“I dörren vände sig My om och sa: Jag tänker sova utomhus. Utan säng alltså. Sängar är fåniga.” Ur Pappan och havet s.51
Klockan alldeles för sent fick jag upp ögonen, hon var redan över sju. Innan jag insåg att jag strax står med hela lasset själv, så väckte jag de äldsta och skyfflade över lite ansvar. Så där i som att, ta upp sig själv och förse sig själv med morgonmål. Ja, det slutade i en unge som inte hann upp i tid, utan fick springa till skolbilen utan frukost och oborstade tänder. Men. Alla djuren fick mat. Pojkarna kan lite lära sig av sina misstag men djuren är helt beroende av mej. De blev i alla fall utsläppta och försedda med regntäcken (de ömtåligaste). Sen väl inkommen väntade kaoset. En enda röra. Som en mycket nyfunnen bekantskap sa till mej här om dagen på sitt positiva sätt, “du lever nu den mest hektiska perioden i ditt liv!” Bingo. Å tillika har jag lust att slänga ut med armarna och vara så där som Lilla My. Bara skita i allt. Det knakar duktigt i fogarna nu. Men det måste hålla. Å jag är så oerhört tacksam för all hjälp vi ändå får. För det får vi. Jag har folk som rider och motionerar mina hästar. Guld värt!
Men vi får också ta oss fram i motvind en hel del. Maskiner som inte håller. Går sönder under de absolut sämsta tiderna. När man har pressat schema så till den grad som vi har (som mannen sa nu i morse att han nu har tre jobb) så finns det inte en endaste gnutta utrymme till oflyt. Då är det något som skiter sig totalt. I år kanske det blir årets sådd. När man bara är “låtsas-bonde” och lite leker med jordbruket helt på sidan om liksom, så har man ingen ekonomi i det, och inga fina maskiner. Utan vi knagglar oss fram med gammalt, gammalt så länge det håller ihop. Ibland brakar det. Då skruvas det. Men i år den lilla bagatellen, tiden. Finns inte tid till att skruva. I år måste allt flyta. Så håll alla tummar och tår för att vi får till solrosorna även denna sommar…
Är ju så att vi egentligen kunde arrendera ut all åkermark. Så sku man slippa allt huvudbry. Bara köpa in hö och havre. Men sen har man den där heta, torra sommaren (2019 eller var det 18?) i bakhuvudet. Tänk om torkan slår till igen? DÅ står man ju verkligen i klistret med egna djur och ingen mat. Så vågar liksom inte chansa. Det andra går ju helt på nöjeskontot. Solrosor och ärter. Det är ju bara det där “lilla extra” som pojkarna gillar att sälja i äggvagnen. Det är i alla fall inget gården satsar på i nuläget. Odlingen. I nuläget står stuguthyrningen som nummer ett. Det är ett säkert kort. Alla vill till åländska skärgården. Helt fantastiskt! Jag förstår dem! Å DÅ gäller för oss som lever på turismen, att försöka få till utbudet så gott det går. Olika sätt. Där tycker jag vi lyckats ganska bra. Eller menar att det finns gott om idéer. Stuguthyrning, gårdsbod, ev. café (för cyklister och gårdgästerna), ridning och lägerverksamhet.
Det som är det mest roliga av alltihop är att allt som vi hittar på gäller endast maj- augusti! Höst och vinter får jag den där efterlängtade tiden till att andas. Alla kreationer (bildmotiv) jag gått och burit på får komma till utlopp. Jag får skapa igen. Då grottar jag in mej i mitt måleri, konstnärskap och skriveri. Det jag verkligen ÄLSKAR. Det blir liksom en slags jämvikt. Sommaren som inspirationskälla. Människomöten. Hektiskt springande. Spänning. Förväntan, får vi ihop pusslet? Sedan kommer vintern. Då vi andas. Vilar. Och bara är i nuet.
Sen, visst. Vi inser ju också att ju mer stugor/boendeformer vi fixar till, desto mer arbete runt. Inget är ju underhållningsfritt. Så arbetet börjar nog redan i april… Sen gör vi ju helt medvetna val också. Vi funderar engång extra med allting. Hur underhållsfritt är det möjligt att få? Inga gräsmattor utan altaner (visst de ska oljas i maj) men inget gräsklippspring. Inga gas grillar (hålla på att fylla gasbyttor). osv osv. Det är mycket att beakta, men man lär sig an efter. Ofta genom misstag. Men man lär sig.
Nu. Nu for lilltösen till farmor och mamman får hoppa in i konstnärsförklädet och fortsätta med “face tavlan” som är på g! Ha det gott allihop! Hoppas på värmen nu och att vi får våra frön i jorden. Amen.