Man kan ha mycket planer men man måste vara beredd på att de kan ändras helt. I vårt fall har det gjort just så. Den där stora lägenheten jag såg framför mej med de där härliga fönsterluckorna och franska balkongerna (ni vet som rosa huset i dokumentären ”drömmen om Sicilen”) den illusionen sprack. Såna hus finns bara till försäljning, inte uthyrning. Men min studio dröm (målarateljé) illusion sprack inte! (Alltid nåt!) Allt går inte som planerat och är man öppen och inser att så kan det gå (läs;flexibel?) så tänker man om. Palermo levererar guld i alla hörn (som i form av kultur) men bakom hörnen döljer sig den bittra verkligheten endel gator ser ut som soptippar. Varför? Ingen aning. Men helt klart ett icke fungerande system som kastar svarta skuggor över stan även det faktum att polisen helt verkar sakna fotfäste (trafiken ett skämt, dessutom farlig för våra kommande mopedister!) här gör oss lite skeptiska över att faktiskt slå ner fotpelarna just här. Men ingen större fara det heller, vår vecka här har lärt oss hitta runt i staden och jag har hittat de där undangömda gatorna där de gamla gubbarna sitter med de där härliga speglarna, järnstolarna…ja, ni vet allt det där härligt italienska! Så ni vet vem som ska dit och handla då vi installerat oss (för vidareforsling till Westergårds).
Vi drar oss utåt från stan och det lutar mot att det blir Cefalú denna första vinter. Vilken härlig pittoresk stad. Där finns allt. Vi har kört dit nu ett par dagar för att se oss omkring (innan det var vi och kollade andra ställen här på norra sidan av Sicilen). Sen får man förstås se hur det verkligen är på vintern här men först ska vi hitta lägenheter. För det är det enda vettiga… att istället för att hyra ett hus utanför (ofta några km ifrån centrum) för hela familjen så delar vi på oss i två nära intill liggande lägenheter. Vi ser bara positivt på det, för då kan de stora killarna börja lära sig lite mer självständighet men ändå med mamma nära 😉
Så nu håller vi frenetiskt på att kolla lägenheter.. ett litet problem är att de flesta blir lediga from 1 oktober och vi är i behov av lägenhet nu from söndag. Men en ser det ut som om vi lyckats ordna. Så kvällarna går mestadels ut på att hänga på nätet och kolla internetsidor, messa och ringa. Idag var vi och tittade på två stycken och kunde göra oss förstådda med den spanska vi behärskar. Ja,a det låter nog för roligt vår kommunikation men varje dag fastnar nåt ord italienska.
Direkt när vi fått en adress så kan vi gå till ”kommunhuset” anmäla oss och barnen får börja skolan. Ännu oklart vad de erbjuder (oklar med minstingen ålder-skola-dagis). Klart iaf är att de som går i italienska skolsystemet slutar sin skola den 10.6. Så lutar mot att det blir igen halva familjen (de som har obligatorisk italiensk skola dvs 6åringen och 14 åringen) blir kvar här så länge och sedan antagligen tar tåget hem! Provade på att åka tåg här om dagen från Palermo-Cefalù och då åkte vi tillsammans med en massa Rom resenärer! Alltså finns det tåg-färja (never heard). Sen kan man lätt åka från Rom till Sthlm rätt enkelt med natttåg!! Härligt, härligt (ÄLSKAR att åka tåg). Så fast vi inte är mycket till ”planerande folk” så har jag nog ändå en idé om hur saker ska gå till. Sen får vi se!
Barnen då? Enligt de stora är ALLT bättre här (maten, trafiken etc etc) medan den minsta ibland funderar på ”blåa huset” (vårt hus på Åland) och ”glannbaanen” (grannbarnen). Då river det lite till där i mamma-hjärtat men övertygad om att hon snabbt kommer att finna sig i att leka med nya barn. Hon är duktig på att ta kontakt och hittade en lekkompis i vattnet här om dagen men damen uppskattade inte sanden hon fick placerad i håret av den lilla italienaren.
Den andra spilivinkeln (6åringen) han roar sig med cyklop och försöker hänga storebrorsorna i hälarna när de snorklar (icke till deras förtjusning). Annars är han den som höttar lika som italienarna åt varandra i trafiken och är snabbast på att upprepa vad folk säger. Helt orädd tar den tandlöse sig fram här och pratar sönder oss alla, den lilla pratmakaren. ♥️
Så en liten update, som ska bli oftare, men haft bråda dagar hör so far. På stranden (som nån kanske sku kunna tro att kunde vara avslappnande kan jag säga :ICKE!) man ska ha koll på en treåring (med simväst men ändå) en 6 åring som har lite svårt att veta hur långt ut man kan hänga efter tonåringarna. Helst inte lämna allt på stranden och själv gå och simma eftersom hunden då sku stå och hoppa på alla fyra skälllande (van att få simma med oss). Lucy får simma i koppel till människornas förtjusning (för nej, vi är inte ensamma på stranden än). Men tur e det att det inte finns några restriktioner alls på var man får och inte får ha hunden (de har alltså hundar i matbutiker, på Ikea, caféer, stranden ja, överallt!). Eftersom vår gamla Lucy blivit en sådan liten dam som inte kan lämnas ensam i en lägenhet mer… sen kompisen dog lägger hon till att yla såfort man vänt runt hörnet. Suck. Kanske ett citron-spray halsband igen vore att prova. Å vilken teater för de flesta som inte har så mkt att se på på stranden. Teater-aporna, familjen Mattsson! Tada!