Konst eller avmålning

Ursäkta mitt uppbrott….tjugofemte gången tryckte fingerspetsen envist på enter men inget hände. Sidan laddade inte. Datorproffset tog sig en titt, bekymmersrynkan kom fram och vips stod en ny sanning framför dörren. Bloggen hade drivit från vanligt “test” till att kosta 40 euro i månaden. Efter mycket om och men så var allt material över kopierat från en host till en annan, och nu sitter jag här. Ser att den inte kunnat översätta alla ä, å och ö:n i de gamla texterna och att alla kommentarer och likes försvunnit. Men hej, jag har inläggen kvar och det är det som räknas. Är ju ändå som någonslags digital dagbok.. som kan vara rolig om några år att titta tillbaka eller för barnen att kolla i om jag till exempel skulle gå och dö.

Jag lovade berätta tidigare om hur en tavla tar form eftersom jag nu fått en ny beställning och snart ska sätta tänderna i den så tänkte jag passa på och dela med mej om det gedigna jobb som verkligen ligger bakom. Finns det en timpenning på min konst? Nej. Skulle det finnas det med dagens slutliga pris så skulle den vara jäääääkligt låg kan jag säga. Ska jag kunna sätta en IT timpenning på mina alster så skulle tavlan kosta jäääääkligt mycket, för den är inte gjord på tre-fyra timmar (som dagens pris landar på i jämförelse med IT timpeng). Så jo, nej tar alldeles för lite betalt och inget träsk jag ska fastna i.. utan gör det nu här på sidan om när lillan sover. När ändå kreativiteten lite lyser med sin frånvaro med tanke på någon ny serie konst.
Ibland vill man skrika, gråta och slänga tavlan i väggen…speciellt kan såna känslor dyka upp då man stressar fram något. Så det har jag slutat med. Det tar just den tid det tar (vilket inte alltid är så effektivt förstås). Dels för att tavlan ska bli bra i både färg och form så behöver ideérna sakteligen komma till mej, jag kan inte tvinga fram dem. Får jag ingen inre bild så kan jag helt enkelt inte måla. Så enkelt är det. När jag gör en målning av ett foto så håller jag mej förstås till motivet och då är det inte så svårt, däremot vill jag alltid sätta min egen, personliga prägel på verket och vill därför inte helt kopiera en bild helt (därför tar jag mej friheten och gör nåt helt annat med bakgrunden). Och egentligen är det inte konst heller enligt min mening att kopiera något eller att få en målning att se precis ut som ett fotografi. Fast man gjorde mycket just så när man höll på att lära sig, till och med sades det på skolan “kopiera, kopiera, kopiera”. Håller dock med en lärare där, var i ligger konsten att måla som ett fotografi? Var är kreativiteten i det? Visst, du visar din enastående förmåga i skicklighet, men vad mer? Konst är kontext. Man vill förmedla något med konst, inte bara måla av något. Därför gör jag nu endast några undantag då jag är mammaledig och idéerna haltar då det kommer till djupare kontext. Ger det mej något personligen att göra avmålningar? svar: nej.

Den stunden

Solen sjönk långsamt mot aftonen och de l?nga blanka dyningarna f?rgades i gult och guld. Allt blev gult och guld, seglet, b?ten och de som satt i den. Minns du guldfj?rilen vi s?g? sa mumintrollet. Snorkfr?ken nickade, tr?tt och lycklig. Ur Trollkarlens hatt s.86-87

Det ?r f? saker som vinner den stund d? rumpan f?r landa p? den mjuka stolen som ?rvts av farfar, stunden d? alla barnen luftas och hemmet drar bekl?mmande efter andan. F?r efter den sucken (som st?r f?r diverse uppoffringar och upptar tid i form av hush?llsarbete) d? sprider sig ett lugn, ett v?lbeh?vt lugn. Endast gr?tkastrullen sjuder och viskar “sitt ner, det h?r sk?ter jag, alla ska bli m?tta.”

Det ?r just den stunden axlarna sjunker aningen l?gre, andningen ?terg?r till det normala och tankarna b?rjar str?mma. Vad ska det bli av detta ?r? Ska jag f? handen ur och g?ra det jag verkligen l?ngtar efter? Ska jag f? ur mej lite nya m?lningar p? det jag funderat p? s? l?nge? Ska jag kunna dra ner p? det som bidrar till ett st?ndigt d?ligt samvete. Verkar s?.

Verkar som om jag m?ste g?ra mej av med stora h?sten. I alla fall f?r en tid. Hon st?r h?r som en prydnad i hagen och det ?r ju synd. Synd n?r hon kunde bli motionerad och musklad igen. S? tanken ?r samma koncept som tidigare i det h?r f?rsta skedet i alla fall. Hon l?nas ut p? foder till tjejen som haft henne innan. Allt f?r hennes eget b?sta. Hj?rtat skriker nej, men f?rnuftet skriker n?gonstans att det ?r f?r h?stens b?sta. Jag hinner helt enkelt inte. Jag har en allt f?r ?verfet ponny som genast m?ste b?rja f? motion och s?ttas ig?ng innan han spricker..och det r?cker mer ?n v?l. F?r nu. Sen f?r vi se. Antingen blir det s? att Gwen s?ljs till det nya hemmet eller s? f?r hon flytta tillbaka den dag bebis har vuxit sig st?rre och mera tid finns igen. Tiden f?r utvisa. Men det k?nns ?nd? som en stor l?ttnad. N?gonstans. Och d? f?r det bli s?.

K?nns som om jag nu helt ska koncentrera mej p? 3 ?ringen och v?r ponny. Det ?r barnens tid nu. F?r s?tta mitt ridande ?t sidan f?r stunden. “Cowboy, mamma! Jag e en riktig cowboy.” utropade 3 ?ringen f?rtjust h?r om dagen d? han red med sadel och jag ledde honom upp och ner f?r berg i skogen, ibland lite l?skigt men d? hoppade man av och promenerade en stund f?r att sen igen ta sig upp. En otrolig balans har han utvecklat redan och f?rtjust s?ger han varje dag “mamma, du sa att vi kan rida varje dag fast!” (d? tyv?rr dygnet blev f?r kort p? just ny?rsafton…).

Den lilla Belle ligger nu p? mage (v?nder sig allts?) och hoppar f?rn?jt i hoppgungan, hon ?r en glad flicka som nog alldeles snart drar sig fram?t p? golvet, n?r hon blir sig 6 m?nader om tv? dagar. Precis d?. N?r jag skriver hennes namn h?r jag hur hon ?nskar bli intagen fr?n f?rsta dagsvilan.

Ha ett gott nytt ?r allihopa!

Snart…?r det jul!

Inte kommer mammor bort s?d?r utan vidare, sa lilla My. De finns nog kvar i n?n knut bara man tittar efter. Ur Pappan och havet s.151

Andra advent f?rbi och vi ?r en slottsbal, nya muminavsnitt (yes! “nya” finns allts? p? yle areena) och n?gra bastubad rikare. Just s?d?r riktigt sk?nt avslappnande man kan f? till det med regnet utanf?r och v?rmen innanf?r.

Men….det m?ste betyda att julen n?rmar sig med stormsteg… konstigt att jag ?nd? bara kan beh?lla lugnet, fast jag vet att b?de jullimpor, jull?dor, pepparkakor osv ?r ogjorda. Visst n?gra g?nger har vi ju gjort pepparkakor redan (och pepparkakshus st?r f?rdiga) men nu ska det ?nnu en sats till skolans julfest. Inte tar jag heller n?gon st?rre stress med julklapparna, killarnas har jag v?l p? grej..men v?nta, vi har visst en liten dotter med. N?ja. Hon ?r lyckligt omedveten om v?rt kapitalistiska samh?lle so far, s? d?r beh?vs nog inte n?t annat ?n n?t kl?desplagg (ev.)

Mest ?lskar jag ju att fixa julklapparna sj?lv. Det jag kan. Det betyder p? n?t vis mest om man kan (utan att beh?va bidra till v?r klimatf?rst?ring) f? till n?t fint. M?la n?gon fin tavla till n?gon (av n?t husdjur eller n?t) , ge bort lite hemmagjorda tv?lar, skapa n?t smycke i b?sta sterling silver….om inte det vore f?r att allting av just det kr?ver ett gediget planerande f?r att bli till n?got (tar tid)… s? d?r g?r ju bort en del d? eftersom jag inte f?tt ?ndan ur vagnen innan..

Ja, tja, nu blir det jul i ?r ?nd?. Sa just ?t mannen att jag egentligen nog ?r f?r att pynta allt nu innan jul (dvs lobbar jag lite f?r att f? ta in granen sm?ningom…) och f? ha julst?mning innan jul ist?llet f?r efter. Sen vill man ju bara klacka ut granen illa kvickt och se mot vintriga tider och sen sm?ningom en p?sk. S? liksom jul.. innan jul, om jag f?r best?mma.

Sessan v?xer s? det knakar hon ?r snart l?ng som en flaggst?ng..med sina 66,67 cm..smakar p? fast f?da g?r hon dagligen och det g?r ju s?d?r. Mammas br?st ?r ju d?r annars 24/7 s? varf?r bother liksom med annat..

Vad g?llande Westerg?rds utveckling s? skissar jag b?st jag hinner… och fram f?ds nya ide?r. Nu har vi t?nkt som s? att snickarboden ska bli reception (som jag redan sa i tidigare inl?gg) /g?rdsbutik. Dvs ska d?r finnas b?de ?gg, tv?l och ev. smycken, och liten g?rdsbutik (h?rna) med glass, l?sk och frukost tillbeh?r. F?r ibland kommer det g?ster till v?r ? som missat att handla morgonm?l, och d? kan det ju vara bra om det n?dv?ndigaste finns tillg?ngligt. Om vi inte ska fixa med frukostkorgar…det ?r ocks? en id? som ligger och mognar. N?ja, men processen d?r ?r den att snickarboden nu h?ller p? att st?das upp och del vis t?mmas p? on?digt br?te. Det ska bli just den charmiga lilla bod som jag ser framf?r mej, d?r man kan l?sa ut sina nycklar till husen. H?r snackar jag stora nycklar, ni vet s?na d?r, Pettson-Findus nycklar. F?r det ?r s?na som g?ller till 2 av 3 stugor. Men ?ven flytv?star och annat som g?sterna kan beh?va l?na ska finnas tillg?ngligt just h?r. Ha en fin m?ndag allihop!

Undrens tid ?r inte f?rbi

Vid varje steg trollet tog fl?g skuggorna upp och dansade f?r honom ?ver v?ggarna. Det var f?r vackert f?r att kunna vara skr?mmande. Ur Pappan och havet s.76

F?rsta advent. Det fina med stillhet och ro ?r att man f?r uppleva under. Det fick jag g?ra denna advent n?r jag var med konfirmanden (kan man kalla honom s?? Fast han inte konfirmerats ?n..? Hmm) och hans mofa till kyrkan h?r p? ?n. Pl?tsligt n?r pr?sten pratar om palmbladen folk br?t (han pratade om symboliken att man ?r olika, man tager vad man haver) ser vi bakom honom p? v?ggen solens str?lar som tittar in och bildar ett klart bladm?nster. D?r bakom lyste allts? “bladet” upp som han talade om, n?r han sedan gick vidare och bytte ?mne byttes det till vanligt f?nsterreflektion. H?ftigt! ?

Det som ocks? ?r h?ftigt ?r att jag inser att fast sommaren ?r slut s? forts?tter arbetet p? g?rden. Det m?ste det liksom g?ra om vi ska f? klart allt vi t?nkt till n?sta s?song…. Just nu ?r vi i lag?rden/stallet och d?r ska en ?verv?ning ta plats, f?nster s?ttas in, h?ngbr?den och ribbor m?las. Ett vindskydd till h?starna me ordentliga stockar som b?r upp det ska byggas och det h?ftiga h?r ?r att jag f?r utlopp f?r min kreativitet, lite som att m?la ett konstverk. Fixa fint med vita detaljer…(thanks pinterest) 😉 (s?tter upp b?ttre bild sen d? det ?r klart, n?r jag m?lat klart 😉 )

Annars ?r jag lite som en urvriden disktrasa. F?rra veckan var h?r hemma sjuka barn om vartannat och det fortsatte ?nnu ig?r. Men idag bara jag och lilla Belle igen. ?S? nu ska jag se till s? jag hinner pynta f?rdigt g?rden (har ?nnu inte hunnit laga julkransar), h?nga upp den sista julbelysningen…kanske m?la lite till p? tavlan. Tavlan har ofrivilligt dragit ut p? tiden med att bli klar.. just pga av sega flunssor, men nu ser jag ljuset i tunneln. Denna vecka…(om jag skriver ut det nu, s? m?ste jag se till s? den bli blir klar =sj?lvpress) s? kunde jag leverera den n?sta vecka. F?r bli ett helt nytt inl?gg om hur en tavla tar form. Det tar tid..och det beh?vs tid f?r att den ska mogna.

Ett annat under ?r att folk verkligen ?r v?ldigt omt?nksamma! Ig?r kom grannfrun t?gandes med flytv?st, ridhj?lmar, ridv?st, byxor etc och h?r om veckan kom en annan ?bo sl?pande med en gammal butiksdisk! ? Tack, tack sn?lla, alla fina m?nniskor! Dessa kommer ju s?v?l till pass p? denna g?rd med tanke p? b?tutflykter och ridturer som erbjuds. F?r att inte tala om den fina, gamla disken som h?rstammar fr?n en kaptensg?rd med butik. S? nu har jag redan b?rjat inreda snickarboden i mitt huvud 😉 d?r det ska blir v?r fina “respa” (=reception) haha! “G?rdshotellet” tar form…. (vrider sig av skratt) Nej, det g?r jag inte. Det ?r inget g?rdshotell f?rst?s. Utan en sm?djursg?rd med ?vernattning…? Hm. Vet inte riktigt vad man ska kalla det hela…

T?nker att om jag n?gong?ng sku f? lite tid (blir efter att tavlan ?r klar) s? ska jag igen s?tta ig?ng och producera lite i silver. Det ligger h?r hemma nu, sterling silvret, som v?ntar p? omarbetning och f?rvandling till diverse smycken. Det skulle ju redan ha skett ifjol vintras….efter min silverkurs. Men d?r i snickarboden kan jag se framf?r mej….f?rskinn, gamla stora nycklar till uthyrningshusen i en s?dan fin gammal tr?hylla med sm? hyllplan, en glasvitrin med fina silversmycken p? den l?nga disken..

S? d?r ja. D? har jag h?vt ur mej det med. (Sj?lvpress, var ordet ja).

Poco a poco (beach planer f?r s?song 2020)

Lilla My stack fram huvudet ur solrosen bredvid trappan och skrek upprymt: Nu brakar det loss! Ur Farlig midsommar s. 18

Regniga november f?rsvinner s? snabbt att jag inte alls hinner med. Var det inte nu man borde ha suttit med benen upp och stirrat in i brasan? Det hanns inte med.

N?jo, orsaken till det ?r att jag nu helt tagit ?ver tyglarna till W:g?rds. Mannen arbetar i stan och ?r tr?tt och slut p? de m?rka kv?llarna och jag kan inte be om s? mycket energi fr?n det h?llet. D?remot nog fr?n hans ena lediga dag per vecka.. 😉

Det jag nu sysslar med f?r fullt ?r allts? planering och utveckling av Westerg?rds. Jag k?per in, designar och ritar och tror jag ?r en liten Joanna Gaines. Ju mer jag gr?ver desto mer inser jag att vi ?terupplever historian. F?rr hyrde man ut stugor tillh?rande Westerg?rds. Har sett p? dessa lite med viss skeptism..men nu d? jag sett vad man kan g?ra av gammalt ruckel s? har tankeg?ngen v?nt.

S? nu, n?sta p? tur st?r strandstugan. En bit upp i skogen ca. 100 m fr?n stranden st?r en gammal uthyrningsstuga som saknar de flesta f?nster och ?r v?ldigt risig inuti..men, men allt g?r att fixa! Med tid, t?lamod, f?rg och virke. Det vet vi.

S? nu t?nker jag mej en framtidsvision med vita (lite new England stil alt. samma f?rg som vi har p? huset ljusbl?-turkos) hus nere i stranden. F?r d?r finns allts? redan en sandstrand, d?r finns en bastu och en badbalja som vi lite anv?nt d? och d? (f?r lite). S? d?rf?r inser vi att hellre ?n att stranden ska v?xa igen s? kunde vi erbjuda v?ra g?ster strand, bastu, balja, kanot, kajak, surbr?den (man st?r och paddlar p?-vad heter de nu igen?), sm? b?tar-mete, utf?rder med motorb?t, volleyboll, grillk?ta….

Vita sm? fr?scha hus, surfing inspirerade omkl?dningsrum, tr?g?ngar att g? p?….ja ni fattar, visionen ?r klar.

Har ju endel erfarenhet av uthyrning och det vi vet, v?ra g?ster vill ha, ?r till?ng till strand och bastu, vilket allts? finns from n?sta sommar (!!) Ifjol ins?g vi att ingen av oss riktigt ?nd? hann njuta av stranden som tanken var n?r vi lagade den. Nu har vi dessutom tillg?ng till pool h?r hemma om sommaren och n?r vi vill till havet cyklar oftast barnen till hopptornet eller s? tar vi b?ten och sticker iv?g ut?t sk?ren, och vem vet kanske vi i framtiden kan t?nka oss en egen ? f?r “escape” d?r vi kan ha v?r alldeles egna privata bastu och bad?

Westerg?rds f?r forts?ttningsvis vara “k?rnan” d?r det finns en reception (t?nker mej v?r gamla snickarbod till detta ?ndam?l…och har tankar d?r kring barn och sommarjobb 😉 ). P? g?rden ska lager f?r lakan, handdukar, st?d, tv?ttmaskin etc, ocks? finnas. Hit ska g?sterna k?nna sig v?lkomna att komma med fr?gor, ris och ros och h?lsa p? djuren, rida och sk?ta djuren, om de s? vill. H?r ska alltid finnas folk under s?song. Forts?ttningsvis har vi ju tv? stugor h?r i g?rdsmilj?n. Cyklar ska finnas och mitt g?rdsgalleri ska piffas upp.

Mycket tankar, mycket id?er. Poco a poco, som spanjoren skulle s?ga…

Ett ljus p? v?gen

Mumintrollet tittade p? henne med hopskrynklad nos. Du ska inte tycka s? synd om allting, sa My. Stick iv?g nu. Jag ska knyta mig ett tag. Ur pappa och havet s.124

Ja, egentligen ?lskar jag h?sten och vintern men tillika blir jag hoppl?st melankolisk p? n?t vis. Utan att dessmera fundera ?ver hur m?nga, fina barn vi satt till v?rlden eller p? v?r moder jord s? s?g jag ig?r endast ur den egoistiskes ?gon.

Den lilla foten, foten som inte alls var s? liten mer. Belles lilla fot i min handflata. Va? Jag fl?g n?stan upp ur soffan och b?rjade (n?stan) storgr?ta, hon ?r ju stor….hennes fot ?r n?stan dubbel s? stor fr?n n?r hon f?ddes. Det blev inte b?ttre senare n?r jag stod och sorterade en kl?dl?da…en pyjamas i storlek 44! Det var lilla R:s. med gr?ten i halsen stoppade jag ner plagg efter plagg som ska till Emmaus. Det ?r s? sorgligt, s? himla ledsamt p? n?t vis att det nu inte blir fler bebisar. Gud. Kan knappt skriva orden utan att darra p? tangenterna 😉 Allting har sin tid och jag f?r verkligen hoppas p? barnbarn sedan sm?ningom som jag kan gosa med. Kan man ?lska bebisar s? mycket som jag g?r? F?rst?r inte. F?r inte ?lskar jag andras bebisar, p? det viset (f?rst?s). Och snart ?r hon stor min baby. Det g?r ju bara alldeles f?r fort…och jag inser att det ?r mina amningshormoner som g?r mig lite till ett vrak som skrattar och gr?ter om vartannat. Nu sover hon, mitt hj?rta. ?nnu lite f?rkyld och tagen av flunssan. Men finns det n?t b?ttre ?n de d?r sm? h?nderna som febrilt f?rs?ker styras av hj?rnans hj?lp och sakta, trevande k?nner p? ditt ansikte, allra f?rsta g?ngen….??

N?ja, nu ska jag inte bli l?ngrandig. Men d? och d? (?nnu mer nu ?n n?gonsin tidigare) stannar jag upp, super in stunden och paketerar den f?r att ha i mitt hj?rta hela mitt liv. F?r det ?r nu sista g?ngen…

Ig?r var mannen efter tv? utestolar med medar..ja lite gungstolstyp. Han hade lastat av dem p? g?rden och jag kunde inte l?ta bli att provsitta n?r jag gick min kv?llsrunda till djuren. Passade ocks? p? att f?nga stunden med mobilen (fotot ovan). Vilka bekv?ma stolar allts?! Vinkeln man blir och sitta i blir himlen! Om man kan s?ga s?…?tta grader utomhus och d?r satt jag…och nj?t, alldeles ensam i m?rkret…en stund. Nu ska stolarna skickas till min far! Som s? g?rna f?rvandlar dem till svarta gungstolar. Tack Monica f?r att du fr?gar oss i f?rsta hand.??Dessa ska st? p? v?r amerikanska veranda f?rst?s.

Det d?r med att “v?nta in” stunden eller svaret. Det ?r s? sp?nnande. Om man g?r omkring och grubblar och funderar p? n?t och inte riktigt vet ut eller in hur man ska g?ra i n?t s? “kommer det” f?rr eller senare. Otaliga ?r de g?nger jag f?tt hj?lp p? det viset. Det finns en v?g, vi ska vandra och den som ?r ?ppen f?r tecknen den f?r de utstakat f?r sig. Det ?r s?. Ett s?nt exempel var Belles namn. Mer och mer tid gick och jag gick igenom en massa namn, skrev ner funderade…men inget k?ndes r?tt. Jag lade tillslut ner projektet att hitta namn och t?nkte att hon blir v?l utan namn d?. D? pl?tsligt, som om n?gon viskat i mitt ?ra, n?r hon l?g p? sk?tbordet h?rde jag det. “Belle.” ? jag t?nkte…kan man ens heta s?? Lite visste jag att det visst var ett flicknamn som ex namnet i prinsessan och odjuret (eller vad heter den filmen). Hade aldrig sett den utan det var n?gon som ber?ttade i efterhand. S? kan det vara. Nu ?r jag lite i samma sits funderar och funderar av och an ?ver en grej och ig?r p? en direkts?nd (kan inte greppen h?r men kanske healing?) Gaiahealing (?) s? kom det. “Allt kommer att ljusna upp och klarna, det du funderar p? och jobbat med l?nge, kommer att ljusna upp och med det f?r du klarhet.” ? med det svaret s? f?rsvinner min ?ngest och p? n?t vis till?ter jag mej luta bak och bara v?nta in. Senare ig?r kv?ll, n?r jag sl?surfade s? kom det en sak upp p? min ruta som jag fick en intressant k?nsla av. Var det kanske just detta? Ett ljus p? v?gen??? Ha en fin november torsdag!

Blodsocker..3,7….2,7….2,2….

“Tredje dagen fr?n det d?da…” nu kom energin tillbaka d? igen. ?var mej att sitta ner p? min rumpa nu och d? (? d? blir det oftast ett blogginl?gg). ? nu inser jag att vi skaffat en tick-tick klocka intill matsalsm?blemanget….t?nk att jag aldrig m?rkte det i Spanien (k?ptes d?r). Det betyder att allt ?r mycket stilla nu. Mitt p? dagen. Lugnt och sk?nt. Jag h?r. Jag finns. Har ?ntligen kommit lite fram?t p? tavlan ocks?. Det tar tid. Det vet kunden. Det var under de premisserna jag lovade leverera. Belle i f?rsta rum. Sedan jobb, n?r det finns tid, och tur ?r ju det att hon sover l?nga pass…

Enda g?ngen man riktigt kan slappna av ?r n?r man har mellan killen i skolan.. d? vet jag att han sk?ts om. Annat var det ig?r kv?ll.. Han ?r ju samtidigt elva ?r och borde sakteligen kunna ta lite ansvar ?ver sitt blodsocker och allt d?r till..men ig?r bevisades ?ter motsatsen.

Har i min f?rargelse sagt att kommer det n?gon sort av kampsport till ?n s? ska de definitivt g? (med tanke p? hur mycket det brottas h?r hemma). S? kom dagen d? det kom jui-jitsu till ?n och de skulle g?. Med vetskapen om att tiden ?r s?dan att jag m?ste vara hemma och l?gga sm?ttingar medan pappa roade sig med spelkort p? annat h?ll…skjussade jag dem till lokalen. “Du kollar sj?lv.” “Det ?r bara en timme.” “Du tar trip om du blir l?g.” Glad i h?gen skjutsades de dit. Storebror skulle ocks? p?minna om blodsockret. 40 minuter senare ser jag att det sakta tickar ner (ser blodsockret p? min telefon)…3,5…..2,9 jag ringer. Inget svar. 2,7….B?rjar allvarligt fundera om jag m?ste st?ra farfar och han ska ?ka dit. 2,2 ….samtidigt vet jag att det tar en stund innan man ser sv?ngen p? telefonen (dvs ligger automatiken lite efter det sanna blodsocker v?rdet i blodet).

Skit. Barnen v?grar svara i telefonen och jag hoppas innerligt att han inser att han m?ste ta en trip. Han brukar det om han blir l?g men han bryr sig sedan inte att f?lja upp att det verkligen stiger. Nu ?r klockan s? att det borde tagit slut och han borde sitta i kompis bil p? v?g hem. Lyssnar efter en d?rrsm?ll. Tre?ringen v?grar somna. Lilla ligger och snuttar intill.. N?r kommer de? S? jag kan ropa upp storebror att ta ?ver nattning medan jag g?r ner och ser till s? blodsockret stiger och han f?r ordentligt med kv?llsm?l. Inget h?rs. Till slut somnar de sm? och jag g?r med telefonen i h?gsta hugg ner f?r trappan. Va. D?r sitter b?da i soffan och ser p? tv. “Hall??, kolla blodsockret! vad ?r det??” Lite tr?tt tar han blodsockerapparaten och trycker mot armen…2,7!! “Hall????!!! Kv?llsm?l nuuuu!!!!” Kom n?gon ih?g att kolla? Kom n?n ih?g att p?minna (jo han hade tagit en trip under tr?ningen, men blodsockret slutade bara att sjunka med den, det r?ckte inte till att stiga…) …..Voj,voj n?r man s? g?rna hade l?ttat p? tyglarna och l?tit honom ta mer ansvar ?ver sig men n?r det inte funkar…D? hade vi satt p? “sportl?ge” p? moj?ngen (s? den ger mindre insulin d? det ska tr?nas)…

N?ja, det var g?rdagskv?llen. Nu en ny dag. Bara solen lite skulle b?rja visa sig s? har jag t?nkt om jag h?r efter skulle b?rja fylla bloggen med mer lantliga bilder. Jag har ju bra kamera s? borde kunna f? till fina foton h?r med barn och djur…de d?r sm? ljusa stunderna ?? Nu vaknar en liten t?s. Ha en fin dag i gr?a november.

Varf?r flyttade vi nu igen bort fr?n solen..

Vad du kan! Ropade Sniff beundrande. S? m?nga fula ord! Ur kometen kommer s.75

Efter fula ord kommer tr?ttheten. Oj,oj vad denna dag inte b?rjade bra. Hur g?r inte min tidsoptimism att bota? Alltid s?tter jag klockan f?rsent och det slutar med att alla rusar runt “skynda, skynda…ni vill inte bli sena till skoltaxin…” Jag r?nner ut till stallet i morgonrock (grannarna m?ste ha roligt vid det h?r laget n?r de d? ? d? skymtar n?gon i morgonrock med h?ret p? ?nda st? och riva ensilage ur balen bakom stallet). N?r jag v?l landar vid k?ksbordet inser jag att den minsta inte vaknat och det river i hj?rtat att beh?va v?cka henne f?r att ta storebror till dagis. Tanken sl?r mej. Kanske blir han hemma idag och killar…men sen igen k?nner jag (har onda aningar) om att dagen inte kommer att bli riktigt lyckad alls, s? sent om sider messar jag farfar om han har tid att ta lillemannen till dagis (tack sn?lla farfar!). Lillebror har alldeles f?r mycket energi idag f?r sin tr?tta mor..

Ja, eller det hela b?rjar redan inatt d? larmet tjuter om att mellanbror ?r l?g i blodsocker och jag ?r uppe och fixar med det, av mitt spring s? vaknar lill-igeln (som ligger fast i mej hela natten) och ?r inte n?jd innan hon f?r ett br?st i munnen detta upprepas ggr tre. S? visste liksom redan l?ngt innan morgonrodnad hur denna dag kommer att bli. Dagen st?r f?r ?terh?mtning och jag ?r innerligt glad att jag slipper stallfix idag (d? det inte ?r min tur, f?rdelen d?r med att ha andras h?star). S? nu har det g?tt m?nga timmar p? halvl?ga i soffan med hund och baby.

Elden sprakar i k?ksspisen och torktumlaren g?r medan huvudv?rken g?r sig p?mind. Kl. 14 fick jag f?rsta muggen kaffe bryggt ?t mej ungef?r samma tid jag fick diskmaskinen t?md…s? h?r g?s det p? “sex timmar f?rsent mode”. ? tur ?r det v?l att farmor och farfar sn?llt st?ller upp n?r allt brakar s?d?r varannan vecka och b?de f?r och h?mtar lilleman. D? jag g?r runt som en zombie i pyjamasbyxor lite halvt skelande. Det ?r dessa dagar man har extra tid f?r att scrolla p? telefonen och l?ser s?nt man inte ska l?sa. Man ser bara alla andra framg?ngsrika m?nniskor som har tusen j?rn i elden och man kan inte l?ta bli att avundas deras energiniv?! T?nk att orka leverera dag efter dag hundra procent, jag som g?r p? var tredje dagars cykler typ…men allts? man ska inte f?rringa s?mnbrist. Det f?rst?r det mesta.

? i min tysthet b?var jag f?r den v?rdagen d? vi hoppligen f?r till?kning bland killingarna och n?gonslags ny rutin ska till med mj?lkning…hur sjutton? (Fast gl?djen ?r f?rst?s st?rre ?n r?dslan).

F?r bara hoppas lillasyster d? sover hela n?tter… har t?nkt redan n?gon dag att vi m?ste b?rja med kv?llsgr?t till henne s? hon f?r lite b?ttre n?tter..och kanske kunde jag b?rja laga mej i s?ng lite innan 24… Nu ska jag bara vilja dra bort rullgardinen som presenterar detta skit m?rker och m?tas av en str?lande sol d?r ute….varf?r flyttade vi nu igen hem fr?n solen?? ?h.

Ibland g?der f?rtvivlan….

Vi ?r alla m?nniskor. Vi ?r alla lika v?rda. Varf?r ser man bara till sitt eget b?sta?

S? har en helg passerat och h?r sitter man m?ngder av energi fattigare och laddar. Eller nej. F?rst kommer spridandet, sen vila och sen laddning. De sist n?mnda g?r lite in i varann. Jag kliver snart in i vilan. Egentligen d?sar hj?rnan redan och s?mn mode ?r i fullg?ng men k?mpar emot, bara en liten stund till. Farsdagen blev ett enda stort plask p? Mariebad med alla olika pappor (haha, hur l?t det d?r?) i tv? generationer. Kul var det! Fullt ?s. Sen sl?pade vi ?nnu oss till ?ns hamburgarhak f?r middag (?lska entrepren?rskap p? lilla F?gl?!) . Inte undra p? sen att alla f?ll i djup s?mn och tre?ringen lyckades sova en hel natt i sin egen s?ng.

Men hemmet. Huset. Hur i hela friden kan det f?rvandlas fr?n st?dningen p? fredag till totalt kaos ?ver helgen? Trots att vi d? mestadels var borta hela s?ndagen? Inte hann man b?rja st?da idag heller n?mnv?rt eftersom f?rmiddagen gick ?t till en tidningsintervju.

N?r jag f?r lite energi ?ver s? g?r jag s?dana d?r snabba (lite oigenomt?nkta kanske) saker…som ex. kontaktar tidningen. Denna g?ng om F?gl?s tillv?xt. Vips, s? ?r tidningsteamet ute och mammor med bebisar har samlats. N?ja. We made our point, fick ihop ett g?ng, trots amningshj?rna. Det ?r ?nd? tur att jag ?r s? pass spontan, f?r ska jag sitta och dividera och evaluera varje steg jag g?r s? skulle det stj?la energi ur “projektet” och hota hela dess existens. Vi f?r se vad det blir f?r reportage. F?r dom som inte ?r insatta s? ?r det allts? tunnelplaner f?r F?gl? och allt som kan p?skynda detta b?r belysas (enligt min mening och det ?r det jag tycker ?r viktigt att satsa p? nu). Vissa politiker tror n?mligen att F?gl? ?r en isolerad ? som knappt beh?ver kommunikationer.

Men. Ibland blir jag less. Less p? attityden med axelryckandet. Less p? “titta-p?” kulturen. Less p? “n?gon-annan-g?r” attityden. Less p? “v?gar inte sticka ut” attityden. Less p? “vad-t?nker-grannen” attityden. Sen R fick diagnosen diabetes har jag vuxit som m?nniska och slagits med n?bbar och klor f?r att folk ska ingripa. Ingripa om man ser en medm?nniska m? d?ligt,( man kan ju i b?sta fall bidra till att f?rhindra ren och sk?r d?d)! Det minsta man kan g?ra ?r att stanna upp i sitt ekorrhjul och fr?ga om allt okej? Det stavas civilkurage!

Jag blir m?rkr?dd och s? otroligt illa ber?rd n?r man ser p? hur folk drunknar intill andra i pooler etc f?r att man “tror” barnet leker osv. Vad har h?nt oss m?nniskor? Vad har h?nt med “magk?nslan”?? Funderar man tanken…s? blandar man sig! S? ENKELT ?r det. Det ?r v?ldigt tragiskt om det m?ste handla om EGET barn innan man inser v?rdet p? m?nniskan. Ja. Detsamma g?ller i sakfr?gor. En grupp m?nniskor som vill n?got, jamen d? visar man det. Man samlas, klurar ihop (som vi gjorde ang?ende reportaget) och slutf?r. Vi blev tillr?ckligt m?nga MEN vi hade kunnat vara m?nga fler. Skulle det vara i vilket annat europeiskt land som helst s? hade man enats och gjort klart och tydligt vad man tycker, t?nker och vill. Tillsammans! Med det menar jag inte att man inte har all r?tt att tycka och t?nka olika (alla vill inte ha tunnel och de f?rv?ntades knappast delta heller). Men jag pratar om de som delar ?sikt! Vad ?r det som ?r s? illa med att st? f?r sin ?sikt? P?verka n?r man har m?jlighet? Eller synas i tidningen?

N?ja. Alla ?r olika. Till viss grad ?r det ok. Men INTE d? det verkligen handlar om andra m?nniskors h?lsa, liv och d?d.

Men, men det ena f?der det andra. Det positiva f?r mej ?r att n?r jag blir v?ldigt ber?rd av n?got… s? f?ds n?got ur det… min uppgivenhet h?ller p? och f?der fram ide?r inom konsten. M?ste bara f?rs?ka h?lla liv i just den k?nslan tills jag skissat klart p? mina planer. Allts?. Vet ni, jag har blivit inspirerad! ?

N?r ena trillar av pinn..

N?r den ena trillar av pinn…d? m?rker man hur lite man egentligen kan s? h?r hemma p? en g?rd..

Man blir lite handlingsf?rlamad utan man och telefon kan man konstatera.. Det h?nde sig inte b?ttre ?n att mannen hamnade in p? sjukhus efter att ha f?tt v?rldens svindel och illam?ende, inte v?rre ?n “virus p? balansnerven” men beh?vdes behandlas med b?de kortison och uppv?tskning (s? nu l?r han ska m? som en prins igen d? alla elektrolyter och salter i kroppen blir ?terst?llda, riktigt “vitamin-boost”). Men, men kan ta l?nge att bli helt ?terst?lld..s? f?r se hur det g?r och om han f?r komma hem idag eller inte.

Och jag konstaterade (h?r i min ensamhet om kv?llen, d? alla fyra barnen ?ntligen tagit natt) att oj, vad lite man skulle veta om man pl?tsligt skulle bli ensam. Inte sku jag kunna sk?ta v?rmen till huset p? ett effektivt s?tt (v?rmepanna, sku f? skena benen av mej efter ved och elda, elda h?r i alla spisar). Inte sku jag veta n?r filtreringsanl?ggningar f?r vatten ska bytas, sk?tas etc. Inte sku jag veta hur jag st?nger av allt vatten etc till uthusen (? fixar vinterklart) s? det slipper frysa s?nder… P? v?ren sku jag st? ? skrapa mej i huvudet n?r det kommer till poolsk?tsel, pumpar, filtrering etc.. Ut?ver det sku jag f? skena mej smal mellan stall, djur och hush?ll med barn och motionering av h?star sku nog helt avta…Allts? ja-a. H?r om dagen spenderade jag hela f?rmiddagen i stallet (inkl. h?ns och get sk?tsel) allt tar s?dan TID. F?r man vill ju att alla levande varelser ska ha det bra.

F?r att inte t?nka p? det h?r med tekniken.. Man f?r nog bara tacka att man f?tt ett g?ng barn som is?fall kunde hj?lpa till..endel har redan g?tt f?rbi morsan d?r n?r det kommer till datorer etc. T?nker tillbaka p? gammelfarfar h?r som f?rolyckades i h?b?rgningen och dog r?tt ung. D? fick min mans farfar som bara var tretton ?r axla ett stort ansvar f?r g?rden och hj?lpa sin mor. T?nker ocks? p? barnens faster som det g?tt precis just s? f?r. F?rst f?r man mycket hj?lp..men sen ?terg?r alla till sin egen vardag och d? m?ste man liksom ha styrt upp det. Inte l?tt om man forts?ttningsvis vill h?lla kvar sin g?rd. I s?na fall m?ste det till en del ?ndringar och kanske kunde man inte ha alla djuren n?r man tillika har sm?barn. N?. Nu ska man inte t?nka s?. Hoppeligen f?r alla vara friska, l?nge till. Men d? och d? blir man p?mind om hur sk?rt allting ?r och hur tacksam man verkligen ska vara medan alla f?r vara friska. F?r den dagen den ena trillar av pinn s? blir allting v?ldigt annorlunda. P? tal om det ?r det just alla helgona och jag har k?pt ett fint mosshj?rta till Dannes grav. V?ldigt saknad ?r han, allas v?r ?lskade Danne. ?

Det g?ller att ta tillvara p? stunden..

Har m?rkt n?gra morgnar nu hur skockar eller det heter kanske flockar av sm? f?glar (tror mej gissa p? vanliga sparvar) som samlas i hundratals h?r i v?ra enorma lindar. L?ter s? h?rligt. Brukar stanna upp och lyssna till dem en stund.

D? och d? stannar man upp, ser sina barn och funderar…

Det var ett vitt blad (d? de f?ddes) och sen kommer v?r uppfostran, milj?n och omgivningen att forma dessa sm? v?sen. Har jag gjort ett bra jobb som f?r?lder? Har jag tagit mitt ansvar och f?rs?kt p?verka dem till att bli omt?nksamma, empatiska individer. Har jag gett dem r?tt verktyg s? de kommer att klara sig en dag utan mamma? Har de f?tt prova tillr?ckligt p? grejer? Har de f?tt insyn i olika saker? Har jag tvingat dem f?r mycket? Borde mera “egen vilja” ha f?tt r?da? Hur ?r det med moral och etik? Vet de vad som ?r r?tt och fel? Hur ?r det att v?xa upp i skuggan av den andras sjukdom? M?nga fr?gor… men den medvetenheten som man ?nd? har kan man ju i alla fall f?rs?ka g?ra sitt b?sta som f?r?lder.

D? och d? h?pnar jag ?ver uttrycken som kan hoppa ur deras munnar. D? och d? h?pnar jag ?ver den totala oviljan att hj?lpa. D? och d? h?pnar jag ?ver n?gon text jag kommer ?ver fast jag inser att den ?r skriven helt p? skoj (som jag f?r ?vrigt m?sta radera fr?n fb, de som s?g de s?g 😉 )

Fast. Deep down vet jag. Jag vet att de ?r totalt olika i grund och botten. Jag vet ocks? att deras hj?rtan bl?der f?r de som har det s?mre st?llt. De kan inte g? f?rbi tiggande m?nniskor utan att b?na och be efter en peng att ge dem. De vet vad det inneb?r att vara bortsk?md och att det inte ?r n?t att str?va efter. De vet att de ?r lyckligt lottade som ?r f?dda i ett s? bra land. Men ibland gl?mmer de. Ibland blir suget och kompistrycket f?r stor. Vill ha. Ska ha. M?ste vara. P? ett visst s?tt. ?nskar man hade modet att sticka ut mer. Inte vara. Inte alltid som alla andra. Men det kommer v?l. Med ?ldern? F?r man hoppas.

Ibland snurrar karusellen f?r h?rt, det skriks, skyndas, sparkas, boxas och sl?ss (inte vi vuxna) 😉 s? st?r man d?r mitt i virr-varret med snurrande ?gon och f?rs?ker se till s? inte tre ?ringen m?ste h?rma medan man upprepar mantrat “Dont teach the little guy, please!!!” tills jag blir fullkomligt galen och galar med full hals “INGEEEN SK????RM” d? tystnar kalaset. N?n kanske springer snyftande d?rifr?n. En annan rynkar p? n?san och sm?ller i d?rren. Ja-a. S? kan det vara. Med tv? br?der n?ra i ?lder (strax ton?ringar..). ? ibland blickar jag upp?t och t?nker “give me strength”… ?

? tiden tickar fram?t h?r p? g?rden….