?n s? k?nns det som h?st, en varm h?st, och det ?r v?l tur det d? vi ?r mitt i processen att f? gr?set balat. Nu g?r jag bara och hoppas p? att antalet ?ensilage bollar blir tillr?ckligt. K?nner mej lite sm? stressad d? allting princip ?r upp och ner nu. Inte bara rent fysiskt i huset utan ocks? v?ra framtidsplaner. ?Det p?verkar inte bara mej, utan ocks? Benny. Mer honom. Jag har l?rt mej att mer “landa i kaoset” och se tiden an. Det ?r ingen som riktigt vet vad som h?nder fram?t nu. Men absolut k?nns det som om jag inte vill sl?ppa greppet om honom nu d? han igen st?r p? tr?skeln f?r att ?ka tillbaka till Spanien…Det ?r ju vi. Vi tv?. Det ?r inte h?llbart att vi ?r p? olika h?ll. Det g?r en tid. Men inte i l?ngden f?rst?s. Det k?nns bara fel. Familjen m?ste vara p? samma st?lle. Antingen h?r eller s? i Spanien. S?, f?r se vad som sker.
En bit av mej skriker,” kasta loss, flytta hem hit till g?rden, till sk?rg?rden och s? utvecklar vi g?rden tillsammans”. Men steget ?r stort. Att g? fr?n ett v?lbetalt jobb till en os?ker framtid ?r inte ett steg vi kan ta, idag. Tyv?rr. Men det ?r en dr?m att kunna f?rs?rja sig h?r genom m?nga sm? b?ckar. F?r det ?r ingen som vill pendla till stan fem g?nger i veckan, lika lite som man vill slita h?cken av sig f?r att f? allting att g? runt och sen ?nd? inte kunna njuta av det eftersom man ?r s? stressad hela tiden. Helst vill man f?rs?rja sig p? det man ?lskar mest. S? vi f?r se tiden an.
N?t h?nder. Snart. Det k?nner jag p? mej.?
Jag letade. I varje skrymsle, i varje vr?. Jag lyste upp natten, letade d?r m?rkret f?rs?kte g?mma. Jag kom, jag slet, jag rev. Panik. Jag ville s? g?rna hitta. Svar. Vad h?nder, vad sker? ?
