Month: September 2022

Dagarna går och går känns det som…och vi får inte vardagen att snurra.. men nu, NU ser jag ljuset i tunneln. Idag besökte vi igen skolan, väldigt osäkra på var de ska få plats (hade varit i skolan på måndagen och det såg inte hoppfullt ut med plats) så därför var jag lite inställd på att ha barnen i olika skolor. Men icke! Allihop blir satta i samma skola (de är alltså comprehensive school, så allihop treåringen, sexåringen och fjortonåringen går i samma byggnad JIPPIE!).

Till en början var det meningen att fjortonåringen skulle gå i internationella skolan i Palermo men eftersom vi inte stannade där blev det ändrade planer så nu får han gå sista klass helt på italienska istället…. Ingen av barnen kan italienska bör sägas. Så nu blir det spännande att se vem som lär sig först. =) I värsta fall får fjortonåringen se det som ett mellanår där han i alla fall lärt sig italienska (tänker om han inte lyckas på den nivån klara prover och annat, vet inte hur skolan kommer emot här…). Fjortonåringen har iof bott och haft spanska som första språk engång i tiden så kanske lyckas han rätt fort snappa upp italienskan i bästa fall? Vem vet? Det vi vet är att skolan heter Paolo Orsi scuola ad idrizzo musicale och anses vara en bra skola. Att de har dagis i samma byggnad är ju toppen! Då går man tio minuters promenad genom stan till skolan som börjar kl.08:05 sen slutar samtliga kl.14 OM man inte vill ha kvar treåringen till kl.16 (alltså möjlighet till eftis).

JIPPIE, mitt inre jublar! Treåringen är väldigt taggad och pratar bara om att börja dagis medan sexåringen är mer fundersam (dock är han för övrigt den mest sociala) och fjortisen pratade med gympaläraren idag om deras gemensamma ämne, diabetes, så han ser nu optimistiskt på framtiden. Sen får vi se det facto hur skolan tar sig…men får vi inte vardagen att fungera och jag får börja med mitt, så resulterar det i en frustrerad och irriterad mamma. Så nu blir det väckning innan 07, mannen går med barnen, tar sin springtur och jag hämtar dem på em har vi tänkt.

Även fotboll hoppas vi drar igång för fjortonåringen (som spelat sedan han var fyra), imorgon ska han till ett lag och provspela. Sen återstår för 15 åringen (som studerar hemifrån mot finska systemet) att hitta en hobby…dykning har han pratat om, få se. Sen hoppas jag att vi också hittar ett gym i närheten som alla kan gå på. Jag ska behöva asap träna upp min rygg för att den ska hålla… Så endel bitar har fallit på plats, andra tar ännu lite tid. Vi brukar räkna med att det tar ca. tre månader innan alla installerat sig och “livet drar igång”.

Sicilienarna är väldigt trevliga och hjälpsamma människor. Vi bor väldigt nära gamla stan, som är en halv ö med havet runt, här tar de stora färjorna iland (lyxkryssarna) över dagen. Så fort en lämnar kommer en ny, så kan tänka sig att de är rätt vana med turister just på det här stället. Träffade också en gammal sicilianare igår. En härlig gammal man. Hittade en gammal grind på en köp och sälj sajt som jag förstås inte kunde hålla mej ifrån att ge ett bud på. Härliga gamla åttiosexåring som tog emot oss. Vi lyckades förstå varandra på något vis och efter att vi lämnat honom så kom det meddelande att det saknades en grej till grinden och då passade han på att överräcka en ljusstake som han själv smitt. Konstnärer är väldigt trevliga, varma människor, har jag väl alltid sagt.. 😉

Lägenheten har vi flyttat in i och mycket möbler fanns redan som helt nya sängar i vissa rum. Vi hittade via fb en svensk tjej som bor här nere och via henne har vi hittat denna lägenhet! Helt otroligt när allt bara faller på plats. Vi är supernöjda med platsen. Somsagt nära havet, kan gå till simplats (från klippor) och hamnen och livet precis intill. Vi kan lägga småttorna på kvällen, lämna ungdomarna framför sina datorer och gå ner och sätta oss på restaurangen. Vilken frihet! Nu ser vi fram emot att lära känna stan, vilka dagar det är torghandel osv osv För om det är något man ska njuta av så är det att lyckas handla ekologiska vindruvor direkt av bonden och all annan frukt och grönsaker! Sicken lyx. Sen tycker jag inte det är jätte billigt i butikerna beror nog mycket på vad man köper och var man rör sig, endel kläder är helt sjukt dyra och vissa andra produkter. Så man får helt enkelt lite se vad man handlar och försöka anamma de lokalas levnadsvanor (som maten). Rödvinet är ju helt sjukt billigt iaf. För övrigt är Siracusa mycket mer städat än Palermo (visst ligger här också skräp på sina ställen men inte som i Palermo). Det tutas inte lika mycket i trafiken och kanske inte riktigt samma galna körstil som där….fast det nog här med körs utan hjälmar och parkeras hur som helst. En kort tut betyder “hallå, vakna” en lång tut då är det redan irriterad stämnig….Sen tutar man också sådär kort bara för att berätta “här kommer jag”. Trevliga sicilianare, det kan jag inte klaga på.

Ciao! Så länge! Ska skriva lite oftare nu när internet fungerar bra.

Finns det nåt trevligt ord för ett omkringflyttande folk? Nomader? Digitala nomader? Vet inte om vi kan höra till den kategorin när man drar omkring hela familjen? När man inte sålt sitt hem? Vi är måna om att ha en “rot” en “bas” så barnen ändå känner att de hör hemma någonstans, så de inte får en känsla av rotlöshet. Därför har vi också valt att ha barnen med jämna mellanrum i finska skolsystemet (vi vill såklart att de läser och får lära sig lite om sin egen historia, samhälle och det väldigt trevliga ämnen hemkunskap, som saknas i andra länder.)

Vet inte heller om det står någonstans att man måste vara ensam eller bara två för att tillhöra gruppen “digital nomad”, spelar egentligen heller ingen roll. Ligger det någon trygghet i att få tillhöra någonslags “grupp” när man reser omkring såhär som vi gör och är rätt ensamma i vår situation. Knappast. Vi är rätt trygga i oss själva men om jag ändå skulle vilja komma på ett gruppnamn för oss jämlikar (finns antagligen andra likasinnade?) Hm…kanske “våghalsar” eller “globalister” men det senare handlar ju om politik…

Vem är vi?

Jag som skriver heter Elin (nyss fyllda 40år får man säga så när man nyss fyllt 42…?) min man Benny född -76. Min man jobbar inom IT (för tillfället för ett engelskt bolag som är helt på distans) och jag är konstnär. Nu har vi ju fyra barn. I åldrarna 15 (going on 16) 14år och nästa gäng på 6 år och 3 år (alla min och min mans barn, jo). Dessutom råkar 14 åringen ha drabbats av diabetes typ1. Vårt hemland är Finland. Vi är skrivna i Finland. Vi har vår “bas” läs; vårt hus/lantgård i Finland, Åland. Där bedriver vi stuguthyrning sommartid och har en smådjursgård. Vi har alltså (enligt många) gjort det omöjliga. Lämnat en gård full med djur (läs;haft den stora turen att vi fått en djurskötare som bor på gården). Vi har valt att stiga ur ekorrhjulet och investera i upplevelser genom att se och uppleva världen, olika kulturer och lära oss nya språk. Jo, vi är medvetna om att genom att introducera barnen till detta så kanske det resulterar i att vi en dag har våra barn utflugna i olika länder, eventuellt olika världsdelar. Nu har vi ju ändå valt Europa som vår platta. Länder vi bott i är Tjeckien (Prag),England (London), Spanien (Madrid och Malaga området) och nu i Italien (Sicilien).

Varför?

Egentligen kanske det bottnar i över e liten flykt från vårt nordiska mörker (dock tål jag det rätt bra, finns även många fördelar där enligt mej) men min andra hälft ser inte samma förtjusning i vårt mörker. Sen ÄR vi äventyrare till den grad att vi älskar att uppleva nya saker, platser, träffa nya människor. Har själv en inre övertygelse om att vår väg är färdigt utmejslad och att vi alla har någonslags uppgift här på vår jord som man bör bejaka. Alltså bör man kunna ha en förmåga att lyssna inåt och inse att man bara lever engång. Jag ska inte ligga på min dödsbädd och ångra mej för att jag jobbade för mycket eller reste för lite. Vi gör det som känns rätt helt enkelt. När man engång hittat den nyckeln och låst upp, då ör möjligheterna oändliga. Så VÅGA, vill jag ropa ut till alla som tvekar men vill.

Hur gör man? Rent praktiskt?

Alltså att hyra ett hus eller lägenhet är ju inte särskilt svårt någonstans. I olika länder ligger hyrorna på olika nivåer förstås. Nu i Sicilien kommer vi att hyra en stor, rätt omodern lägenhet (det betyder inte renoverad på länge) men härlig lägenhet med stora rum och många rum (ska vara bed and breakfast sommartid). Vi hade turen att genom sociala medier hitta en svensk tjej som redan bodde i Sicilien och genom henne fick vi tillgång till denna lägenhet. Detta denna gång. Andra gånger har vi sökt, liksom alla andra, via olika mäklare, fastighetssidor etc i resp. land. Det man kan lära sig är att det är bra om man besöker platsen dit man tänker flytta innan (kanske utan barn, om man har). Ser sig omkring, kollar upp var lägenhetspriserna ligger på osv. Så hade vi inte gjort denna gång med Sicilien och detta ledde då till att det har tagit onödigt länge att hitta det vi verkligen vill hyra. Däremot har det också sina fördelar, vi och barnen har fått uppleva olika ställen på vår resa ner till Italien (Innsbruck, Florens, Palermo, ett ställe utanför Siracusa).

Vi tar alltid bilen med oss. Denna gång gjorde vi så att vi åkte med takbox men vi prioriterade endast kläder, böcker och lite leksaker (ungdomarnas datorskärmar, som är så viktiga för dem). Annars har vi insett att det mesta finns att köpa! Dessutom behöver man verkligen inte en massa prylar. Alla hus vi har hyrt på Airbnb på vår väg har alltid varit möblerade förstås. Så kan man bara använda nätet (internet) så kan man flytta hur man vill och vart man vill. Hunden släpar vi också med oss, förresten. Det är en braco och hon heter Lucy. Hon köptes i Spanien som valp och har avmaskats efter konstens alla regler alltid när vi kört norrut (flyttat till Finland) men åt andra hållet krävs bara rabiesvaccination. Det har inte varit några problem nånstans att ha hunden med sig. Inga gränskontroller i hela EU.

Skola, utbildning-Barnen???

Vi har aldrig varit rädda för de lokala skolorna i diverse länder. Alla ha de sina system och höjda ögonbryn har det blivit många gånger för vår del men inget som varit till någon nackdel, bara kanske annorlunda. Barnen har oftast varit i rätt låg ålder när de börjat olika skolor och den gemensamma nämnaren har varit att alla har de snabbt fått vänner (väldigt vänliga och omhändertagande små vänner) snabbt har de lärt sig det nya språket, lite olika beroende på hurdan man är till sinnet. En genom att vara tyst i fyra månader och sedan när han började prata så rabblade han spanska på löpande band. Han sätt var att “ta in” först innan han började säga något på det nya språket. Sen har vi mellan versen varit hemma på Åland och då fortsatt i det finska skolsystemet, ingenstans har något varit något problem. Ena pojken fick lov att börja ett år tidigare på ettans klass då han redan hade gått i skola i Spanien och inte var sugen på att gå tillbaka till dagis då vi flyttade hem (då gjordes ett skolmognadstest).

Folks reaktioner

Det är trevligt att höra och ta del av folks kommentarer (vi hör ju inte de elaka, så det bekommer oss inte). Många människor reagerar med en grym förvåning över att vi vågar. Endel säger att vilka förebilder! Jag mest rycker på axlarna, för jag tycker inte vi är så häftiga. Kanske har det blivit det normala för oss och därför ser jag inte vad andra ser längre? Det stora (farliga?) verkar för många vara “att våga”? Ofta får vi också höra om hur de nog tänkt att flytta efter pensionen till soligare trakter. Det vi också lärt oss där är att inte vänta (vi har varit med om unga dödsfall inom familjen och vet att alltid “bli gammal” är inte alla förunnat). =(

Vanliga missar/missuppfattningar

Det man bör ha bakom örat är att när man ställer frågor i olika sociala grupper så sku det vara trevligt om folk ska hålla sig till sakfrågan och svara på endast det för svävande kommentarer som grundar sig i sina egna upplevelser är egentligen helt oväsentliga, har vi insett. För vi människor är så olika! Endel tycker att småsaker är väldigt läskiga så allt är så relativt så man inte alls kan jämföra. Speciellt människor från olika länder har helt olika uppfattning om utbildning, skolor etc.

Tillslut men inte minst…

….är vi inte super sociala. Jag trivs för min del i min ensamhet (vilket man inte kan kalla det i en sex personers familj) men jag har alltid mitt eget arbetsrum/lokal där jag kan hålla på med min konst, älskar också att skriva och sjunga. Tyvärr har jag inte haft stor möjlighet till något av detta de senaste åren då jag varit mammaledig med min treåriga dotter men nu ska hon till dagis här på Sicilien och kanske måste vi anlita en barnvakt efter det på dagarna så jag kan få fulla arbetsdagar. Men i Spanien hade jag ett band, vi träffades flera ggr i veckan. Har mycket planer med min konst nu och kommer att prioritera den nu. Min man jobbar ca kl.9-17 dagligen så vi ska nog få vardagen att gå ihop. Vi får precis tillgång till vår nya lägenhet i Siracusa nu på helgen, spännande! Så står nu inför att se vad det finns för möbler (sängar finns) och vad behöver införskaffas. Blir endel ikea grejer som de sen kan köpa loss av oss inför nästa sommar då lägenheten ska hyras ut som bed and breakfast och vi åker hem till Åland och bedriver vår verksamhet där.

Drömmar…är till för att förverkligas!

Vi drömmer också om att kunna köpa en paketbil (skåpbil you name it) och kunna bygga om den till en sådan man kan sova i med kök oss (så pop nu på alla instagram flöden) men också för att hitta och föra hem “skatter” till vår gård på Åland. Såsom gamla grindar…skulpturer, etc etc. för där bygger vi också vidare på vår uthyrning och många, många planer finns. Sen har ju ungdomarna sina önskemål (två tonårs pojkar) om mopeder etc som ska forslas hem till sommaren, vi får se om de får plats. 😉 Sen….är inte våra drömmar slut där. Vi drömmer om att bo i många länder innan vi blir gamla…till “mina” platser (mannen kanske inte precis samtycker…det vet jag inte) som står på min “spännande lista” är ännu…. Alperna (inget land men iaf) Norge, Skottland…. Så. Drömmar finns. Men nu är vi på “skattjakt” för att pynta på vår “bas”, vår gård där hemma. Så. För denna gång. Lev så länge du lever. Gör det du älskar och vill. Ta steget ur ekorrhjulet om vardagen inte är rolig. Du lever bara engång och då ska du ha kul! Tycker vi. KRAM Elin & Benny (framåt mer personliga inlägg)

Man kan ha mycket planer men man måste vara beredd på att de kan ändras helt. I vårt fall har det gjort just så. Den där stora lägenheten jag såg framför mej med de där härliga fönsterluckorna och franska balkongerna (ni vet som rosa huset i dokumentären ”drömmen om Sicilen”) den illusionen sprack. Såna hus finns bara till försäljning, inte uthyrning. Men min studio dröm (målarateljé) illusion sprack inte! (Alltid nåt!) Allt går inte som planerat och är man öppen och inser att så kan det gå (läs;flexibel?) så tänker man om. Palermo levererar guld i alla hörn (som i form av kultur) men bakom hörnen döljer sig den bittra verkligheten endel gator ser ut som soptippar. Varför? Ingen aning. Men helt klart ett icke fungerande system som kastar svarta skuggor över stan även det faktum att polisen helt verkar sakna fotfäste (trafiken ett skämt, dessutom farlig för våra kommande mopedister!) här gör oss lite skeptiska över att faktiskt slå ner fotpelarna just här. Men ingen större fara det heller, vår vecka här har lärt oss hitta runt i staden och jag har hittat de där undangömda gatorna där de gamla gubbarna sitter med de där härliga speglarna, järnstolarna…ja, ni vet allt det där härligt italienska! Så ni vet vem som ska dit och handla då vi installerat oss (för vidareforsling till Westergårds).

Vi drar oss utåt från stan och det lutar mot att det blir Cefalú denna första vinter. Vilken härlig pittoresk stad. Där finns allt. Vi har kört dit nu ett par dagar för att se oss omkring (innan det var vi och kollade andra ställen här på norra sidan av Sicilen). Sen får man förstås se hur det verkligen är på vintern här men först ska vi hitta lägenheter. För det är det enda vettiga… att istället för att hyra ett hus utanför (ofta några km ifrån centrum) för hela familjen så delar vi på oss i två nära intill liggande lägenheter. Vi ser bara positivt på det, för då kan de stora killarna börja lära sig lite mer självständighet men ändå med mamma nära 😉

Så nu håller vi frenetiskt på att kolla lägenheter.. ett litet problem är att de flesta blir lediga from 1 oktober och vi är i behov av lägenhet nu from söndag. Men en ser det ut som om vi lyckats ordna. Så kvällarna går mestadels ut på att hänga på nätet och kolla internetsidor, messa och ringa. Idag var vi och tittade på två stycken och kunde göra oss förstådda med den spanska vi behärskar. Ja,a det låter nog för roligt vår kommunikation men varje dag fastnar nåt ord italienska.

Direkt när vi fått en adress så kan vi gå till ”kommunhuset” anmäla oss och barnen får börja skolan. Ännu oklart vad de erbjuder (oklar med minstingen ålder-skola-dagis). Klart iaf är att de som går i italienska skolsystemet slutar sin skola den 10.6. Så lutar mot att det blir igen halva familjen (de som har obligatorisk italiensk skola dvs 6åringen och 14 åringen) blir kvar här så länge och sedan antagligen tar tåget hem! Provade på att åka tåg här om dagen från Palermo-Cefalù och då åkte vi tillsammans med en massa Rom resenärer! Alltså finns det tåg-färja (never heard). Sen kan man lätt åka från Rom till Sthlm rätt enkelt med natttåg!! Härligt, härligt (ÄLSKAR att åka tåg). Så fast vi inte är mycket till ”planerande folk” så har jag nog ändå en idé om hur saker ska gå till. Sen får vi se!

Barnen då? Enligt de stora är ALLT bättre här (maten, trafiken etc etc) medan den minsta ibland funderar på ”blåa huset” (vårt hus på Åland) och ”glannbaanen” (grannbarnen). Då river det lite till där i mamma-hjärtat men övertygad om att hon snabbt kommer att finna sig i att leka med nya barn. Hon är duktig på att ta kontakt och hittade en lekkompis i vattnet här om dagen men damen uppskattade inte sanden hon fick placerad i håret av den lilla italienaren.

Den andra spilivinkeln (6åringen) han roar sig med cyklop och försöker hänga storebrorsorna i hälarna när de snorklar (icke till deras förtjusning). Annars är han den som höttar lika som italienarna åt varandra i trafiken och är snabbast på att upprepa vad folk säger. Helt orädd tar den tandlöse sig fram här och pratar sönder oss alla, den lilla pratmakaren. ♥️

Så en liten update, som ska bli oftare, men haft bråda dagar hör so far. På stranden (som nån kanske sku kunna tro att kunde vara avslappnande kan jag säga :ICKE!) man ska ha koll på en treåring (med simväst men ändå) en 6 åring som har lite svårt att veta hur långt ut man kan hänga efter tonåringarna. Helst inte lämna allt på stranden och själv gå och simma eftersom hunden då sku stå och hoppa på alla fyra skälllande (van att få simma med oss). Lucy får simma i koppel till människornas förtjusning (för nej, vi är inte ensamma på stranden än). Men tur e det att det inte finns några restriktioner alls på var man får och inte får ha hunden (de har alltså hundar i matbutiker, på Ikea, caféer, stranden ja, överallt!). Eftersom vår gamla Lucy blivit en sådan liten dam som inte kan lämnas ensam i en lägenhet mer… sen kompisen dog lägger hon till att yla såfort man vänt runt hörnet. Suck. Kanske ett citron-spray halsband igen vore att prova. Å vilken teater för de flesta som inte har så mkt att se på på stranden. Teater-aporna, familjen Mattsson! Tada!

Alltså. Tänk att ett element alltid kan ta luften ur en. Jag pratar om bergen, om alperna. Som jag nämnt förut bodde jag ju där ett halv år som sjuttonåring. I Tirolen. Klockorna i de små kyrktornen som slår och gjort så i alla tider. Ljudet i dessa pittoreska byar ingjutna bland de höga bergen är magiska. Igår kväll var en sådan kväll. Folket var ute på byn. Till och med att vi såg de fantastiska berömda lederhausen utstyrseln med den berömda tirolen hatten. Hann inte hejda farbrorn för foto. Ändå hemskt roligt att berätta och återberätta vad jag var med om då jag bodde där. Dessa gasthausen där man får de där äkta wienerschnitzslarna på kalv. Att försvinner jag en dag, ja då hittar han mej där nånstans, i bergen. ❤️ Det är som att det suger in hela mitt inte när jag kommer till dessa trakter. Härliga, härliga alper.

• 

• 

Nu har resan fortsatt och vi har kommit in på Italienska sidan, precis åkt förbi avtagen till Gardasjön, eftersom vår skara inte är så väldigt positiva till omvägar så låter vi Garda vara denna gång. Lite lättare beslut också eftersom vi engång redan varit där med mannen. De vet inte vad de missa helt enkelt! Sånt är livet. Om man inte vet vad man går miste om så gör det liksom inget. Men har man engång sett, engång fått nys om vad som finns där på andra sidan så är det kört. Då vill man bara ha mer och mer.

Vi har kommit lite längre än ovan på kartan och närmar oss nu Florens. Har SÅ stora förhoppningar på Florens. Så mycket jag vill se där (ut konstnärsperspektiv). Så vill jag tvätta håret och sätta på mej nya kläder! Som tur hade jag slängt lite extra (även åt mej och 6åringen) i skötväskan när min andra hälft insåg att våra väskor inte ryms där jag hade tänkt så de blev bortstuvade, läs;inte lätt att ta bort. Så NU när vi äntligen mellanlandar i Florens hela veckan så får jag äntligen min väska. 30grader nu ute, lider med alla vägarbetare iklädda full mundering! Och i ett skede strulade AC:n i bilen så vi fick sitta med fönstren öppna. Herregud ni kan tänka er hurdan bastu det direkt blir speciellt längst bak (där småttorna sitter). Mängder med vatten bara…

Första besöket på den italienska sidan blev lite si så där. Jag började lite fel. Van att vara lite ”sorry, sorry” när vi behövde ha hunden med (uteslutet förstås att lämna i het bil) så slank in via gräsmattan till uteserveringen…skulle jag inte ha gjort, kyparen berättade genast att man kommer andra vägen. Och det e ju så att hundar i Italien e helt okej! De har med hunden på Ikea, i mataffären och på restaurangen (du stiffa nordbo 😂). Efteråt insåg jag att tanken var att man sku invänta kypare för att de sku ta en till bordet. Nåja. Summasumarum insåg jag bara att vi valt lite för fint ställe för en nerskiten mamma (en fågel hade lyckats pricka in mej utan att jag märkt). Jo, och sen min man på det ”men älskling! Var lite positiv…” jag säger bara….en man, endast en man kläcker ur sig det, just då, under omständigheterna. Voj, voj. Men bra gick det ändå, de förstod till och med vad vi ville beställa! Nu somsagt gasar vi vidare, har lämnat alperna efter oss och bilen har ännu inte rasat…🙌🏽