V?gen hem var mycket l?ng och ingen har jag m?tt, nu blir kv?llarna kyliga och sena….(ur Tove Janssons h?stvisan). Av och an har jag funderat hur jag ska f? till ett blogginl?gg i de h?r dystra tiderna… d?rav det l?nga uppeh?llet. N?r allt k?nns m?rkt och sorgset. F?r en blogg ska f?rmedla n?got, g?rna kanske n?got man blir glad av, inspirerad av eller kanske upprymd av. Tyv?rr, m?ste jag g?ra er besvikna. Ingen gl?dje i det h?r inl?gget.
Jag ?r borta fr?n landet, p?v?g mot h?ga kusten, vilket borde vara en gl?dje i sig, men med mej i bagaget har jag en oerh?rd tyngd. Kapps?cken k?nns tung. Vetskapen om att vi snart ?r en f?rre i familjen (min mans systers familj) ?g?r allting nattsvart. Det som varit avl?gset kryper nu n?rmare. ?Det blir en dyster jul. En dyster framtid. Hur jag ?n letar finner jag ingen gl?dje. Inte under n?gon sten. Ingenstans. Alla g?r s?nder p? sitt s?tt och det ?r inget man kan g?ra n?got ?t. Du ?r inte v?lkommen, d?den. Ingen blir glad av din ankomst. Du fattas oss inte. Fem blir fyra och pl?tsligt ska alla p? n?got konstigt vis hitta en ny v?g att vandra. En v?g som ingen kan veta eller ana hur ska bli. Framtiden ?r oviss.
