Nu. Tiden ?r ?r?tt. Hej igen, kan jag v?l s?ga f?r dem som f?ljt mej innan. D? p? livetpawestergards som nu f?r st? or?rt som ett minne. Nu ?r tiden en annan. Jag ?r en annan. ?ren har g?tt. Jag har l?rt mej att andas. Att bara vara. Det ?r det, jag vill dela med er. Kanske kan man kalla det min inspirationsk?lla. Jag ?r konstn?r (men gillar ox? annat skapande som s?ng, och att skriva) och jag ska h?r ta er med p? min resa hur, var och n?r jag blir inspirerad, tr?tt, beh?ver andas, mina v?gsk?l men fr?n en slags mindfulness….konst perspektiv? ? T?nker att jag g?rna sitter ner en stund framf?r datorn och skriver ner lite, f?r det beh?ver jag. Kanske sj?lvutl?mnande…
?bl?ddrar med ett ?ga i en julklappsbok jag fick, “v?rlden enligt muminpappan”?“Muminpappan tyckte nog att det var lite hemskt att s?ga s?nder sitt eget golv, men samtidigt djupt tillfredst?llande” ur Farlig midsommar s.24
F?r att g?ra en l?ng bakgrund kort s? tar jag det snabbt h?r, f?r det kan hj?lpa till att f? en helhet. Mamma (i f?rsta hand, till ett g?ng killar, en 2 ?ring, snart 10 ?ring, och 11 ?ring) men ocks? studerande (f?r tillf?llet), fru (ja, 11 ?r i sommar) konstn?r (m?lar i olja och akryl..vad? Allt fr?n natur till figurative. Endel konsttermer kommer i f?rsta hand p? engelska d? jag nu g?r p? University of the Arts London och f?rs?ker hitta mej som konstn?r..om man nu m?ste g?ra det). ?Har flaxat p? endel i mitt liv…(hade tur som hittade en likasinnad man med tanke p? flaxandet) b?rjade med att bo i Prag (Tjeckien) 2009 senare flyttade vi ner till Spanien sedan tillbaka hem till ?land (mitt emellan Sverige och Finland) d? en sjukdom ocks? tog sig friheten att flytta in till oss (diabetes typ1 fick v?r mellersta kille). Flyttade till England, London d? jag valde att ta tag i mina konstn?rsdr?mmar och h?r ?r vi nu i London i en alldeles f?r liten l?genhet med v?ra tv? (stora) hundar, och fem personer i v?r familj. S?d?r. Pust. 
K?nde att f?r de som ?r nya s? kan en snabb spolning av vad som varit kanske ?nd? vara p? sin plats. Kommer inte att fylla fl?det nu med tavlor jag m?lat (den som ?r intresserad av det f?r g? in ? titta p? min facebook sida eller instagram,?elinmattssonart).
Varje dag vaknar vi till en solstr?le p? 2 ?r allt fr?n 06.30 till kl. 07:30 som i morse! Han ?r s? glad, han ?r s? go. Hans dagar g?r mest ut p? att trycka sin kind h?rt fast i v?ra och utbrista ett ljudligt “smack” ibland f?r man bl?ta stora pussar r?tt p? munnen. 2 ?r. H?rlig ?lder. Min egen,mentala ?lder ligger nog p? prick 30… sku jag s?ga.
?Vet ni vad min st?rsta insikt ?r? Att man kan f? det mesta man best?mmer sig f?r, bara man vill. Kan ta tid. Visst. Men vad annat har du i ditt liv ?n tid? Ingen annan ?n du v?ljer vad du g?r med din tid. Ingen. Sen kan olika faktorer f?rsv?ra saker men l?sningar finns bara man t?nker p? dem tillr?ckligt. Inget ?r om?jligt. Det handlar om det du har mellan ?ronen. Det ?r din egen r?dsla du i f?rsta hand m?ste ta tag i. Vad finns det att vara r?dd f?r? Egentligen?
M?nga t?nkte n?r vi flyttade till London f?rra h?sten. Hur t?nker de? Uts?tter sina barn f?r fara med allt vad det inneb?r med tanke p? terrorsim och London? Jag suckar. Det enda jag t?nker ?r d?, ?r det meningen att vi ska d? s? ?r det. F?r ?vrigt ?r jag sj?lv inte s?rskilt r?dd f?r d?den d? jag vet att det finns ett liv efter.
Ang?ende det spirituella s? har jag s? m?nga historier som har f?rt mej till den ?vertygelsen jag ?r idag som jag ox? g?rna delar med er an efter. Till ett exempel har v?r mellan grabb faktiskt d?tt i ordets r?tta bem?rkelse (hj?rtat slutade sl? p? sjukhuset han var inlagd p? endast 3 v gammal och l?karna fick g?ra hj?rt-lungr?ddning) och han balanserade p? en s?… sk?r tr?d som ja, har satt sina ?rr. Att det finns ett liv runt oss som vi inte ser i form av skydds?nglar och guider ?r jag helt ?vertygad ?om och ?ja, har till och med flera bevis. Jag lever sida vid sida med mina och d? och d? l?mnar de tecken efter sig om man s?ger s?. =) Man ?r aldrig ensam. Kommer att skriva om dessa.
V?rlden enligt muminmamman
” Mamman satte sig vid bordet och skrattade. S? sk?nt, sa ?hon. S? f?rmorrat sk?nt! Hon tittade sig hastigt omkring, men naturligtvis d?r fanns ingen som kunde h?ra att mamman sagt ett riktigt fult ord.” Pappan och havet s.113
?