Mumintrollet tittade p? henne med hopskrynklad nos. Du ska inte tycka s? synd om allting, sa My. Stick iv?g nu. Jag ska knyta mig ett tag. Ur pappa och havet s.124
Ja, egentligen ?lskar jag h?sten och vintern men tillika blir jag hoppl?st melankolisk p? n?t vis. Utan att dessmera fundera ?ver hur m?nga, fina barn vi satt till v?rlden eller p? v?r moder jord s? s?g jag ig?r endast ur den egoistiskes ?gon.
Den lilla foten, foten som inte alls var s? liten mer. Belles lilla fot i min handflata. Va? Jag fl?g n?stan upp ur soffan och b?rjade (n?stan) storgr?ta, hon ?r ju stor….hennes fot ?r n?stan dubbel s? stor fr?n n?r hon f?ddes. Det blev inte b?ttre senare n?r jag stod och sorterade en kl?dl?da…en pyjamas i storlek 44! Det var lilla R:s. med gr?ten i halsen stoppade jag ner plagg efter plagg som ska till Emmaus. Det ?r s? sorgligt, s? himla ledsamt p? n?t vis att det nu inte blir fler bebisar. Gud. Kan knappt skriva orden utan att darra p? tangenterna đ Allting har sin tid och jag f?r verkligen hoppas p? barnbarn sedan sm?ningom som jag kan gosa med. Kan man ?lska bebisar s? mycket som jag g?r? F?rst?r inte. F?r inte ?lskar jag andras bebisar, p? det viset (f?rst?s). Och snart ?r hon stor min baby. Det g?r ju bara alldeles f?r fort…och jag inser att det ?r mina amningshormoner som g?r mig lite till ett vrak som skrattar och gr?ter om vartannat. Nu sover hon, mitt hj?rta. ?nnu lite f?rkyld och tagen av flunssan. Men finns det n?t b?ttre ?n de d?r sm? h?nderna som febrilt f?rs?ker styras av hj?rnans hj?lp och sakta, trevande k?nner p? ditt ansikte, allra f?rsta g?ngen….??
N?ja, nu ska jag inte bli l?ngrandig. Men d? och d? (?nnu mer nu ?n n?gonsin tidigare) stannar jag upp, super in stunden och paketerar den f?r att ha i mitt hj?rta hela mitt liv. F?r det ?r nu sista g?ngen…
Ig?r var mannen efter tv? utestolar med medar..ja lite gungstolstyp. Han hade lastat av dem p? g?rden och jag kunde inte l?ta bli att provsitta n?r jag gick min kv?llsrunda till djuren. Passade ocks? p? att f?nga stunden med mobilen (fotot ovan). Vilka bekv?ma stolar allts?! Vinkeln man blir och sitta i blir himlen! Om man kan s?ga s?…?tta grader utomhus och d?r satt jag…och nj?t, alldeles ensam i m?rkret…en stund. Nu ska stolarna skickas till min far! Som s? g?rna f?rvandlar dem till svarta gungstolar. Tack Monica f?r att du fr?gar oss i f?rsta hand.??Dessa ska st? p? v?r amerikanska veranda f?rst?s.
Det d?r med att “v?nta in” stunden eller svaret. Det ?r s? sp?nnande. Om man g?r omkring och grubblar och funderar p? n?t och inte riktigt vet ut eller in hur man ska g?ra i n?t s? “kommer det” f?rr eller senare. Otaliga ?r de g?nger jag f?tt hj?lp p? det viset. Det finns en v?g, vi ska vandra och den som ?r ?ppen f?r tecknen den f?r de utstakat f?r sig. Det ?r s?. Ett s?nt exempel var Belles namn. Mer och mer tid gick och jag gick igenom en massa namn, skrev ner funderade…men inget k?ndes r?tt. Jag lade tillslut ner projektet att hitta namn och t?nkte att hon blir v?l utan namn d?. D? pl?tsligt, som om n?gon viskat i mitt ?ra, n?r hon l?g p? sk?tbordet h?rde jag det. “Belle.” ? jag t?nkte…kan man ens heta s?? Lite visste jag att det visst var ett flicknamn som ex namnet i prinsessan och odjuret (eller vad heter den filmen). Hade aldrig sett den utan det var n?gon som ber?ttade i efterhand. S? kan det vara. Nu ?r jag lite i samma sits funderar och funderar av och an ?ver en grej och ig?r p? en direkts?nd (kan inte greppen h?r men kanske healing?) Gaiahealing (?) s? kom det. “Allt kommer att ljusna upp och klarna, det du funderar p? och jobbat med l?nge, kommer att ljusna upp och med det f?r du klarhet.” ? med det svaret s? f?rsvinner min ?ngest och p? n?t vis till?ter jag mej luta bak och bara v?nta in. Senare ig?r kv?ll, n?r jag sl?surfade s? kom det en sak upp p? min ruta som jag fick en intressant k?nsla av. Var det kanske just detta? Ett ljus p? v?gen??? Ha en fin november torsdag!