Posted on

H?ga kusten i siktet ?

Halloj!

I tjocka, sk?na yllesockor g?r jag h?r omkring h?r hemma och inv?ntar energi och bara ?r, fundera p? att t?mma k?ksspisen p? aska och s?tta ig?ng en tv?ttmaskin. Tr?tt efter en tidigmorgon ig?r d? v?ckarklockan ringde 05:20 och ?jag valsade in p? jobb som sjuksk?tare bland ?ldringarna. N?r man jobbat helg s? f?r man unna sig en dag ledigt??. Bara vara. Bara l?ta hj?rnan arbeta men kroppen vila….om nu det g?r ihop..

Fast.. har lite sv?rt att varva ner…Det ?r ett enda virr, varr i mitt huvud nu..mycket program i november om man s?ger s?. Dagen b?rjade ocks? kaotiskt och ni vet n?r det b?rjar s?d?r s? ?r det sv?rt att riktigt varva ner.. Det b?rjade med att mellanbror inte hittade sin diabetesv?ska (den han alltid ska b?ra med sig). Vi letade. Och letade. F?rst lugnt. Sen halvt stressande. Sedan springande. Stanna upp. T?nka. Var hade du den senast…n?gonstans i desperationen (d? man vet skoltaxin kommer och tiden g?r f?rbi alla tidtabeller) s? blir det pajkastning. Du hade den! Vem hade den? Vart ha du satt den? T?nk!! I paniken cyklar han ner till farfar kollar hans bil (f?r d?r var den en stund ig?r). Inget. Tillslut hittar vi den l?ngst ner i bykkorgen… Var det inte hussp?ket s? var det den minsta…tror p? det sistn?mnda. Jag skrattade. Vi skrattade. Sen r?kar ju den mellersta ha en s?dan underbar assistent i skolan s? hon hade r?kat k?ra f?rbi honom (d? han cyklade till farfars bil 300 m bort) och vek in p? v?r g?rd f?r att ta ?med mannen till skolan.??

Blev en f?r sen start f?r alla denna m?ndag morgon, men s? kan det vara. Veckan har “kickat” ig?ng om man s?ger s?..

Vet ni, nu kan jag inte h?lla mej l?ngre. Nu m?ste jag ber?tta vart jag ska i slutet p? denna m?nad! Till h?ga kusten! H?ga kusten, kan ni fatta? Det finns inte ord som beskriver min gl?dje att f? s?tta sig helt ensam i bilen och k?ra 5 timmar upp l?ngs den svenska kusten till ett makal?st, naturvackert h?ga kusten!

 

Pirrigt k?nns det ocks?. Varf?r, vet jag inte riktigt. Eller jo. Eftersom jag g?r det ensam k?nns det lite pirrigt. Det k?nns lite pirrigt att k?ra ?till ett st?lle d?r jag aldrig f?rr varit. Dels…ska jag hitta fram? F?r att ?nd? g?ra resan s? avslappnad som jag t?nkt (att jag slipper stressa p? kanske isiga v?gar..) s? t?nker jag tjuvstarta en dag innan. Planerar ta med kameran och stanna till p? v?gen. Dels m?ste jag hitta n?t st?lle att ?vernatta p? d? jag annars anl?nde kv?llen innan kursstart. Jag ska f? tr?ffa nya m?nniskor som alla har samma dr?m att g?ra fina silversmycken! Ja, ni h?rde r?tt! Inspirerad av min favorit bloggerska t?nker jag nu ta en ?delmetall och f?rs?ka f?rvandla det till n?got vackert. N?got som har kontext och djup. N?got som v?cker k?nslor.

T?nker allts? g? en kurs i silversmide och jag har redan designat ringar och armband som jag ska utveckla. Allt i ?kta sterling silver.

S? inom en snar framtid, kanske mot v?rkanten s? kan jag hoppeligen ocks? s?lja av dessa??. Vi f?r se vad det blir.?

Posted on

Ta steget..ut i det ok?nda

He’s coming home for x-mas!

S? ?r halloween ?ver, pust…jag ?r ju s?dan som gillar att fixa och ofta brinner gl?den starkare ?n f?rnuftet. F?r egentligen s? tar det nog all must ur mej att vara ensam mamma till tre killar, ha en h?st och tv? hundar och inte sova om n?tterna…men sen ?nd? vill jag ju s? mycket n?r det kommer till barnen. Och n?r jag vill n?got starkt s? resonerar inte hj?rnan l?ngre f?rnuftigt d? tas kraften fr?n det d?r “extra lagret” som finns d?r n?gonstans. Barnen har pratat om Halloween l?nge och.. ja, d? kan man inte riktigt h?lla sig borta.. S?dan ?r jag. L?gger liksom i en v?xel som egentligen inte finns och sedan n?r allt ?r ?ver s? ?r jag helt slut. N?, bara att vila upp sig sedan.

Trivs som b?st n?r inte alla “m?sten” hopar sig utan n?r jag f?r lite tid till att sitta ner och ta en mugg te och smida ide?r. ?Fundera p? nya fotomotiv och f? tanka kraft och id?er f?r konsten. Sen ?r det ju s? att n?r det blir f?r hektiskt s? ?r det n?got annat som inte hinns med och oftast blir det hemmet, d? jag prioriterar djuren..s? en ordentlig st?dning sku inte sitta fel heller. Dit for min lediga l?rdag k?nns det som….asch.. 😉

Nya kameran har ju kommit och har ju knappt hunnit bekanta oss..s? ig?r kv?ll gjorde jag en promenad med Chico och passade p? att ta kameran. ?land. H?st. ?n n?gon ?vecka k?nns det som…blev pl?tsligt varmt igen s? vintern k?nns ?nnu avl?gsen. V?ntar nog ?nd? p? den. V?ntar p? sn?n. V?ntar p? att f? leka med min tv? ?ring i sn?n..den h?r mamman v?xer aldrig upp. 😉

V?ntar p? att f? skrinna…t?nke faktiskt om jag skulle v?ga mej p? l?ngf?rds skridsko?kning i ?r. Kanske med Lucy som drag hj?lp? Hoppas, hoppas det blir en vinter med is och sn?. ?r s? l?nge sedan jag upplevde det nu k?nns det som.

Nu har vi ocks? best?mt oss f?r att ta steget, steget ut i det ok?nda. ?Den h?r g?ngen ?r jag faktiskt lite r?dd.. p? riktigt. Men vi har best?mt oss. Han flyttar hem. Det k?nns som det enda r?tta. Magk?nslan. Magk?nslan har f?tt styra. Den k?nslan jag alltid f?rs?kt hitta och g? efter och som alltid leder en r?tt. Den k?nslan kan dock vara sv?r att hitta ibland…och l?nge har vi velat fram och tillbaka. ?Ensamheten ifr?n varandra har ocks? utvecklat och st?rkt oss, men nu r?cker det. Nu vill vi vara tillsammans. Har vari ifr?n varandra nu sedan juni…(jo han var hemma p? semester d?r i juli).

S? vi har best?mt att han l?mnar Malaga och flyttar hem tillbaka. Han s?ger allts? upp sig. Jag har alltid f?respr?kat liv och frihet f?re pengar och fina jobbtitlar. Nu visar vi att vi st?r f?r just de orden. Han l?mnar en s?ker mark, s?ker inkomst och kommer hem. F?r k?rleken ?r starkare. Framtiden ?r oviss och f?r tillf?llet finns inget jobb h?r p? ?land som skulle motsvara det han hade, s? nu har vi best?mt att han kommer hem, hem till g?rden. ?Sen f?r vi se, hur l?nge skeppet flyter och hur vi f?r ekonomin att g? ihop. Men den som inte v?gar, vinner inte heller. Det ?r min starka tro. Nu ska vi ta tag i v?rt hus och g?ra klart allt som inte ?r f?rdigt med material fr?n v?r egen skog. ?Vi ska leva sk?rg?rds liv p? riktigt. Vi ska fiska. Vi ska ta vara p? naturen. Vi ska vara fysiska och vara mycket utomhus.

Allting l?ser sig. S? ?r det. S? har det alltid gjort. Den som v?gar vinner, s? ?r det. Hur kan min ?vertygelse vara s? stark…f?r att vi gjort det f?rut och har f?tt det s? starkt till oss, som ett g?va, som ett slags pris? Kan man s?ga s?? ?Tar man steget ut i total ovisshet s? brukar det finnas en stor osynlig hand som “rewardar” (vad heter det?) och “f?r” en r?tt… F?rst?r ni? V?ga lita p? ovisshet. V?ga v?ga. B?ra eller brista, han kommer hem till jul.??

Posted on

Att vara anh?rig…

Natten ?r l?ng

Biip, biip, biip ?tr?tt kastar jag ett ?ga p? telefonen, blodsocker 3,2 pil halft ner, blodsockerniv?n sjunker trots juicen han druckit f?r tjugo minuter sen. ?Vakna, vakna??tr?tt fumlar jag med handen p? s?nggaveln och f?r tag i en tom juice. Handen forts?tter. N?sta. Tom. Den tredje har lite kvar i sig. ?Vakna!? V?ser jag tyst. Tjugofemte g?ngen inatt, hinner jag ?t?nka. Trycker sugr?ret mot hans mun medan jag forts?tter viska. Han mumlar n?t oh?rbart i s?mnen och v?nder irriterat bort huvudet. Jag kryper upp. Puffar till honom. ?Juice, du m?ste ta juice, du ?r l?g?hall?.? Svagt mummel. Jag skakar om honom. Jag skakar ?ven om min hj?rna, mina tankar. Shit. Pumpen. M?ste st?nga av pumpen. Nu. Bip. Pumpen ?r avst?ngd, inget mer insulin i den kroppen nu. ?Vakna. ? Yrvaken. Motvilligt s?tter han sig upp i s?mnen. Sippar. F?rs?ker dricka. ?Drar luft. ?Sl?pper d?refter sin tunga, tr?tta kropp tillbaka mot madrassen med en duns. Lillebror r?r oroligt p? sig i sin spj?ls?ng. Bara han inte vaknar. En liten st?mma sk?r genom natten. ?Mamma! Komma mammas s?ng!? Bara att hj?lpa honom ?ver. Jag. Lillebror. Storebror (pappa bortrest), en hund och en katt. Alla i samma s?ng. Tr?tt drar jag efter andan. Kastar en suddig blick mot telefonen vars display lyser upp den m?rka natten en aning. Blodsockret fortfarande 3,2. Stig nu. Sn?lla. V?nta. Inte somna. ?r f?r tr?tt. Fumlar med telefonen s?tter p? ett larm till om femton minuter. Biip. Biip. Biip. Jag rycker till. ?r det telefonlarmet? Nej. Blodsockerniv?n sjunker. Igen. Skuffar f?rsiktigt till lillebror som sparkat av t?cket av b?de honom och storebror. Storebror ?r kall. Shit. Pl?tsligt sl?r det mej att programmet i telefonen alltid visar lite h?gre v?rde. Fumlar efter m?taren. Trycker den mot armen. M?ter. 2,8 . Borde ta och picka fingret. F?r tr?tt. Ingen tid. Vet ju att det ligger ?nnu l?gre d?r. Sl?nger av mej t?cket och rusar upp. Ut i m?rkret. Snubblar ?ver t?gbanor och t?g innan jag snavar iv?g mot trappan.. Juice. Mera juice. Nu. Snabbt. Rusar upp tillbaka och drar upp storebror i ett ryck med insikten att han nu m?ste vakna och f? i sig mera socker, ordentligt med juice. ?Vakna! Det ?r 2,8, du m?ste dricka!? Storebror h?nger med huvudet, helt slut. Totalt tom p? energi. Jag kan h?ra min egen puls. T?nk om det ?r f?rsent. T?nk om han legat s? l?gt s? l?nge nu att hj?rnan g?tt in p? sparl?ga. St?ngt av. T?nk om han inte vaknar?! T?nk om hj?rnan legat p? f?r l?g sockerniv? ?f?r l?nge? ?Jag ruskar till honom och ropar ?nnu h?gre. ?Vakna!! Vakna!! Nu! Du m?ste dricka!!!? Han vill v?lta, kasta sig ner tillbaka mot den mjuka natten. Tillbaka till den mjuka ost?rda, sk?na, tillvaron. Jag h?ller emot. Jag spj?rnar. Allt vad jag kan. Han m?ste sitta. Han m?ste dricka. Han m?ste f? i sig juice. Nu. Herregud. En kort b?n g?r iv?g. Hj?lp mej. Hj?lp oss !

Posted on

Believe. Or not? Spiritual art

S? d?r ja. Jag ?r S? glad (f?nigt glad), min nya kamera har anl?nt och nu ?r det d? fr?gan om jag kan l?ra mej alla inst?llningar s? jag f?r fina, fina kvalitets bilder.

F?rs?kte mej i alla fall p? lite m?rker fotografering ig?r kv?ll d? jag kom hem med f?rjan. Vilken h?rlig fullm?ne! Vilket magiskt ljus. Det ?r ju synd att man s?llan f?r s?dant p? bild, den riktiga k?nslan av s?na kv?llar. Kanske d?rf?r jag sov s? d?ligt inatt med…visst h?ll jag ocks? p? att trixa med blodsockret ggr m?nga. Det ?r ganska sp?nnande hur man kan k?nna av sina guider/skydds?nglar just n?r det kommer till min sons sjukdom och mitt st?ndiga vaktande/vakande. Det var eng?ng ett medium som sa till mej att jag har flera runt mej st?ndigt, flera som hj?lper. ?Det kan jag k?nna nattetid, f?r det har h?nt (ve o fasa) att telefonen inte ringt fast jag satt den p? v?ckning men jag ?nd? har vaknat. Oftast, oftast ?r n?got p? skrutt d? och beh?ver ?tg?rdas. Kan se hur personen som ?r d?r f?r att hj?lpa mej (fr?n andev?rlden) st?r ?ver min s?ng och viskar frenetiskt, kanske drar i t?cket, kanske skuffar till mej…? Hur de kanske f?r arbeta f?r att f? mej v?ckt 😉 Men p? n?got konstigt vis vaknar jag alltid d? jag beh?vs.??

 

S? efter att jag f?rt den minsta till dagis fick jag krypa ner i s?ngen med en stor brun, kramgo hund. Endel dagar ?r s?na. Har tusen planer, tusen id?er men fysiken tar emot, inte innan jag vilat. Utan ordentlig natts?mn s? blir det s? h?r. Kroppen m?ste f? vila f?r att orka. Det v?rsta med det ?r att det tar timmar innan jag blir till mej sj?lv igen. Det m?ste till ?en m?ltid, en dusch, en kaffe och sen mot kv?llen kanske jag b?rjar bli m?nniska igen med mina tusen id?er. Innan ?r jag mest en zombie.

Fick klart tavlan jag jobbat med h?r om dagen och hann bara l?gga ut den s? vart den s?ld. S?nt gillas! MEN det gjorde att jag nu igen sitter med ingenting inf?r november och Skarpansv?gens galleri… Det v?rsta ?r att n?r jag v?l f?r id?n kan sj?lva m?landet g? snabbt men det ?r just iden som brukar dr?ja, s? nu k?nner jag mej lite stressad m?ste jag erk?nna, med vetskapen om att det inte blir bra om man pressar fram n?t…

Det m?ste liksom f? ta sin tid. Oj, oj, oj. M?ste dra ner p? mitt inhoppande som sjuksk?tare k?nner jag. Denna vecka sku det bli 3 hela ggr och det blir lite f?r mycket.. n?r man s? g?rna vill hj?lpa och vara ?verallt men tiden inte r?cker till. Alls. Det ?r jag i ett n?tskal. Vart for liksom denna vecka?

Posted on

Vad ?r livet p? bal och slott?

Livet ?r trassligt och det ?r v?l det som ?r meningen f?r det ska ju inte vara f?r enkelt. Mycket knutar p? v?gen som man antingen kan f?rs?ka knyta upp eller bli f?rtvivlad ?ver. Jag brukar f?rs?ka knyta upp men f?rtvivlan kommer ocks? fr?n och till. Nu skulle vi beh?va ta ett beslut. Ett beslut ?ver v?r framtid de n?rmaste ?ren. H?r, eller Spanien? Ena dagen tror jag ensak den andra en annan.

Enkelhet. Jag ?r igen inne p? enkelhet. Vad ?r livet p? bal och slott? Hur m?nga g?nger har jag inte h?rt hur ballt det ?r att bo i ex. London. Men att g? ut med barnvagnen p? eftermiddagen i London, d? trafiken g?r p? tomg?ng och det r?der kalabalik och man k?nner hur det blir tyngre och tyngre att andas s? fr?gar man sig sj?lv, varf?r? Man kan v?lja var man l?ter sina barn v?xa upp. Man kan v?lja frisk luft ?ver avgaser. Man kan v?lja natur ?ver urbanisation. Livet ?r ett val.

Efter v?ra ?r utomlands (i Prag, I Madrid, I London och Malaga) s? b?rjar ?ven jag inse alla f?rdelar med v?rt vackra Norden. V?r vackra sk?rg?rd. V?r vackra ?.??Vi har gjort v?ra ?ventyr. Vi har flyttat till land d?r vi inte f?rst?tt ett ord vad som sades eller skrevs, vi har f?tt uppleva en s?dan hj?lpsamhet och sn?llhet av totala fr?mlingar s? man inget annat kunnat, ?n tro p? m?nniskans godhet. Vi har ocks? stakat oss vingligt fram, utan socialt n?tverk eller familj… men vi har klarat det. Vi har v?xt. Vi har blivit lurade, vi har fallit men alltid rest oss. Vi har l?rt oss s? mycket. ?Mest av allt har vi l?rt oss att tillsammans st?r vi stadigt. Vi har st?rkts.

?r os?ker om jag hade f?r?lskat mej s? huvudl?st ?ver v?r natur och nuvarande ?plats p? jorden om det inte hade varit?f?r v?ra ?ventyr. Med vetskapen om jordens baksida, k?nns det som om ?jag nu bara vill njuta. N?gonstans innerst inne skriker s? m?nga r?ster som vill bli h?rda.

G?r si, g?r s?. ?r ni verkligen klara?

 

?Som jag skrivit tidigare vill jag dela med mej av s? mycket. Jag vill g?ra konst i olika former i den h?r underbara milj?n. ?Innan k?nde jag ett utanf?rskap, kanske var jag f?r provocerande och vild? Inbjudningar som aldrig kom, grupper som bildades men aldrig fick man fr?gan.. Idag ?r jag ?ldre. Jag har svalt och g?tt min egen v?g. Jag ?r starkare ?n n?gonsin och ingen kan l?ngre f?rst?ra. Nu ?r det mitt race. ?Jag s?ker f?rtr?stan i ?min konst, i naturen, i allt det vackra. Jag uttrycker svek, sorg och l?ngtan men ?ven gl?dje, tacksamhet och livsgl?dje.

Nu vet jag att jag kan. Innan visste jag det inte. Jag v?gade inte tro. Nu har jag tagit steget ut i det ok?nda och ingen ska hindra mej. Jag ?r som ett ?nglok. JAG. SKA. FRAM. Min styrka ?r starkare ?n EVER.

Posted on

Det ?r k?nslan jag vill f?rmedla..

Allts?, vilken h?rlig h?st. N?stan s? man f?r nypa sig i armen. Wow, vilka f?rger i naturen nu, kan man annat ?n f?r?lska sig i denna vackra ?rstid som bjuder p? sprakande f?rger, spegelblanka hav och en frisket som g?r att ?tminstone jag bara vill vara utomhus. ?P? l?rdag f?r jag min efterl?ngtade kamera och d? kommer jag att kunna f?reviga min milj? s? mycket b?ttre. Oj, vad jag v?ntar. Med kameran kan jag ocks? filma och har ocks? best?llt en fj?rrkontroll s? jag kan ta foton med mej sj?lv som motiv utan en annan persons hj?lp. Nu ?r det bara en dr?nare kvar….?h, vad jag dr?mmer.

Precis n?r jag t?nkte att vardagsrummet skulle bli klart s? tog tapeten slut. S? typiskt. Det blev en rand kvar otapetserad. Har ocks? t?nkt ge k?ket ett litet ansiktslyft och byta ut kaklet ovanf?r spis och diskho, som jag valde f?r…hm, si s?d?r 13 ?r sedan.

H?stlov, h?rni

F?r endel. Vad roligt! Nu f?r barnen ocks? en chans att komma ut och njuta av allt det fina. Vi f?r min syster hit med sina barn s? f?r se vad vi hittar p?, men ut i h?sten ska vi.???

Hela m?leriet (konsten) ligger lite p? efterk?lken nu d? jag prioriterat hemmet.. men bes?kte faktiskt Skarpansv?gens galleri (i Mariehamn) h?r om dagen och pratade med den nya ?garen en god stund. I november kommer n?gon tavla att h?nga d?r, eftersom det d? ?r djurtema och just nu h?ller jag p? med ?nnu en h?st. Eller ett v?sen. Ett vitt naturfenomen som inandas andlighet, evighet, styrka och v?rdnad. Blev s? tagen av mannen som fastnade vid min f?rra, lite i samma stils tavla, att jag best?mde mej f?r att forts?tta i samma stil.

Ju mer jag k?nner (och inte t?nker s?nder), desto mer spirituell blir konsten. Jag vill att den ska ber?ra. Jag vill ha ett djup som alla sedan har r?tt att tolka som de vill. Men jag vill kunna f?rmedla en bit av det som ber?r mej vidare. Kanske l?ter konstigt. Att m?la en bild ?r liksom ingen id?. En bild kan man trycka upp. Men konst med en bakomliggande tanke som ber?r betraktaren p? djupet ?r jag mer ute efter. En bit av universum, en bit av det heliga, en bit av dr?mmar, en bit av n?got st?rre, det ?r den k?nslan jag vill f?rmedla.

Im getting there.?Jag vill ber?ra.?

Posted on

Hjulet stannar oftare

?Igen h?nde det. Varje g?ng h?nder det. Det handlar inte om att bli van eller inte, utan en v?rdnad som aldrig f?rsvinner. Jag sprang ihop med d?den. Precis n?r jag skulle g? in i korridoren, runt h?rnet kom hon emot. ?En helt vanlig avliden m?nniska, p? b?r. Varenda g?ng k?nner jag ett sug genom hela maggropen och hjulet stannar. Jag inser d?r och d?, det ?r slut f?r alla en dag. Idag f?r just den h?r m?nniskan. ?F?r mej, f?r dej, f?r allihop tar det slut, till slut.

?Men min starka tro p? ett fortsatt liv efter d?den g?r det mindre farligt f?r mej, mindre kusligt. Min starka ?vertygelse om att vi ska m?ta v?ra k?ra d?r borta, till och med v?ra avlidna husdjur ska v?lkomna oss och det g?r mig otroligt trygg och st?rker mej i nuet.

Lugn. Men ?nd? ?r det ?s? l?tt att rusa p?. Man rusar genom livet. Inte har man tid att umg?s och bara vara. Man ska skjussa hit och dit, helst m?nga olika hobbyn. Kraven ?r s? h?ga. Samh?llet har helt pl?tsligt sett till s? vi alla blivit till robotar som ska se till s? livet ska fyllas med s? mycket aktiviteter som m?jligt. En t?vling, den som har mest ?r b?st.

Vad har h?nt med att s?tta sig ner och ta in allt det vackra? Det g?r ont i hj?rtat. Jag vet att jag ocks? rusar p? men p? n?got vis vill jag tro att jag ?nd? har blivit mycket b?ttre p? att ta in och k?nna efter. Leva i stunden. Leva i nuet. Jag ?r s? arg p? detta ekorrhjul. Som alla springer i bara i h?rdare och h?rdare takt.

N?r jag v?xte upp var det bara de som verkligen ville blir proffs inom n?got som tr?nade inom sin sport 4 ggr/vecka, vi andra tr?nade 1 ggr/vecka. Idag tr?nar alla 3-4 ggr/vecka…samh?llet ?r uppbyggt s? och vem ska dra i n?dbromsen innan det ?r f?rsent? Ska vi f?rst inse v?ra misstag d? barnen ?r vuxna och de reflekterande s?ger, sporten f?rst?rde min uppv?xt.

Leken. N?r jag var liten lekte man. Jag lekte mycket ensam men ocks? med alla grannbarnen runt om. ?Man h?mtade sina kompisar och hittade p? en massa. Man var kreativ. Idag kan man knappt ?ka till n?gon utan att ha sagt till p? f?rhand. F?r man har sett till s? man har alla dagar fulla med hobbyn och program s? man knappt hinner umg?s med sin egen familj ens. Usch. N?r ska vi vakna upp? N?r ska vi inse att vi blinda rusar p? utan att se oss runt. Inte blev barnen n?gra proffs, f?r proffs f?ds inte av ett -m?ste- utan av en vilja. Ronaldo var fattig, men han ?lskade fotboll, inte spelade han i lag tusen g?nger i veckan, han bollade p? gatan. S? skapades lusten och k?mpargl?den. V?ra barn kommer inte att f? n?gon k?mpa-gl?d eftersom de aldrig f?r uppleva l?ngtan. De drillas med aktiviteter och f?r aldrig ha tr?kigt. Det finns till och med barn som inte kan vara ensamma. Det har f?r?ldrarna sett till. De har alltid varit fart och fl?kt och n?r den lugna stunden ska infinna sig d? vet inte barnet l?ngre hur den ska hantera situationen.

Att bara umg?s. Att ha tid f?r varandra, g?ra n?got tillsammans bara du och jag. Det ?r s? otroligt v?rdefullt och gl?ms s? l?tt bort.

F?r?lder och barn tid. Mer s?nt.

Posted on

Show me the way

?n s? k?nns det som h?st, en varm h?st, och det ?r v?l tur det d? vi ?r mitt i processen att f? gr?set balat. Nu g?r jag bara och hoppas p? att antalet ?ensilage bollar blir tillr?ckligt. K?nner mej lite sm? stressad d? allting princip ?r upp och ner nu. Inte bara rent fysiskt i huset utan ocks? v?ra framtidsplaner. ?Det p?verkar inte bara mej, utan ocks? Benny. Mer honom. Jag har l?rt mej att mer “landa i kaoset” och se tiden an. Det ?r ingen som riktigt vet vad som h?nder fram?t nu. Men absolut k?nns det som om jag inte vill sl?ppa greppet om honom nu d? han igen st?r p? tr?skeln f?r att ?ka tillbaka till Spanien…Det ?r ju vi. Vi tv?. Det ?r inte h?llbart att vi ?r p? olika h?ll. Det g?r en tid. Men inte i l?ngden f?rst?s. Det k?nns bara fel. Familjen m?ste vara p? samma st?lle. Antingen h?r eller s? i Spanien. S?, f?r se vad som sker.

En bit av mej skriker,” kasta loss, flytta hem hit till g?rden, till sk?rg?rden och s? utvecklar vi g?rden tillsammans”. Men steget ?r stort. Att g? fr?n ett v?lbetalt jobb till en os?ker framtid ?r inte ett steg vi kan ta, idag. Tyv?rr. Men det ?r en dr?m att kunna f?rs?rja sig h?r genom m?nga sm? b?ckar. F?r det ?r ingen som vill pendla till stan fem g?nger i veckan, lika lite som man vill slita h?cken av sig f?r att f? allting att g? runt och sen ?nd? inte kunna njuta av det eftersom man ?r s? stressad hela tiden. Helst vill man f?rs?rja sig p? det man ?lskar mest. S? vi f?r se tiden an.

N?t h?nder. Snart. Det k?nner jag p? mej.?

Jag letade. I varje skrymsle, i varje vr?. Jag lyste upp natten, letade d?r m?rkret f?rs?kte g?mma. Jag kom, jag slet, jag rev. Panik. Jag ville s? g?rna hitta. Svar. Vad h?nder, vad sker? ?

 

Posted on

S?ndag och en f?rsta video…

S?ndag, sk?na, lugna s?ndag.

Det b?sta av allt ?r att han har kommit hem??, min ?lskling har kommit hem, f?r en hel vecka!

Mycket har h?nt de senaste dagarna, f?rs?ker f? hemmet i skick och det g?r ju v?ldigt sakta kan man s?ga… men nu n?r han kom hem s? g?r det endel fortare. Han fixar allt som jag v?ntat p? att han ska fixa, lampor som ska flyttas, eluttag som beh?ver ses ?ver, dyngvagnar som beh?ver t?mmas, tv?ttmaskiner som kommit “ur” (hade ingen aning) d?rav den ?ckliga avloppslukt som spritt sig…ja, ni f?rst?r en hel massa som jag helt enkelt inte varken har kunnat eller haft tid till.

Jag plockar upp s?nt som jag tror beh?vs men h?lften blir kvar i l?dorna. T?nker inte ?verfylla hemmet nu. S? mycket enklare och finare med lite f?rre saker. I m?nga ?r har jag g?tt och dr?mt om hur endel rum kunde se ut och nu kommer ?ntligen vardagsrummet och f? den “ansiktslyftning” jag s? l?nge v?ntat p?. Tapetserare och takm?lare ?r p? g?ng hit i veckan. ? ?ntligen, ?ntligen ska vi ocks? ta tag i v?r veranda….glas verandan, ni vet s?na d?r de flesta gamla ?l?ndska hus har.. v?r ?r ju s? liten. Har l?nge dr?mt om att f? f?rstora den och f? plats f?r bord och stolar d?r??. Att sitta d?r p? morgonen och ha utsikt ?ver h?starna och tr?dg?rden medan man planerar sin dag och sippar p? sitt te.?? ?ntligen ska byggaren komma under veckan och r?kna lite p? hur mycket det skulle kosta… Jag ?r s? himla glad. Det har helt enkelt varit s? opraktiskt hittills. Inget utrymme f?r bord och stolar riktigt, inte f?r en fem personer familj. Men kanske, kanske snart….ser ljuset…

F?ljer andra bloggar och “vloggar” och t?nkte att jag ju m?ste prova g?ra en jag med (som de flesta andra) ?s? f?r man se om det blir fler. 😉 ?Problemet med det ?r ju n?rmast att man ?r s? fruktansv?rt ovan att se sig sj?lv och ja, kanske inte det man gillar mest….eller man ?r ovan, ska man s?ga. S? ikv?ll sl?ngde jag ihop en video fr?n olika klipp jag gjort under n?gra dagar….riktigt roligt ?nd?! Man f?r ju s? mycket b?ttre bild av livet s?.

Varje dag d? det bjuds p? fint och soligt v?der f?rs?ker jag ta mej en tur med Gwen. F?rst tr?nar vi lite h?r hemma, sen avslutar vi med en skogspromenad. Det ?r fantastiskt hur bekv?mt man kommer in i skogen med h?st och d?r uppifr?n ryggen har man verkligen sikt, med tur kan man hitta nya svamp st?llen..skogens gula guld?? -kantareller- H?st, h?rliga h?st! Nu kommer f?rgerna.??

 

Posted on

Alla gr?ter

Nu blev det verkligen ett l?ngt uppeh?ll h?r p? bloggen. Dagarna flyter iv?g nu eftersom vi flyttat in till stora huset fr?n lillstugan och jag inte gjort s? mycket annat ?n ordnat och packat upp. F?rs?ker ?nd? att ta det lugnt och metodiskt, packar upp lite i g?ngen, bara det man beh?ver. Har p? k?nn att det igen kommer att bli en hel massa kvar i l?dorna som f?r b?ras ut och s?ljas, ges bort. Hur kan man samla p? sig s? otroligt mycket? Jag blir lika h?pen varje g?ng. Man beh?ver inte fem olika vispar osv. Det ?r r?tt sk?nt ocks? att f? det upprensat. Det ska bli luftigt och inte f?r fullproppat n?gonstans. Som nytt kommer jag nu att inreda det gamla tv rummet i nederv?ningen till hobbyrum d? jag t?nkt experimentera med lite av varje i konstv?g vinter. Har ju ocks? gamla snickarboden p? g?rden som sakteligen h?ller p? att t?mmas. Allt tar bara s?dan tid. Flera ?rs (tom hundra) gamla grejer som man verkligen m?ste k?nna efter om de beh?vs eller om de sett sina b?sta dagar. Det ?r inte l?tt. Alla gamla grejer har liksom sin historia.

Men m?rker nog att jag ?r lite uppskruvad nu, med alla ide?r, som om n?gon skruvat upp farten lite. Ja, m?rker s? bra n?r jag ex inte m?rker hur fort jag k?r bilen. N?r det st?r 100 p? m?taren hela tiden…bara tur att inte farbror polis ?r ute s? ofta och att inga olyckor h?nt. Nej. Nu f?r jag lov att sakta ner. F?rs?ker ?nd? s?nka ner och t?nka p? farten d? jag har barnen med mej. ?Det blir alltid s?h?r n?r jag har f?r m?nga id?er, f?r m?nga eldar som brinner samtidig, ?d? m?rker jag inte av att allt b?rjar g? lite fortare, lite fortare…och det var ocks? en av orsakerna till att jag best?mde mej att idag g? och ta ett lab prov p? mitt thyroxinv?rde. Har ju hypotyreos och alltid d? och d? m?ste min medicindos justeras (thyroxin) ofta ligger den bra men ibland g?r kroppen p? ?vervarv (lite som man sku vara h?g p? energi) och ibland segar den ner och d? blir allt lite tungt och jag blir gr?tmild och sk?r. Det ?r lite som en balansg?ng p? en sk?r tr?d. Ofta h?ller jag mej d?r uppe, fint balanserande men ibland s? trillar jag….

? trillade gjorde jag ?h?r om kv?llen. Det var s? mycket negativt den dagen. Att tillslut n?r jag stod d?r p? kv?llen och febrilt ?ppnade de stenh?rda locken p? de packade l?dorna s? fingrarna n?stan bl?dde i min desperation att hitta bestick s? barnen kunde ?ta kv?llsm?l…st?tte jag p? en korg full av gammal kattbajs (tydligen hade den trott det var dens sandl?da) och under den ringlade sig intorkat kiss p? golvet. Tillslut n?r jag k?nkade ner fel l?da (inte den med besticken) s? tittar 12 ?ringen p? mej, “hur e det mamma?” D? brister det. Tr?tt, ont och totalt dr?nerad p? energi brister jag i t?rar och mina stackars pojkar (som aldrig sett mamma gr?ta) vet inte vart de ska ta v?gen. 10 ?ringen springer upp till sitt rum av ren f?rskr?ckelse och 12 ?ringen hj?lper mej sn?llt. Fick ta tillf?llet i akt och ber?tta att vuxna m?nniskor ocks? kan bli s? tr?tta att de till slut gr?ter. M?nniskor gr?ter. Alla m?nniskor kan gr?ta. Pojkarna fick sig en tankest?llare och var sedan v?ldigt hj?lpsamma innan det var dags f?r att sova. K?nde sedan att det var v?ldigt sk?nt dagen efter att ta en promenad med hundarna ner till platsen p? bilden.

Ro och lugn f?r sj?len.?? En paus.?