In between

“Nu kommer jag! skrek hon. Utan att tveka satte lilla My av nerf?r backen i rak linje. Mumintrollet tittade upp med ena ?gat och s?g att hon skulle klara det. Hennes lilla ilskna ansikte var pr?glat av glad s?kerhet och benen stod styva som pinnar i backen. ” Ur Trollvinter. s.81

S? k?nns det lite nu. Jag har kommit ur den tr?ttaste fasen och l?gger nu i en h?gre v?xel igen. ?Hela v?r v?rld har brakat runt om oss (litterally) men ?nd? k?nns det som om vi kickar ig?ng med fart. Kom barra, sa hon och kavlade upp ?rmarna. K?nner mej lite som lilla My faktiskt, men sl?pa p? det tunga lasset det ska jag-f?r snart ?r det l?tt igen (bilden ovan) 😉

Vips s? st?lldes mitt arbetsrum igen i ordning. Vips, s? grundm?lade jag en ny canvas. Vips, s? lade jag grunden f?r den nya m?lningen s? nu g?ller det bara att bygga upp tavlan bit f?r bit…vet inte om jag ska v?ga skriva vad “det nya” har f?r arbetsnamn…f?r t?nk om jag st?r d?r med ett f?rdigt verk som jag bara vill riva i bitar av frustration f?r att det inte blev som det skulle? Det h?nder. Och varje g?ng jag kastar mej in i en ny resa. Dvs. en ny m?lning tar form s? vet jag att jag ska g? igenom en emotionell berg och dalbana. F?r det ?r konstigt. Alltid i n?got skede backar jag n?gra meter och sk?dar mitt verk (g?r jag ofta f?rst?s) och pl?tsligt griper odugligheten tag i mej med sina fula klor och jag st?r d?r och darrar medan n?gon viskar i mitt ?ra “du ?r oduglig”…”se nu vad du gjort”….”det d?r blir inget”….”du kan lika g?rna b?rja om din odugliga, lilla piece of shit”…. JA! Ni f?rst?r. Det ?r inte l?tt. Fast nu efter lite erfarenhet vet jag att det KAN fortfarande bli bra och min inre r?st skriker “SHUT UP! JAG ?R BARA HALVV?GS! DET BLIR BRA TILLSLUT SKA DU SE! DITT J?KLA KRYP!” Ni f?rst?r. Det ?r inte l?tt att vara konstn?r n?r man rivs och slits mellan ytterligheter.

Det fanns tider jag l?t den d?r f?rf?rliga inre r?sten slita mej i tu. Det slutade med att jag ?ngestfyllt n?stan satt och gr?t ?ver min oduglighet. ?Tills jag r?tade p? ryggen, ryckte p? axlarna och skrek tillbaka till det fula trynet. “FINE! Om det inte blir bra, s? ?r det bara att b?rja om!” F?r om det ?r n?t som jag blivit mer och mer under tidens g?ng s? ?r det lite av en perfektionist. Nu mer vill jag inte sl?ppa ifr?n mej s?dant som jag inte ?r 100% n?jd med…..och ja, tja i b?rjan kanske det var annorlunda….eller vi s?ger s? h?r.. jag trodde kanske jag inte kunde b?ttre och nu ser jag tillbaka p? vissa verk med en viss skam. M? erk?nnas. ? dessa hade jag g?rna samlat tillbaka och eldat upp i en brasa p? g?rden. Men. Sen f?r man bara sv?lja och inse att kanske nu den d?r som k?pte just den tavlan ?nd? gillade den (p? n?t konstigt vis). Tur i alla fall att man utvecklas kan jag k?nna. O ja, nu s?ger jag det. Temat f?r f?ljande tavlor heter “in between” utan dess mer f?rklaringar, s? f?r alla tro och tolka sj?lv i detta l?ge.

God forts?ttning

Julefrid.. nu ?r vi ig?ng med jullov n?gra dagar till och de dagar som varit har spenderats med n?ra och k?ra. Vi b?rjade julfirandet med att t?nda ljus i julkyrkan f?r Danne.? Sen har vi ?tit gott, ?ppnat klappar och varit tillsammans. S? viktigt f?r alla. Det ?r lugna och sk?na dagar nu utan m?sten.

Dagar man med gott samvete kan lugna sig, ?bara ligga i soffan (vilket har varit mer eller mindre om?jligt f?r mej sedan maj, sedan jag varit ensam med barnen) passar jag p? att g?ra nu. Jag sluter ?gonen och antingen somnar jag eller s? f?r hj?rnan lite l?ngsamt b?rja k?nna p? att b?rja sp? ide?r i form av konst. Det kommer n?r det kommer. K?nner ingen stress ?n. Jag beh?ver de stunderna s? f?rbenat mycket, beh?ver samla tankar i lugn och ro, om jag inte f?r den m?jligheten s? g?r jag p? som ett ?nglok och st?nger av allt. S? nu passar jag p? att verkligen vila.?Dessutom h?ller b?de jag och den minsta p? att krokna i f?rkylning, inget vidare. ?

?

Har inte haft kraft att ordna varken gl?ggtillst?llningar eller annat nu n?r B varit s? sjuk… s? allt socialt umg?nge utanf?r familjen har helt enkelt f?tt v?nta.

N?r jag g?r ut i skogen och g?r min “grej”, om det d? ?r fotografering eller video…s? blir jag helt l?jligt lycklig. Vet inte riktigt vad det ?r. Kommer p? mej sj?lv hur jag ber?ttar hur “lycklig” jag k?nner mej, just d?r, just d?. M?rkligt egentligen. Att bara n?rheten till naturen, att andas in skog kan g?ra en s? rofylld och lugn. Fast bakom kulisserna kan det f?rst?s ibland se lite annorlunda ut…som n?r vi sku filma mej n?r jag kom skidande…d? kunde inte hundarna (som var inst?ngda en stund i bilen) vara tysta, utan de b?rja yla f?r fullt….de l?t faktiskt lite som varg p? filmen och f?r en kort stund ?verv?gde jag att l?ta det var kvar 😉 Tills jag ins?g att jag d? ?tminstone invaggar de utl?ndska l?sarna i falskhet. S? mycket varg har vi inte p? ?land ?n, att man h?r dem yla n?r man r?r sig i skogen. Kanske snart? Vem vet.