“Sjukledigt, behöver du sjukledigt? -Nej. Jag är mammaledig.” Sa jag och linkade iväg.
En stortånagel mer eller mindre…Mindre sade jag bestämt och en liten diskussion uppstod men med rätta påtryckningarna fick jag den bekanta läkaren att gå med på min övertalning….aningen mot hans vilja, men, men. By the book skulle ju först prov ha tagits och skickats etc etc och sen efter någon månad kanske man hade gått med på min önskan. Ibland lönar det sig att ha ena foten inne i vården. “Sjukledig?” Finns sådant för en konstnärssjäl som huserar på en bondgård? Hade jag nästan lust att fråga. Går sådär just och just att träda på en stor foppa toffla och linka ut till djuren. Fast lite “sjukledig” är jag nog…inser att hälften av grejerna på min lista faller bort och jag får nöja mej med mer stillasittande arbete (God bless).
Alltså det är det här. Med en sinnessjuk man (nej, han blir inte ledsen över att jag kallar honom så, å vänta så ska ni få höra förklaringen) som frenetiskt helt plötsligt har rivit fram allt lego som finns i hela huset och står och sorterar det (ett tecken på att hans influensa är bättre, mycket bättre). Varför? Jo, han har fått för sig att fyraåringen ska få njuta av lego tågbanan. Å det är väl bra….om det inte vore för att han har en tendens att väcka fyraåringen i sig själv och glömma både tid och rum (och mat och ansvar etc). Så nu svämmar vardagsrummet över av lego, färgerna sorterade i mina kökskärl (!). Ja, jag vet inte. Vad ska man säga? Tur att vi har barnasinnet kvar? Puss älskling! (Just så galen man vill jag ha, ibland t.o.m hade jag önskat ännu mer galen.)
Det är det som gör så ont och det gör mej så arg, det väcker lejonet i mej. Avståndstagandet. Händerna upp. Detta är inte min grej. Å så skiter man i det med en axelryckning. KARMA.
Tro det eller ej men det finns. Om du hjälper, kommer du att bli hjälpt. Om du ger så får du dubbelt tillbaka. Med den tankegången kommer du långt. Det gäller allt. Precis allt. Mobbning i skolan. Utanförskap. Sjukdomsfall. Den som går förbi, tänker “någon annan kan, inte jag.” Den som visar sig platt inför det civilkurage ett fungerande samhälle kräver hoppas jag en dag får vara offret själv. Faktiskt. Jag är så less på all egoism!! Att man inte tänker utöver sig själv. Lämnar bilen igång för att man är för lat att stänga av (jamen vaddå, min handling allena hjälper inte moder jord-tänket.) Slänger ut ölburken ur fönstret för att hamna på ängen å sedan skära sönder någon djurmage då det hamnat i ensilaget.
Ja..och bara det att man inte ens orkar visa vänlighet i att hälsa för TÄNK (!!) om man riskerar utbyta några ord som man inte orkar den dagen. Alltså. Skam. Usch. Spy. Ja….orkar inte lista upp allt som man ser runt sig hela tiden…men ni märker hur jag går igång på EGOISMEN, människor som bara tar och tar och varken tänker på andra människor, djur eller moder jord.
Sträck ut handen till den hjälpande för en icke utsträckt hand är lika skyldig som den utsträckta som kanske misslyckades.
Med det sagt säger jag, tack och hej för idag. Ha en fin torsdag och hjälp din nästa! Ge en andra chans.
Smack, I’m out.