?En ny tid. Ett nytt kapitel.
Ett kapitel d?r konsten kommer att ta mer och mer plats. Ett kapitel d?r jag kommer att k?nna efter mer och g? p? “my sences” som de s? ofta p?talade i konstskolan. ?Det k?nns lite som om jag b?rjar komma dit?t, b?rjar hitta r?tt sm?ningom…. ?n s? l?nge har jag gjort mycket best?llningar och i det finns tyv?rr ingen sj?l. Det kanske blir en vacker bild. Men det ?r allt. F?r mej k?nns det ganska meningsl?st. Jag vill f?rmedla k?nslor…jag vill m?la det som kommer…det som vill uttrycka sig. K?nslan. Den evigt viktiga k?nslan som jag helt sonika f?rbisett nu en l?ngre tid. F?rst d? jag hittar tillbaka till den d?r k?nslan och d? blir det riktigt bra. Vill hitta tillbaka till tiden d? jag fick en bild f?r mitt inre (sketcher, planerande kastar jag bort..n?r det kommet till tavlor) och m?lade sedan direkt p? duken, dit vill jag igen. Men innan jag kommer dit s? finns det n?gra tavlor i h?stens och havets ?tecken som nu finns till salu b?de h?r p? hemsidan, men ocks? p? Granlunda g?rd ikv?ll kl.16-19 och imorgon l?r. kl.12-19!! Sj?lv ?r jag d?r l?rdag om man vill diskutera priser đ
Eftersom naturen ?r s? viktig del av mitt liv s? kommer jag inte ifr?n att naturen m?ste f? ta plats p? mina canvas. Jag inspireras s? oerh?rt mycket av just naturen, dess stillhet, dess djup som fenomen. Finns det n?t h?rligare ?n att stiga upp tidigt en sommardag och g? till havet f?r att se den spegelblanka ytan trollbindas av sj?r?k…n?stan som ?sm? v?sen som dansar p? vattnet. Magiskt. Eller att vara l?ngt ute p? ett sk?r med h?stvindens bitande storm i h?ret. Eller att en vinterdag g? ut i skogen och k?nna hur sn?n knastrar under f?tterna och den kalla luften bita kinderna r?da. Det ?r livet. Det ?r h?r och det ?r nu.
?De ?r dessa stunder jag njuter s? fruktansv?rt, att jag bara vill ha mer…. det magiska ?r att man hittar dessa stunder ?verallt i naturen…det kan vara skogen, det kan vara intill en tj?rn, det kan vara ute p? havet…hemligheten ?r ofta tiden. N?r v?rlden sover d? dansar de vackraste v?sen runt oss.
?
80 % flyter p? r?tt bra nu. Barnen trivs. Den minsta fullkomligt ?lskar daghemmet. Jag f?r tid till att utveckla det jag vill, tid till mej sj?lv. Det ?nda som sk?r ?r att vara borta fr?n min Benny. N?. Snart kommer han igen. Det ?r s? jag ?verlever. Jag tar ett djupt andetag och t?nker det ?r inte l?nge kvar nu, s? ?r han igen h?r. F?rr klarade de sig med sina sj?m?n som var borta l?nga tider, nu m?ste v?l jag ocks?. D? hade de inte ens facetime eller internet. Nu pratar vi varje kv?ll.??
Det enda jag ?nnu funderar p?, som inte har sl?ppt mitt inre, ?r min fj?ll-resa. ?nnu funderar jag om jag och Emil (?ldsta pojken) kanske sku ta oss ?ver till Sverige och ?ka upp?t inom kort. Naturen drar, fj?llen str?cker ut sina l?nga armar och drar i mej. đ Bara ta fina foton och umg?s, en stund, t?nkte jag, Inget m?rkv?rdigt. Bara dra andan. Bort fr?n sjukdom och till den mest l?kande plats p? jorden…norr. Fj?ll. ? Bara vi, och sku det inte vara f?r att jag m?ste belasta andra f?r barnvakt och djurvakt s? sku vi redan ha varit….nu ?r allt lite mer komplicerat. Men ska nu ?nd? se om vi inte sku f? till en l?ng helg ?nd?. Sku ocks? vara sk?nt att sova ett par n?tter igen ost?rt. ?Varje g?ng jag skriver s?, s? f?r jag fundera hur det l?ter i andras ?ron. Men eftersom vi levt s? l?nge nu med sjukdomen diabetes 1 (den mellersta killen Rufus) s? ?r det nog bara en sak som man beh?ver. Avlastning. Det skyller jag bara p? sjukdomen f?rst?s, inte Rufus. I b?rjan hade jag d?ligt samvete f?r att jag m?ste ta avlastning fr?n min egen son, men det ?r ju inte s?, utan det ?r sjukdomen jag tar avlastning ifr?n. Ingen m?nniska h?ller och orkar utan n?gon natts s?mn d? och d?.
H?r nedan kommer tavlor av early morning serien, och ni kan inte tro hur bra denna ser ut ovanf?r en dubbels?ng. Den h?nger i familjerummet p? Granlunda g?rd s? titta in d?r, de som bes?ker.
