…knackade det på dörren? Stod där den där lilla, nätta städerskan med skurhink och mopp? Hon som ödmjukt frågade med sammetsröst om hon kunde tänkas få skura fruns hus? Sitt du bara ner och gör ditt. Det här fixar jag.
När livet springer iväg och jag efter blir det lite halv kaotiskt. Nåja. Nyss hemkomna från en mini-skidsemester, är vi i alla fall. Började si så där. När vi skulle checka in på hotellet så hade poolen stängt samma dag (pga glassplitter-olycka) jaha….det var ju därför vi valt just det hotellet. Nå. Vi bokar om till ett annat med pool men tar ändå första natten där (eftersom vi anländer rätt sent). Hinner bara i säng och sova ett par timmar innan jag hör att någon mindre välmående står på toaletten och spyr. Jess! Har vi kanske också fått med oss magsjukan någonstans ifrån…visade sig som tur vara någonslags matförgiftning från Sibylla (borde faktiskt kontakta dem och meddela dem det…nu i efterhand, så de kan se över sina rutiner..). Nåja, summa summarum så fick alla som ville åka slalom och den minsta gick från att knappt kunna vända på skidor till att följa med mej upp till de stora backarna med sele. Mycket nöjd liten karl. Andra val hade vi inte heller än att åka just de knappa tre timmar som krävdes för att nå Romme Alpin (och innan det Kungsberget) med en liten sju månaders madame som inte gillar bilåkning särskilt..(speciellt inte i mörker om kvällarna). Några timmar till hade krävts för att nå de härliga snömassorna vi bara kan drömma om.. Nu fick vi nöja oss med mer eller mindre konstgjord snö.
MEN killarna har fått åka sin slalom och eventuellt kan det ännu bli lite till skidning på sportlovet i kokon backen i Borgå. Ingen vinter utan slalom. Så är det.
Annars blir jag lite trött på mej. Jag lallar. Får inget gjort. Mat-duka av-fylla diskmaskinen-tömma diskmaskinen-plocka undan-fylla tvättmaskinen-tömma tvättmaskinen-hänga upp-plocka undan-fylla på en miljon vattenskålar-likaså matskålar-städa höns-städa stall-städa hus- Ja, ni förstår..som man bäddar får man ligga liksom. MEN. Vill ju så mycket och frustrationen växer sig allt större. Missförstå mej rätt. Njuter av mina barn och är mycket medveten om att jag ska ge min tid till den lilla nu då hon är vaken (vilket jag gör), men samtidigt bannar jag mej själv att jag sedan är trött och slut då jag borde ha tid att göra något vettigt (liksom i produktivt).
När jag tänker efter..riktigt förbenat dum. Sänk kraven. Det är ju bara så lätt. Låt huset se ut som ett bombnedslag då hon sover och gör det du vill och ska. Du plockar sedan. När…? Öh. Jo, vet ju att man precis kan skita i hur det ser ut, men det värsta är att jag ju gör det redan. Jag tar bara det nödvändigaste. Som plockar undan maten från bordet. Jag skiter i att dammsuga fast dammtussarna flyger. Men ändå så känns det som om jag står på randen till att allt brakar ihop. Men vänta nu, knackade det på dörren? Stod där den där lilla, nätta städerskan med skurhink och mopp? Hon som ödmjukt frågade med sammetsröst om hon kunde tänkas få skura fruns hus? Sitt du bara ner och gör ditt. Det här fixar jag. Nämen. Söta öde. Välkommen! Vips hade hon flaxat runt med mopp och trasa. Slagit med sitt trollspö och huset var i topp skick. Plötsligt kunde jag andas och jag såg hur drömmarna och tankarna kom tillbaka susande förbi hörnet och jag log. Välkomna!
Poff! Där stack verkligheten hål på den bubblan. Äh. Jag sätter mej bara i skiten och fröjdas över hur allting står kvar och inväntar mej. Suck. Ett hemskt ekorrhjul jag verkar sitta fast i nu just.
Ha det gott!! En fin tisdag till er alla! Ikväll Mandelmanns på tv 4! Jeee!