Ljuset slocknar aldrig (inatt igen p?h?lsning)

Sankta Lucia…?rets m?rkaste dag ?r just till ?nda. ?Dagen b?rjade med skolans luciat?g s? st?mningsfullt och fint. Midvinter…som i motsats till midsommar. ?Vi m?ste lysa upp vinterm?rkret f?r att ?verleva h?r i norr och genom lucia sprider vi just det ljus som vi alla beh?ver.??

Vet ni, jag ?r s?? tacksam, f?r nu ?r jag s? tr?tt mest hela tiden s? n?r s?nt h?nder som inatt s? kan man inte annat ?n blicka upp?t och tacka.??

Inatt, igen fick vi hj?lp av andra sidan. Det ?r s? fantastiskt. Jag har ju ber?ttat f?rut att jag vaknar konstiga tider (d? jag verkligen inte, aldrig vaknar) ?som kl 05 bara f?r att inse att R ligger allt f?r l?gt i blodsocker. Detta har ju upprepat sig g?ng efter g?ng, alltid d? R ligger l?gt och beh?ver fixas och d?rf?r ?r min ?vertygelse den att det inte alltid ?r slumpen utan att vi det facto har hj?lp fr?n andra sidan n?r s? kr?vs. Detta sade ocks? ett medium till mej utan att veta. N?ja, till denna, f?rra natt. Min man som inte m?tt bra (mer om det nedan) m?dde en aning b?ttre f?rra natten och tyckte d? han sku ta vaktandet av R:s blodsocker (kan ni gissa hur tungt jag sov hela natten?) . N?ja. Pl?tsligt vaknar han till att tv.n skr?lar f?r fullt h?r nere i vardagsrummet! Hundarna sover uppe och katten var inte inne. Han g?r ner och st?nger av och konstaterar igen att R:s blodsocker ?r f?r l?gt.

???

Otrolig tacksam att veta att det ?r n?gon som h?ller koll d? v?r ork brister. Som ett extra ?ga, en extra hj?lp. S? tacksam.

Annars ?r det inte s?rskilt ljust f?r oss nu k?nns det som. Som lite motvind. Igen. N?r ska vi f? segla i v?g med vinden i h?ret? Mannen kom hem fr?n Spanien som vi alla s? hade v?ntat p?… dock allt annat ?n frisk. Han har med all s?kerhet f?tt i sig n?gon bakterie ?s? han har varit d?lig i tre veckor… inte lustigt att se sin ?lskade bara vara skuggan av sig sj?lv. S? idag k?rde jag honom till sjukhuset. Igen. Han bes?kte dem f?rrg?r med och l?mnade en dr?s prover. ?Idag har de tagit in honom och v?ntar p? provsvar p? vilken av alla bakteriesorter det ?r, s? de vet vilken antibiotika som biter p?. Hoppas innerligt att han orkar p? l?rdagen b?ra kistan p? begravningen. Det vet jag betyder j?tte mycket och han skulle nog vara himla ledsen om s? inte blev fallet.

S? fr?n att ha trott att yes, nu v?nder det, nu blir vi tv? igen och jag f?r ??????ntligen tid till min konst s? h?nde det h?r. Viktigast ?r ju helt klart att han blir frisk, s? f?r allt annat v?nta, s? ?r det ju. ? p? n?t konstigt vis k?nns lite december m?nad s? d?r som om man liksom kan ta sig r?tten att mest fixa och lalla ?i hemmet. Planera och f?rverkliga.

Att vara anh?rig…

Natten ?r l?ng

Biip, biip, biip ?tr?tt kastar jag ett ?ga p? telefonen, blodsocker 3,2 pil halft ner, blodsockerniv?n sjunker trots juicen han druckit f?r tjugo minuter sen. ?Vakna, vakna??tr?tt fumlar jag med handen p? s?nggaveln och f?r tag i en tom juice. Handen forts?tter. N?sta. Tom. Den tredje har lite kvar i sig. ?Vakna!? V?ser jag tyst. Tjugofemte g?ngen inatt, hinner jag ?t?nka. Trycker sugr?ret mot hans mun medan jag forts?tter viska. Han mumlar n?t oh?rbart i s?mnen och v?nder irriterat bort huvudet. Jag kryper upp. Puffar till honom. ?Juice, du m?ste ta juice, du ?r l?g?hall?.? Svagt mummel. Jag skakar om honom. Jag skakar ?ven om min hj?rna, mina tankar. Shit. Pumpen. M?ste st?nga av pumpen. Nu. Bip. Pumpen ?r avst?ngd, inget mer insulin i den kroppen nu. ?Vakna. ? Yrvaken. Motvilligt s?tter han sig upp i s?mnen. Sippar. F?rs?ker dricka. ?Drar luft. ?Sl?pper d?refter sin tunga, tr?tta kropp tillbaka mot madrassen med en duns. Lillebror r?r oroligt p? sig i sin spj?ls?ng. Bara han inte vaknar. En liten st?mma sk?r genom natten. ?Mamma! Komma mammas s?ng!? Bara att hj?lpa honom ?ver. Jag. Lillebror. Storebror (pappa bortrest), en hund och en katt. Alla i samma s?ng. Tr?tt drar jag efter andan. Kastar en suddig blick mot telefonen vars display lyser upp den m?rka natten en aning. Blodsockret fortfarande 3,2. Stig nu. Sn?lla. V?nta. Inte somna. ?r f?r tr?tt. Fumlar med telefonen s?tter p? ett larm till om femton minuter. Biip. Biip. Biip. Jag rycker till. ?r det telefonlarmet? Nej. Blodsockerniv?n sjunker. Igen. Skuffar f?rsiktigt till lillebror som sparkat av t?cket av b?de honom och storebror. Storebror ?r kall. Shit. Pl?tsligt sl?r det mej att programmet i telefonen alltid visar lite h?gre v?rde. Fumlar efter m?taren. Trycker den mot armen. M?ter. 2,8 . Borde ta och picka fingret. F?r tr?tt. Ingen tid. Vet ju att det ligger ?nnu l?gre d?r. Sl?nger av mej t?cket och rusar upp. Ut i m?rkret. Snubblar ?ver t?gbanor och t?g innan jag snavar iv?g mot trappan.. Juice. Mera juice. Nu. Snabbt. Rusar upp tillbaka och drar upp storebror i ett ryck med insikten att han nu m?ste vakna och f? i sig mera socker, ordentligt med juice. ?Vakna! Det ?r 2,8, du m?ste dricka!? Storebror h?nger med huvudet, helt slut. Totalt tom p? energi. Jag kan h?ra min egen puls. T?nk om det ?r f?rsent. T?nk om han legat s? l?gt s? l?nge nu att hj?rnan g?tt in p? sparl?ga. St?ngt av. T?nk om han inte vaknar?! T?nk om hj?rnan legat p? f?r l?g sockerniv? ?f?r l?nge? ?Jag ruskar till honom och ropar ?nnu h?gre. ?Vakna!! Vakna!! Nu! Du m?ste dricka!!!? Han vill v?lta, kasta sig ner tillbaka mot den mjuka natten. Tillbaka till den mjuka ost?rda, sk?na, tillvaron. Jag h?ller emot. Jag spj?rnar. Allt vad jag kan. Han m?ste sitta. Han m?ste dricka. Han m?ste f? i sig juice. Nu. Herregud. En kort b?n g?r iv?g. Hj?lp mej. Hj?lp oss !