?Igen h?nde det. Varje g?ng h?nder det. Det handlar inte om att bli van eller inte, utan en v?rdnad som aldrig f?rsvinner. Jag sprang ihop med d?den. Precis n?r jag skulle g? in i korridoren, runt h?rnet kom hon emot. ?En helt vanlig avliden m?nniska, p? b?r. Varenda g?ng k?nner jag ett sug genom hela maggropen och hjulet stannar. Jag inser d?r och d?, det ?r slut f?r alla en dag. Idag f?r just den h?r m?nniskan. ?F?r mej, f?r dej, f?r allihop tar det slut, till slut.
?Men min starka tro p? ett fortsatt liv efter d?den g?r det mindre farligt f?r mej, mindre kusligt. Min starka ?vertygelse om att vi ska m?ta v?ra k?ra d?r borta, till och med v?ra avlidna husdjur ska v?lkomna oss och det g?r mig otroligt trygg och st?rker mej i nuet.
Lugn. Men ?nd? ?r det ?s? l?tt att rusa p?. Man rusar genom livet. Inte har man tid att umg?s och bara vara. Man ska skjussa hit och dit, helst m?nga olika hobbyn. Kraven ?r s? h?ga. Samh?llet har helt pl?tsligt sett till s? vi alla blivit till robotar som ska se till s? livet ska fyllas med s? mycket aktiviteter som m?jligt. En t?vling, den som har mest ?r b?st.
Vad har h?nt med att s?tta sig ner och ta in allt det vackra? Det g?r ont i hj?rtat. Jag vet att jag ocks? rusar p? men p? n?got vis vill jag tro att jag ?nd? har blivit mycket b?ttre p? att ta in och k?nna efter. Leva i stunden. Leva i nuet. Jag ?r s? arg p? detta ekorrhjul. Som alla springer i bara i h?rdare och h?rdare takt.
N?r jag v?xte upp var det bara de som verkligen ville blir proffs inom n?got som tr?nade inom sin sport 4 ggr/vecka, vi andra tr?nade 1 ggr/vecka. Idag tr?nar alla 3-4 ggr/vecka…samh?llet ?r uppbyggt s? och vem ska dra i n?dbromsen innan det ?r f?rsent? Ska vi f?rst inse v?ra misstag d? barnen ?r vuxna och de reflekterande s?ger, sporten f?rst?rde min uppv?xt.
Leken. N?r jag var liten lekte man. Jag lekte mycket ensam men ocks? med alla grannbarnen runt om. ?Man h?mtade sina kompisar och hittade p? en massa. Man var kreativ. Idag kan man knappt ?ka till n?gon utan att ha sagt till p? f?rhand. F?r man har sett till s? man har alla dagar fulla med hobbyn och program s? man knappt hinner umg?s med sin egen familj ens. Usch. N?r ska vi vakna upp? N?r ska vi inse att vi blinda rusar p? utan att se oss runt. Inte blev barnen n?gra proffs, f?r proffs f?ds inte av ett -m?ste- utan av en vilja. Ronaldo var fattig, men han ?lskade fotboll, inte spelade han i lag tusen g?nger i veckan, han bollade p? gatan. S? skapades lusten och k?mpargl?den. V?ra barn kommer inte att f? n?gon k?mpa-gl?d eftersom de aldrig f?r uppleva l?ngtan. De drillas med aktiviteter och f?r aldrig ha tr?kigt. Det finns till och med barn som inte kan vara ensamma. Det har f?r?ldrarna sett till. De har alltid varit fart och fl?kt och n?r den lugna stunden ska infinna sig d? vet inte barnet l?ngre hur den ska hantera situationen.
Att bara umg?s. Att ha tid f?r varandra, g?ra n?got tillsammans bara du och jag. Det ?r s? otroligt v?rdefullt och gl?ms s? l?tt bort.
F?r?lder och barn tid. Mer s?nt.