En morgon i paradiset. De enorma vågorna rullar in på den folktomma stranden med dundrande ljud och jag drömmer om att stå där på vågornas topp och behärska dem. Så ska det bli. För det är på min s.k ”bucketlist”, att lära mej surfa. Nu, med de perfekta stränderna bara hundra meter bort finns inget alternativ. Det är som om de säger åt mej, ” nu, nu är har du inget att skylla på, upp till bevis.” Så. Inget att skylla på, bara att se sig omkring efter surfbrädor nu då, och eventuellt en kurs för mej och min äldsta. Han som ligger hemma och snusar, skriver lite tenter nu och då men annars mest drischar (skyller på att perioden är sådan). Eller kan det vara så att han är rätt duktig i skolan och klarar tentorna med bravur och egentligen borde ha lite mer att bita i….nåja, pojken är ung. Låt drischa.
Fina, fina Galicien. Spaniens natur. Atlanten, vilket mäktigt hav. Dessa gröna kullar med de härliga lantliga husen byggda av sten. Sten, sten i mängd och massor. Murarna. Skogen. Fågellivet. Men även de silvriga, höga pelarträden som kallas…..eukalyptus. Här ser man eukalyptusen strida sig in med sina spjut till rötter och invånarna står handfallna inför denna invasiva art. Må den europeiska faunan klara sig. Här ser man vandrarna som söker sig längs den heliga vägen compostela de Santiago och jag hoppas i mitt inre att jag engång ska kunna vandra endel av den. Kanske med min man, kanske själv, men i alla fall med en hund. Vi får se. Vi kommer att lämna denna plats till nästa sommar och resa upp till Åland. Vi kan redan nu sända ett tack till denna plats för att den lärde vår tre åring bli till en delfin i vattnet. Vilken lycka! Hon. Kan. Alltså. Simma. Med pokalen nummer 1 kan hon vifta för att hon var den av familjens fyra barn som lärde sig att simma tidigast! Tre år och fyra månader så drar hon sträckor som 7 meter som inga problem. Hon dyker och slänger i sig från kanten och bara älskar vattnet. Om ni kan förstå vilken sten som ramlat från våra bröst…. så kunde ni förstå vår lättnad. Vi har en liten pool hemma på Åland och nu är nästa sommar räddad! Vilken otrolig lättnad att inte behöva gå och fundera på poolen hela tiden! JEE! Vi är SÅ glada!
Skolan som vi hittade med endast en veckas uppehåll (!!) ligger 1 km från vårt hus och högstadiet helt intill lågstadiet med dagis. Alla barnen är nöjda. Speciellt fjortonåringen känner att detta är helt något annat än hur det var i Italien. Så vi drog en riktig vinstlott i skollotteriet i alla fall denna gång, och det var vi väl värda efter bottennappet. Efter djupa dalar kommer toppar så är det, och det vet vi ju, och kan känna oss trygga i det. Vi lär oss alla något på livets väg. Hade tänkte lägga in mycket mer bilder men internet har krånglat sedan två dagar tillbaka så vi måste lösa det snarast…nu bara laggar allt och det går inte att lägga in så många foton jag hade önskat. Så jag slutar. Här. En mycket kort uppdatering, men i alla fall något. Återkommer när vi har bra uppkoppling. Adios!