Sniff tittade efter i saftflaskan. Här har det också sjunkit! skrek han. Äsch, sa mumintrollet. Det är du som har druckit ur den. Var inte en åsna. Ur Kometen kommer s.74
Och veden var ute. Och höet stod kvar på åkern. Och stolparna till gethagen var inte nerslagna. Och bryggan var inte klart oljad. Och, och, och……Vem har roat sig på ön? Bara släppt allt och stuckit? Äsch, var inte en åsna, säger jag med. Dagarna går, så närmar sig också vår avfärd mot Sicilien. Och jo, mycket är åtgärdat av det ovanstående och mycket kvarstår och klockan går och nej, än är inte säsongen över här på gården. Så det ska städas, småpratas och les tills smilbanden säger upp kontraktet allt medan stolparna bankas tätare, bryggan oljas klart och veden slängs in.
Än har vi inte hyrt något, varken för kort tid eller längre. Endera dagen. Endera dagen då händer det. Då slår vi oss ner i soffan och letar i alla fall fram det där korttidsboendet. Det där boendet där vi kan landa och andas efter resan ner. Men först ska coronan rinna av oss, energin återvända och några arbetspass inom vården klaras av till. Sen. Sen händer det.
Det är värdsliga ting. Vi har en lista som påminner oss vad som ligger kvar ogjort och som effektivt ser till att inga rumpor når soffan innan något bockats av. Listor är bra. Listor får saker gjorda. Kanske lite stressande men det beror på hurdan typ du är. Organisation. Kan vara bra när det kommer till deadlines. Däremellan är det inte mödan värt. Det tar för mycket tid, alltså själva organiserandet. Man missar allt det roliga man kunde ha upplevt under den tiden man satt hårt koncentrerad och det är ju verkligen bortkastad tid. Såna små spontaniteter som endast kan ses och upplevas vid o-organisation. Ja. Jag tror man behöver båda. Vi säger så då. Både minus och plus så vi uppnår någonslags neutralitet. Gäller nog allt. Passa er, eller se till så vågen har på båda sidor, annars blir det lätt en väldig ojämnhet…men å andra sidan kan det säkert också ha sina fördelar men kanske inte i det långa loppet?
Och dom fortsatte springa på som yra höns på gården… Vet ni, någongång går säkert personalen här med fina tryck på ryggen och ler bejakande lugnt mot alla gäster. Nu är vi i uppbyggnadsfasen så därför springer gårdsfolket (läs:ägarna) hysteriskt omkring eftersom dom ännu vill så mycket. Sen när allt är gjort som dom vill, då kommer lugnet och dom kan bara lugnt luta sig tillbaka i den svagt gungande gungstolen, se ut över ägorna och långsamt sluta ögonen medan de nynnar “pengar rullar in som det ska, det går bra nu”. Det är då han reser sig, tar av sig hatten medan han borrar in sin blick i henne och erbjuder sin arm, till orden: “kom nu, kom nu älskling, nu har vi gjort vårt.”
Nåja. Men först ska de resas och plockas hem pärlor att pynta gården med. Kanske ska vi döpa om den till “pärlgården”, när det till gästernas häpnad kommer att hittas pärlor här och där, på de minst anade platserna. Hm.
Allt gott! Bis später. ( kanske lyckas jag en dag skriva det på italienska…)