. I tv? dagar hade den minsta suttit p? soffan snorig och h?ngig tittat p? sina favoritprogram p? tv, n?r han var klar och redo att igen hoppa p? dagist?get f?r en ny vardag s? kom n?sta sjukt?g farande. Ett sjukt?g som f?rde med sig allt f?r h?ga blodsockerv?rden och natten som hade varit ?hade inneburit ett evigt vakande f?r att ?sa p? med mer och mer insulin f?r ett otacksamt blodsocker som v?grade tygla sig.

Allt f?r s?llan fick den minsta i magen en ?tanke. Stackars barn. Herregud. Det d?liga samvetet slog ett rappt slag i hennes ansikte. Nu sitter du ner och klappar om magen, damen med pekpinnen var tillbaka… Fast magen var s? stor som den borde vara i vecka 20 betedde den sig s? bra, s? det knappt m?rktes att hon bar p? ett nytt liv. Hj?rtljuden var bra och ?n s? l?nge n?jde den sig med att bara “vara”. Bra s?. ?Det var bara om promenaderna i den djupa sn?n i skogen blev lite f?r l?nga som den kunde g?ra sig p?mind.

Hon sippade p? sitt te och tittade ut. T?nk att f?gelhus med f?gelmat kunde inneb?ra en s?dan fr?jd? Flera minuter per dag kunde hon ?gna sig ?t att iaktta dessa sm? liv och f?rundra sig ?ver deras idoga arbete. Nu var det bofinkar, domherrar, hackspett, sparvar, gulh?mpling men allra mest talgoxar och bl?mesar som fl?g av och an och ?t av det som bj?ds.

T?nk s? livet hade ?ndrat. Fr?n ett v?ldigt hektiskt liv i London med heltidsstudier satt hon nu d?r p? sin sk?rg?rds? och blickade ut p? sm?f?glarna och planerade f?r den kommande v?ren. Den allt f?r snabbt snurrande v?rlden hade igen antagit en behaglig rytm och ingen stress fanns p? kartan (f?rutom sm? deadlines att h?lla d? och d? men det var rimligt). Nu handlade vardagen mest om att se till s? barnen hade rena kl?der i sina sk?p, s? mat fanns och s? de egna sm? projekten blev p?b?rjade och avslutade. ?Men utan det ena, fanns knappast insikt att v?rdes?tta det andra. P? n?t vis hade r?tterna dragit och barndomsdr?mmen om egen g?rd och m?nga barn och djur h?ll p? att ta form.

Nu var det bara en vecka eller tv? innan f?rsta kullen h?ns skulle komma. H?rliga sm?liv. Om det var n?t som ?lskades stort s? var det att g? ut till h?nsen och prata med dem, plocka ?gg och fixa fint. I ?r skulle det bli bruna, chokladbruna, gr?na och bl?a ?gg, var tanken. En get hage fanns med i planerna och givetvis getter till den. Odlingarna skulle f?rstoras och sj?lvhush?llningen skulle f? ta allt mer plats. Barnen pratade om kossor. De vill s? g?rna ha kossor…. Men n?gonstans hade hon l?rt sig att allt p? eng?ng kunde bli ?verm?ktigt s? att bygga upp lite i g?ngen var tanken. Det m?ste fortfarande finnas tid till skapande. ? det var lustigt f?r till viss del tog ju hela tr?dg?rdsarbetet och odlande ocks? och tillfredsst?llde den biten, sommartid. Pyssel, m?leri, hantverk allt gick liksom hand i hand och f?dde samma ?dra.

 

En liten gnagande oro fanns d?r och rev d? och d?. Tavlan. Tavlan till London hade inte f?tt ett penseldrag sedan tv? veckor tillbaka och klockan gick. Om det var n?got en graviditet gjorde s? var det nog att l?ttjan sm?g sig p?…eller orken sinade mer och mer. Trots j?rntabletter och vitaminer. Vissa dagar gick f?rbi ?nd?. Utan att man fick s? mycket till st?nd. Man kanske fick en bykmaskin med kl?der upph?ngd, man st?dade stallet och plockade upp lite h?r och d?r och sedan var det m?rkt. Med m?rkret kom tr?ttheten smygande och den allt tyngre bakdelen hamnade oftast i soffan. Men med solen kom mer energi, den formeln var glasklar. S? fram?t v?ren skulle hon piggna i. Sj?lvdisciplin, rapp-d?r kom ett piskslag. Mycket v?l visste hon att de flesta m?nniskor ?nd? jobbade under hela sina gravididteter (vilket hon gjort f?rr hon ocks?) s? fanns ingen orsak att vara lat. Alls.

Mer kunde v?l det f?rklaras med att det kreativa lite f?rsvann under en graviditet. Vardagen tog sitt, sen den d?r brinnande k?nslan ?ver att skapa bara l?g d?r p? halv l?ga och flammade till d? och d?. Det d?r att hj?rnan fortfarande gick p? utan h?nsyn att kroppen inte orkade mer i samma takt var en ekvation som inte gick ihop. Den hade aldrig insett att n?r natten blev s?nderhackad s? fungerade inte kroppen mer som den skulle, inte optimalt. Det hade inte hj?rnan fattat. Alls. ? en st?ndig fight dem tv? emellan tog v?ldigt mycket energi i anspr?k… Suck. Speciellt idag, orken var borta. Plikttrogen hade hon ?nd? alltid varit och det som skulle g?ras, skulle det oavsett. Det var dags att s?tta punkt, var nog inte m?nga som hade orkat ?nda hit. ?nda till slutet. F?r inl?gget var inte s?rskilt upplyftande p? n?got s?tt. Utan mest bara ett utdrag ur en vardag. S? hoppas ni alla andra ?r mycket mer energiska! F?r det ?r en h?rlig k?nsla n?r man sprudlar av energi. Ta tillvara p? den. Jag ?terkommer imorgon…med kanske? Ny energi?

 

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *