Posted on

Dag f?r dag

Jag blir s? glad, s? glad ?nda in i sj?len n?r sn?n faller….n?r v?rt m?rka landskap f?rvandlas till n?t vitt, mjukt och nytt. ?Knastret under k?ngorna, glada barn som bygger sn?borgar till rop och stoj. Det ?r som om jag ser v?rlden med ett nytt ljus, som om n?gon ?lva ?r d?r och sl?r med sitt trollsp?. Otroligt! Jag vill vara ute, jag vill plumsa i djup sn? och f?lja min h?sts hovsp?r…???h vad jag ?lskar SN?! Jag blir som ett barn igen, det ?r en h?rlig k?nsla. ? underbar k?nsla n?r man sedan sitter intill den v?rmande brasan med r?da kinder. D? k?nner man sig hel. P? n?got konstigt vis. Det blir bara magiskt. ? iom att man lever i nuet har man heller inte f?rm?gan att k?nna stress av en massa jul saker som m?ste g?ras (de kommer sen n?r jag st?r d?r med maten och undrar varf?r jag inte b?rjade tidigare). Nu vill jag inte att sn?n n?nsin mer l?mnar oss innan slutet av mars…

I helgen var det begravning f?r v?r k?ra Danne. En m?rk och sorgsen dag men ocks? fin p? alla s?tt. Det ?var 270 personer i kyrkan..s? det var endel. I detalj hade han best?mt mycket om sin begravning. Egen kista, byggd av ?teranv?ndt virke.? Flaggan p? den. ?Att man endast skulle ha en handros och inte s?tta pengar p? fina blomsterkransar, de pengarna g?r mer nytta f?r, de nu fadersl?sa barnen.? T?nk vilken styrka, kan jag k?nna. Att man planerar sin egen begravning. ? s? fruktansv?rt sorgset samtidigt.??

Vila i frid Danne! Vi l?rde oss mycket av dej??

 

?

Juletiden n?rmar sig och sakteligen m?ste man b?rja g?ra en lista i sitt eget inre att alla julklappar ?r p? g…eller eh, kanske imorgon. Det h?r med ADHD (sj?lv diagnostiserad) och planering g?r inte bra ihop alls. Jag ?r otroligt d?lig p? att planera fram?t. Jag tar varje dag lite som den kommer med dess f?r och nackdelar. Utan planering rasar mycket kan jag s?ga…somtur har jag en andra h?lft som ibland, ibland inflikar grejer s? jag inte ska gl?mma. S? m?nga g?nger har jag inte st?tt d?r…eh, det har ingen t?nkt p?…ingen t?nkte att vi sku ?ta middag p? s?ndag ocks?..osv. S? ni kan ana att det inte ? n?gon som t?nker p? en julklapp innan veckan innan jul…typ..och att skicka iv?g julkort n?r det ?nnu ?r “billigt” …vad ?r det? ?Oj, oj vad det sku bli enklare ibland om man kunde planera lite i f?rv?g. N?r vi ska n?gonstans (resa) s? fr?gar familjen i Borg?, n? kommer ni? Har ni bokat? ? alltid f?r de samma svar, “?h, nej”. Bokar dagen innan…Ibland ?nskar jag mej lite mer ordning och reda i mitt sinne. ..

N?, det mesta b?rjar vara p? grej i juklappsv?g och somsagt i ?r blir det mycket begagnat..tycker det ?r precis lika bra att k?pa begagnade skidor och sportutrustning om man p? n?t vis kan bidra till att inte ?ka konsumtionen med allt vad det inneb?r s? ?r det v?rt det. S? f?rs?ker jag t?nka. Alla sm? b?ckar liksom…

 

Idag fyller ocks? v?r ?ldsta 12 ?r… Snart har vi en ton?ring i huset.

Hj?lp.??

Posted on

Limboland men London i siktet

Nu v?ntas det mycket i denna familj??.. det v?ntas p? pappa, det v?ntas p? julgubben, det v?ntas p? “toola klappar ? ssm? klappar”…det v?ntas p? begravning (som ju e stort f?r oss alla, men p? ett annorlunda speciellt s?tt f?r barnen som aldrig ?nnu varit p? en)… det v?ntas p? vinter och sn?..det v?ntas p? perfekt v?der f?r julfotografering… k?nns lite som vi lever i n?gonstans “limboland”..v?ntar och v?ntar. S? ska man ju inte g?ra. Man ska leva i nuet. Det vet jag. ? f?rs?ker verkligen.. men n?r det mest regnar ute s? blir det inte riktigt det man hade ?nskat sig. Fast. ? andra sidan.. jag trivs bra inomhus med alla julljusen. Jag bara myser och skjuter det d?liga samvetet ?t sidan. F?r just nu g?r inte saker som jag riktigt t?nkt mej. Varf?r kan jag inte riktigt s?tta tummen p?…

 

Energin och inspirationen lyser med sin fr?nvaro n?r det kommer till m?lning…vilket ?r ganska konstigt. F?r jag brukar vilja m?la den h?r tiden. Inspirationen ?brukar fl?da. Nu vet jag inte riktigt vad det beror p? att jag inte hittar n?gon eld. Elden brukar brinna f?r fullt nu… tror sj?lv kanske att det beror p? att jag inte riktigt hinner f? komma iv?g p? diverse konstevenemang etc f?r att bli inspirerad. Jag ger mej inte tiden att inspireras. Det var det h?r som var s? bra med skolan i London att man skulle r?nna omkring p? diverse utst?llningar just f?r att h?lla sig inspirerad och det fungerade verkligen! Saknar lite det.

Jag r?r mej heller inte tillr?ckligt ute i naturen nu f?r att bli inspirerad..f?r naturen inspirerar. Massor. Iof fick jag goda nyheter ig?r, fick veta att jag f?r chansen att st?lla ut i London i Mars m?nad. S? nu g?ller det ju faktiskt att kliva ut ur denna okreativa bubbla. Verkligen glad f?r den chansen. Ig?r kv?ll n?r jag nattade min yngsta s? l?g jag d?r och lekte med olika motiv i tankarna…s? kanske, kanske ska snart ett ljus lysa upp i mej. V?ntar p? den k?nslan. ??r ocks? r?tt s?ker p? att bara jag f?r mer tid (dvs d? pappan anl?nder till huset) och med den kommer ocks? ron (de g?r lite hand i hand) och tankarna p? n?sta projekt f?r mera fart. F?r vill leverera. Jag och tavlorna ska levereras i Mars. Till London. (lite eget pepp h?r) ;)?

Ha en sk?n l?rdag ! Nu kommer tiden d? man f?r b?dda ner sig i soffan och ligga och titta p? julfilmer??

Posted on

Ingen blir glad av din ankomst..

V?gen hem var mycket l?ng och ingen har jag m?tt, nu blir kv?llarna kyliga och sena….(ur Tove Janssons h?stvisan). Av och an har jag funderat hur jag ska f? till ett blogginl?gg i de h?r dystra tiderna… d?rav det l?nga uppeh?llet. N?r allt k?nns m?rkt och sorgset. F?r en blogg ska f?rmedla n?got, g?rna kanske n?got man blir glad av, inspirerad av eller kanske upprymd av. Tyv?rr, m?ste jag g?ra er besvikna. Ingen gl?dje i det h?r inl?gget.

Jag ?r borta fr?n landet, p?v?g mot h?ga kusten, vilket borde vara en gl?dje i sig, men med mej i bagaget har jag en oerh?rd tyngd. Kapps?cken k?nns tung. Vetskapen om att vi snart ?r en f?rre i familjen (min mans systers familj) ?g?r allting nattsvart. Det som varit avl?gset kryper nu n?rmare. ?Det blir en dyster jul. En dyster framtid. Hur jag ?n letar finner jag ingen gl?dje. Inte under n?gon sten. Ingenstans. Alla g?r s?nder p? sitt s?tt och det ?r inget man kan g?ra n?got ?t. Du ?r inte v?lkommen, d?den. Ingen blir glad av din ankomst. Du fattas oss inte. Fem blir fyra och pl?tsligt ska alla p? n?got konstigt vis hitta en ny v?g att vandra. En v?g som ingen kan veta eller ana hur ska bli. Framtiden ?r oviss.

Posted on

H?ga kusten i siktet ?

Halloj!

I tjocka, sk?na yllesockor g?r jag h?r omkring h?r hemma och inv?ntar energi och bara ?r, fundera p? att t?mma k?ksspisen p? aska och s?tta ig?ng en tv?ttmaskin. Tr?tt efter en tidigmorgon ig?r d? v?ckarklockan ringde 05:20 och ?jag valsade in p? jobb som sjuksk?tare bland ?ldringarna. N?r man jobbat helg s? f?r man unna sig en dag ledigt??. Bara vara. Bara l?ta hj?rnan arbeta men kroppen vila….om nu det g?r ihop..

Fast.. har lite sv?rt att varva ner…Det ?r ett enda virr, varr i mitt huvud nu..mycket program i november om man s?ger s?. Dagen b?rjade ocks? kaotiskt och ni vet n?r det b?rjar s?d?r s? ?r det sv?rt att riktigt varva ner.. Det b?rjade med att mellanbror inte hittade sin diabetesv?ska (den han alltid ska b?ra med sig). Vi letade. Och letade. F?rst lugnt. Sen halvt stressande. Sedan springande. Stanna upp. T?nka. Var hade du den senast…n?gonstans i desperationen (d? man vet skoltaxin kommer och tiden g?r f?rbi alla tidtabeller) s? blir det pajkastning. Du hade den! Vem hade den? Vart ha du satt den? T?nk!! I paniken cyklar han ner till farfar kollar hans bil (f?r d?r var den en stund ig?r). Inget. Tillslut hittar vi den l?ngst ner i bykkorgen… Var det inte hussp?ket s? var det den minsta…tror p? det sistn?mnda. Jag skrattade. Vi skrattade. Sen r?kar ju den mellersta ha en s?dan underbar assistent i skolan s? hon hade r?kat k?ra f?rbi honom (d? han cyklade till farfars bil 300 m bort) och vek in p? v?r g?rd f?r att ta ?med mannen till skolan.??

Blev en f?r sen start f?r alla denna m?ndag morgon, men s? kan det vara. Veckan har “kickat” ig?ng om man s?ger s?..

Vet ni, nu kan jag inte h?lla mej l?ngre. Nu m?ste jag ber?tta vart jag ska i slutet p? denna m?nad! Till h?ga kusten! H?ga kusten, kan ni fatta? Det finns inte ord som beskriver min gl?dje att f? s?tta sig helt ensam i bilen och k?ra 5 timmar upp l?ngs den svenska kusten till ett makal?st, naturvackert h?ga kusten!

 

Pirrigt k?nns det ocks?. Varf?r, vet jag inte riktigt. Eller jo. Eftersom jag g?r det ensam k?nns det lite pirrigt. Det k?nns lite pirrigt att k?ra ?till ett st?lle d?r jag aldrig f?rr varit. Dels…ska jag hitta fram? F?r att ?nd? g?ra resan s? avslappnad som jag t?nkt (att jag slipper stressa p? kanske isiga v?gar..) s? t?nker jag tjuvstarta en dag innan. Planerar ta med kameran och stanna till p? v?gen. Dels m?ste jag hitta n?t st?lle att ?vernatta p? d? jag annars anl?nde kv?llen innan kursstart. Jag ska f? tr?ffa nya m?nniskor som alla har samma dr?m att g?ra fina silversmycken! Ja, ni h?rde r?tt! Inspirerad av min favorit bloggerska t?nker jag nu ta en ?delmetall och f?rs?ka f?rvandla det till n?got vackert. N?got som har kontext och djup. N?got som v?cker k?nslor.

T?nker allts? g? en kurs i silversmide och jag har redan designat ringar och armband som jag ska utveckla. Allt i ?kta sterling silver.

S? inom en snar framtid, kanske mot v?rkanten s? kan jag hoppeligen ocks? s?lja av dessa??. Vi f?r se vad det blir.?