H?nsen dog. Alla h?nsen dog. Hur hade jag ?tagit mej att sk?ta s? mycket n?r jag uppenbarligen inte klarade det? Jag hade bara gl?mt dem. Inte gett dem vatten, inte mat. N?r jag v?l uppt?ckte mitt f?rf?rliga misstag s? l?g de alla d?r, d?da. T?rarna rann ner f?r kinderna n?r jag sn?rvlade till och vaknade. Det var mitt in natten..vilken dr?m. Mardr?m. Att misslyckas s? totalt, n?t man trodde man klarade. ?terspeglar det kanske det faktum att jag ?r ensam nu? Tre barn, tv? hundar, min skola…?r det mitt undermedvetna som f?rs?ker s?ga “Nu-g?ller-det”. ?Helst ska ja inte gl?mma mat och vatten h?r đ
Tivolit ?r h?r f?r att stanna, denna m?nad och n?sta…bara att bita ihop och f?rs?ka fixa det. N?gon viskar, s?nk kraven… och det ?r precis det jag nu m?ste g?ra. Det kan inte r?da lika h?rda regler f?r barnens spelande till exempel, det f?r bara bli lite mera sk?rmtid f?r husfridens skull (hur illa jag ?n gillar det). Hundarna f?r klara sig med kortare l?nkar. Dagarna m?ste blir kortare och n?tterna l?ngre helt enkelt. Med allt fr?n tv? till fyra v?ckningar per natt (som blodsockret p? diabetes 1:an kr?ver) ?r man inte sig sj?lv. N?r vi var tv? vuxna s? delade vi, varannan natt fick man sova ost?rt (och d? klarar man det). Nu sover jag inte en enda natt.
Bara tv? m?nader. Bara tv?. Men n?r man s?nker kraven p? allt och l?ter livet g? lite mer i slow motion s? g?r det. Att man sen d?ckar klockan nio p? kv?llen g?r inget.
P?sken har regnat bort, familjen har varit h?r och det har varit full rulle. H?rligt, givande, utmattande och bara intensivt. Time to breath.
Muminpappan v?nde sig mot sin familj och sa: Jag tror vi klarar oss. Naturligtvis klarar vi oss, sa muminmamman. Jag sitter h?r och v?ntar p? v?rt nya hem.Det ?r bara skurkar det g?r illa f?r. ?Ur Farlig midsommar 2.33