Kaos. Som det så lätt blir sådär när man ska flytta söderut och låsa en gård. Brunnar som bråkar, vatten som krånglar. Precis just nu. När det ska ses till så djurskötaren på gården har vatten i sin kran DÅ ska grundvattennivån vara så låg att brunnarna hostar torrt. Sen igen. I proportion till vad som händer i världen, läs;klimatpåverkan är detta väl väntat och absolut inget att bråka om. Det är som det är. Vattnet fylls tids nog.
Idag, bilen full av kattmat. Handlat för hela hösten. Hästmusly till kaniner på 25kgs säck, lär inte ska ta slut i första taget.
”Pojkar!! Har ni kryssat i listorna?” Frågorna haglar. ”Är kaninhagar städade?- Studsmatta nedtagen?-Pool vinterstängd?” Har stolpar i bilen. De sista rymningsvägarna för getter ska täppas till. Hö finns. Havre finns. Checklistorna är lååånga och har kryssats i an efter. Ändå vet vi att saker kommer att bli ogjorda. Mannens listor vill man inte ens snegla åt… där är stora, hemska saker. Såsom ”bil-meck”!!! Det betyder…bilen vi ska färdas i!! Hjälp! Herregud. Jag slutar läsa där. Han fixar det bäst helt utan min inblandning. Har den stackaren försökt blanda in mej (de senaste månaderna) har han inte fått några upplyftande, hjälpande försök till lösningar alls… Detta (har jag kommit fram genom liten dos av självreflekterande) att nog beror på att jag haft måttet rågat med min egen stress.
Känslan när bildörren stängs. Det som är gjort är gjort. Det som blev ogjort blev ogjort. Jag tror och hoppas frihetskänslan infinner sig senast när vi ska köra ombord på båten som tar oss till Polen. Trots att vi ännu saknar tak över huvudet efter två veckor. Det ordnar sig. Stay tuned.