Posted on

En roman…om en vardag..

Isen b?gnade, h?jde sig och sj?nk, och ibland kom kanonskottet av fest och f?rstr?else som jagade kalla k?rar av f?rtjusning ?ver ryggraden p? lilla My. M?tte de idioterna inte komma ut f?r att r?dda mig, t?nkte hon. Det skulle f?rst?ra alltsammans. ?Ur Trollvinter s. 116

Igen vaknade dom till ett winterwonderland! Det v?rsta var bara att hon f?rlagt adaptern till ?kameraladdaren som nu stod d?r i ett h?rn och sk?mdes, alldeles f?rf?rligt d?d. Den m?ste hittas. Det m?ste tas fina foton. Tanten med pekpinnen pratade bak i hennes huvud.

Det fanns ingenting vackrare ?n n?r natten hade svept sitt tjocka sn?t?cke ?ver ?n. B?ddat in den i en romantisk s?mn. Allt blir bra. ?En bit av himmelriket hade landat alldeles utanf?r deras trappa. Vitt, fluffigt och mjukt. ?Att springa omkring som lilla My och sl?nga sig i de mjuka drivorna var en lockande tanke. Till h?starnas n?jda frustande ljud skottade hon plikttroget g?rden. Lycklig av allt det fina. N?gonstans i bakhuvudet h?rde hon hans r?st. “Om det fryser p? ?r det b?st att f? bort det..” Han var inte hemma och det skulle nog inte frysa p? s? f?rf?rligt. Men i alla fall. Fanns ingen som fick ig?ng den gamla traktorn nu. Han, som bem?strade den, var n?gonstans p? v?gen i det stora landet Spanien, k?rande i deras nya, bil. N?gonstans i bakhuvudet kl?mde tanken till…”k?r f?rsiktigt se efter dem, han ska snart bli fyra barns pappa och han beh?vs..” Sommard?ck…i ett vintrigt Europa. . det var klart oron kom.

K?ket hade igen antagit en br?kig form, nyss hade det varit skinande rent d? 3 ?rs kalas hade ?gt rum. Huset hade fyllts av glada m?nniskor, sen hade vardagen ?ter tagit plats. En vardag med sjukdom och el?nde. I tv? dagar hade den minsta suttit p? soffan snorig och h?ngig tittat p? sina favoritprogram p? tv, n?r han var klar och redo att igen hoppa p? dagist?get f?r en ny vardag s? kom n?sta sjukt?g farande. Ett sjukt?g som f?rde med sig allt f?r h?ga blodsockerv?rden och natten som hade varit ?hade inneburit ett evigt vakande f?r att ?sa p? med mer och mer insulin f?r ett otacksamt blodsocker som v?grade tygla sig.

Allt f?r s?llan fick den minsta i magen en ?tanke. Stackars barn. Herregud. Det d?liga samvetet slog ett rappt slag i hennes ansikte. Nu sitter du ner och klappar om magen, damen med pekpinnen var tillbaka… Fast magen var s? stor som den borde vara i vecka 20 betedde den sig s? bra, s? det knappt m?rktes att hon bar p? ett nytt liv. Hj?rtljuden var bra och ?n s? l?nge n?jde den sig med att bara “vara”. Bra s?. ?Det var bara om promenaderna i den djupa sn?n i skogen blev lite f?r l?nga som den kunde g?ra sig p?mind.

Hon sippade p? sitt te och tittade ut. T?nk att f?gelhus med f?gelmat kunde inneb?ra en s?dan fr?jd? Flera minuter per dag kunde hon ?gna sig ?t att iaktta dessa sm? liv och f?rundra sig ?ver deras idoga arbete. Nu var det bofinkar, domherrar, hackspett, sparvar, gulh?mpling men allra mest talgoxar och bl?mesar som fl?g av och an och ?t av det som bj?ds.

T?nk s? livet hade ?ndrat. Fr?n ett v?ldigt hektiskt liv i London med heltidsstudier satt hon nu d?r p? sin sk?rg?rds? och blickade ut p? sm?f?glarna och planerade f?r den kommande v?ren. Den allt f?r snabbt snurrande v?rlden hade igen antagit en behaglig rytm och ingen stress fanns p? kartan (f?rutom sm? deadlines att h?lla d? och d? men det var rimligt). Nu handlade vardagen mest om att se till s? barnen hade rena kl?der i sina sk?p, s? mat fanns och s? de egna sm? projekten blev p?b?rjade och avslutade. ?Men utan det ena, fanns knappast insikt att v?rdes?tta det andra. P? n?t vis hade r?tterna dragit och barndomsdr?mmen om egen g?rd och m?nga barn och djur h?ll p? att ta form.

Nu var det bara en vecka eller tv? innan f?rsta kullen h?ns skulle komma. H?rliga sm?liv. Om det var n?t som ?lskades stort s? var det att g? ut till h?nsen och prata med dem, plocka ?gg och fixa fint. I ?r skulle det bli bruna, chokladbruna, gr?na och bl?a ?gg, var tanken. En get hage fanns med i planerna och givetvis getter till den. Odlingarna skulle f?rstoras och sj?lvhush?llningen skulle f? ta allt mer plats. Barnen pratade om kossor. De vill s? g?rna ha kossor…. Men n?gonstans hade hon l?rt sig att allt p? eng?ng kunde bli ?verm?ktigt s? att bygga upp lite i g?ngen var tanken. Det m?ste fortfarande finnas tid till skapande. ? det var lustigt f?r till viss del tog ju hela tr?dg?rdsarbetet och odlande ocks? och tillfredsst?llde den biten, sommartid. Pyssel, m?leri, hantverk allt gick liksom hand i hand och f?dde samma ?dra.

 

En liten gnagande oro fanns d?r och rev d? och d?. Tavlan. Tavlan till London hade inte f?tt ett penseldrag sedan tv? veckor tillbaka och klockan gick. Om det var n?got en graviditet gjorde s? var det nog att l?ttjan sm?g sig p?…eller orken sinade mer och mer. Trots j?rntabletter och vitaminer. Vissa dagar gick f?rbi ?nd?. Utan att man fick s? mycket till st?nd. Man kanske fick en bykmaskin med kl?der upph?ngd, man st?dade stallet och plockade upp lite h?r och d?r och sedan var det m?rkt. Med m?rkret kom tr?ttheten smygande och den allt tyngre bakdelen hamnade oftast i soffan. Men med solen kom mer energi, den formeln var glasklar. S? fram?t v?ren skulle hon piggna i. Sj?lvdisciplin, rapp-d?r kom ett piskslag. Mycket v?l visste hon att de flesta m?nniskor ?nd? jobbade under hela sina gravididteter (vilket hon gjort f?rr hon ocks?) s? fanns ingen orsak att vara lat. Alls.

Mer kunde v?l det f?rklaras med att det kreativa lite f?rsvann under en graviditet. Vardagen tog sitt, sen den d?r brinnande k?nslan ?ver att skapa bara l?g d?r p? halv l?ga och flammade till d? och d?. Det d?r att hj?rnan fortfarande gick p? utan h?nsyn att kroppen inte orkade mer i samma takt var en ekvation som inte gick ihop. Den hade aldrig insett att n?r natten blev s?nderhackad s? fungerade inte kroppen mer som den skulle, inte optimalt. Det hade inte hj?rnan fattat. Alls. ? en st?ndig fight dem tv? emellan tog v?ldigt mycket energi i anspr?k… Suck. Speciellt idag, orken var borta. Plikttrogen hade hon ?nd? alltid varit och det som skulle g?ras, skulle det oavsett. Det var dags att s?tta punkt, var nog inte m?nga som hade orkat ?nda hit. ?nda till slutet. F?r inl?gget var inte s?rskilt upplyftande p? n?got s?tt. Utan mest bara ett utdrag ur en vardag. S? hoppas ni alla andra ?r mycket mer energiska! F?r det ?r en h?rlig k?nsla n?r man sprudlar av energi. Ta tillvara p? den. Jag ?terkommer imorgon…med kanske? Ny energi?

 

Posted on

tretusen ide?r..

“Mamma ordnar det nog, sa mumintrollet.” Ur kometen kommer s.78

Den k?nslan f?r jag…fast jag egentligen inte alls k?nner s?…. p? n?t vis att nu sl?nger jag ur mej en massa knasiga id?er s? barn och alla h?r, egentligen utan att t?nka igenom allting. Id?erna ?r av s?dan karakt?r att barnen lyser upp som ljus och fyller i “j?ttebra ide!” ..fast det kanske inte ?r en j?ttebra id?. Och en gnagande oro fyller mitt inre att jag g?r dem besvikna. Ja, det jag svamlar om ?r mina tusen id?er om denna g?rd som innefattar ?n det ena och det andra djuret…planteringar…v?xthus…men ? andra sidan sl?r det mej…att allt det d?r inneb?r en massa jobb!! Orkar jag? Snart fyra barns mamma…som sover varannan natt..samtidigt ?r jag ju s?dan att har jag inte tillr?ckligt runt mej s? blir jag l?tt apatisk. Beh?ver ha tusen och en saker p? g….men var g?r gr?nsen? Det ?r det som ?r det sv?ra. Ska jag binda upp mej med djur som ska mj?lkas varje dag, tv? ggr/dag? Fast ? andra sidan sku jag j?tteg?rna g?ra ost.. Sku j?tteg?rna kunna v?nja mina barn med eget producerat och ekologiskt i v?r giftiga v?rld. ? barnen vill g?rna ha sin saluk?rra om sommaren vid v?gen d?r de s?ljer gr?dor och ?gg. Kan den utvecklas? Kan den vara fylld av tomater, gurkor, ?gg, potatis, morot…kanske ost? Tycker tanken ?r lockande. Att man f?rst kan stanna bilen h?r i v?r by f?r att k?pa ekologisk potatis, dill och ?gg sedan k?ra n?gra hundra meter vidare och k?pa sig f?rsk fisk ur sv?rfars l?da.

 

Det finns s? mycket f?rdelar att ha djur och barn…de l?r sig s? himla mycket. Men sen kommer den d?r varnande r?sten d?r n?gonstans i bakhuvudet….ska du ensam b?ra hela lasset s? blir det f?r ?verm?ktigt. S? funderar verkligen nu dag ut och dag in var och hur vi ska b?rja.. f?r till den slutsatsen kommer jag alltid. B?rja n?nstans, se vad du orkar med och ta mer an efter. Eller hur? L?ter inte det vettigt? Stiger g?rna upp i ottan och mj?lkar getter f?r att sen g? in och laga ost…skicka iv?g barn till dagis och skola och sedan f? n?gra timmar till mitt skapande. Sen kommer jag f?rst?s att ha en liten, liten som ocks? beh?ver dias t?nkte jag skriva (haha) men med tider f?r djuren som inte sammantr?ffar med min mans jobb s? sku det fungera..kanske?

Ja, ni h?r…ojoj..ibland sku det bara vara sk?nt att trycka p? n?gonstans “off” knapp…

 

Posted on

In between

“Nu kommer jag! skrek hon. Utan att tveka satte lilla My av nerf?r backen i rak linje. Mumintrollet tittade upp med ena ?gat och s?g att hon skulle klara det. Hennes lilla ilskna ansikte var pr?glat av glad s?kerhet och benen stod styva som pinnar i backen. ” Ur Trollvinter. s.81

S? k?nns det lite nu. Jag har kommit ur den tr?ttaste fasen och l?gger nu i en h?gre v?xel igen. ?Hela v?r v?rld har brakat runt om oss (litterally) men ?nd? k?nns det som om vi kickar ig?ng med fart. Kom barra, sa hon och kavlade upp ?rmarna. K?nner mej lite som lilla My faktiskt, men sl?pa p? det tunga lasset det ska jag-f?r snart ?r det l?tt igen (bilden ovan) 😉

Vips s? st?lldes mitt arbetsrum igen i ordning. Vips, s? grundm?lade jag en ny canvas. Vips, s? lade jag grunden f?r den nya m?lningen s? nu g?ller det bara att bygga upp tavlan bit f?r bit…vet inte om jag ska v?ga skriva vad “det nya” har f?r arbetsnamn…f?r t?nk om jag st?r d?r med ett f?rdigt verk som jag bara vill riva i bitar av frustration f?r att det inte blev som det skulle? Det h?nder. Och varje g?ng jag kastar mej in i en ny resa. Dvs. en ny m?lning tar form s? vet jag att jag ska g? igenom en emotionell berg och dalbana. F?r det ?r konstigt. Alltid i n?got skede backar jag n?gra meter och sk?dar mitt verk (g?r jag ofta f?rst?s) och pl?tsligt griper odugligheten tag i mej med sina fula klor och jag st?r d?r och darrar medan n?gon viskar i mitt ?ra “du ?r oduglig”…”se nu vad du gjort”….”det d?r blir inget”….”du kan lika g?rna b?rja om din odugliga, lilla piece of shit”…. JA! Ni f?rst?r. Det ?r inte l?tt. Fast nu efter lite erfarenhet vet jag att det KAN fortfarande bli bra och min inre r?st skriker “SHUT UP! JAG ?R BARA HALVV?GS! DET BLIR BRA TILLSLUT SKA DU SE! DITT J?KLA KRYP!” Ni f?rst?r. Det ?r inte l?tt att vara konstn?r n?r man rivs och slits mellan ytterligheter.

Det fanns tider jag l?t den d?r f?rf?rliga inre r?sten slita mej i tu. Det slutade med att jag ?ngestfyllt n?stan satt och gr?t ?ver min oduglighet. ?Tills jag r?tade p? ryggen, ryckte p? axlarna och skrek tillbaka till det fula trynet. “FINE! Om det inte blir bra, s? ?r det bara att b?rja om!” F?r om det ?r n?t som jag blivit mer och mer under tidens g?ng s? ?r det lite av en perfektionist. Nu mer vill jag inte sl?ppa ifr?n mej s?dant som jag inte ?r 100% n?jd med…..och ja, tja i b?rjan kanske det var annorlunda….eller vi s?ger s? h?r.. jag trodde kanske jag inte kunde b?ttre och nu ser jag tillbaka p? vissa verk med en viss skam. M? erk?nnas. ? dessa hade jag g?rna samlat tillbaka och eldat upp i en brasa p? g?rden. Men. Sen f?r man bara sv?lja och inse att kanske nu den d?r som k?pte just den tavlan ?nd? gillade den (p? n?t konstigt vis). Tur i alla fall att man utvecklas kan jag k?nna. O ja, nu s?ger jag det. Temat f?r f?ljande tavlor heter “in between” utan dess mer f?rklaringar, s? f?r alla tro och tolka sj?lv i detta l?ge.

Posted on

2019…ett stormigt nytt ?r!

2019…Nytt ?r

Det b?rjade i alla fall med dunder och brak. S?dan storm har ?land aldrig n?gonsin varit med om tidigare, vilka orkanbyar! S? pass att vi inte v?gade ta oss hem den dagen vi hade t?nkt fr?n fastlandet f?r d? bl?ste v?rsta stormen p? havet. Jag upplever g?rna storm fr?n stranden men inte fr?n en b?t d?r fjortonmeter h?ga v?gor pl?tsligt kan sl? till. Vi kan bara skatta oss lyckliga som hade ?kt till fastlandet i helgen och “bara” beh?vde ta del av alla skadorna. F?r de ?r n?gra. 🙁

Taket p? v?r ladug?rd har flugit iv?g i stora bitar…skogen ligger som plocke pinn som om det varit riktiga tromber som lyft lite tr?d h?r och d?r i skogen. Aldrig har vi varit med om dess like. Tar nog hela v?ren att reda upp. Som tur har inga djur kommit till skada. Skulle de ha varit ute i stormen hade de nog troligen f?tt takpl?tar flygande mot sig. Usch.

S?dan bedr?velse ?r inte rolig att se och i skrivandets stund har faktiskt inte ens hela ?land f?tt tillbaka sin str?m. Min pappa sitter ?ver 50nde timmen utan str?m… I s?na h?r tider k?nner jag en oerh?rd tacksamhet att jag bor p? en g?rd d?r vi har olika eldningsm?jligheter, b?de vedspis och kakelugnar. Men otroligt hur s?rbart samh?lle vi lever i! B?de fast telefonn?t och mobiln?t slogs ut. Man kunde inte n? folk! Obehj?lpligt vandrar tankarna till om en fr?mmande makt sku vilja oss illa s? sku de snabbt kunna klippa av all kontakt s? ingen skulle veta n?t! Till om med radion slutade fungera i ett skede (visserligen pga ett m?nskligt fel men ?nd?…) T?nk att vara helt avskuren fr?n all info om n?got skulle h?nda. Skr?mmande tanke.

 

 

K?nner mej lite kluven nu…detta plask v?cker ett litet fr? inom mej som borde vakna f?rst till v?ren..Jag kommer p? mej sj?lv med att planera v?ra odlingar f?r sommaren och f?r n?stan lust att g? ut i tr?dg?rden och pyssla. Fast egentligen vill jag ha kall str?ng vinter en, tv? m?nader?till s? vi f?r v?ra isar och djup sn?…men envisas det med att bli regn och plask s? sl?nger jag ut julen nu i helgen och plockar sedan in v?ren. 😉 Genom att ta ex n?gra ?ppeltr?ds kvistar in i en vas och kanske b?rja s? lite krasse och annat sm?tt. Tror jag ska b?rja skissa lite p? v?ra sommarplanteringar..fast det blir vinter…. f?r planera kan man alltid, och kanske skulle jag kunna b?rja best?lla lite fr?n? Snart b?rjar ocks? programmet Mandelmanns och d? f?r jag ?nnu mera v?r och sommarl?ngtan. Fast nu ska jag f?rs?ka h?lla mej i nuet. Tror f?rresten att jag kommit p? temat f?r mina nya m?lningar och nu brinner jag faktiskt lite f?r att igen st?lla mitt rum i ordning. M?lrummet, h?r inne. Det har tyv?rr hunnit bli lite ?av ett f?rvaringsrum. Nu ska det ?ter st?llas om och f?rutom m?lningar har jag lite andra planer som innefattar en klaffbyr? med mycket f?rgpennor och akvarell. Sen varvar jag i v?r tills jag rott i land mina projekt. Mer om det d? jag kommit ig?ng.

Tack Borg? f?r de senaste dagarna! Bes?ket var igen f?r kort…Tack till dem jag hann tr?ffa, f?r slalomh?ng och f?r h?rligt l?nga samtal. Ack vad man beh?ver dessa! ?Och… ledsen igen till alla som jag inte hann h?ra av mej till. =( Alltid s? d?r att man inte hinner med alla man ?nskade. K?nner mej alltid lika ledsen. T?nker att kompisar t?nker att, “nu kom hon och inte orkade hon h?ra av sig.” Vill bara po?ngtera att s? ?r det inte. Hinner inte ens tr?ffa hela familjen alltid. Att dessutom vara gravid g?r att mitt behov av vila ?r stort, f?r stort. ?Men kommer troligen igen p? sportlovet och d? ska jag minsann hinna tr?ffa er alla som jag inte hann med nu!