black and white – ElinMattssonArt.com

Livet ?r trassligt och det ?r v?l det som ?r meningen f?r det ska ju inte vara f?r enkelt. Mycket knutar p? v?gen som man antingen kan f?rs?ka knyta upp eller bli f?rtvivlad ?ver. Jag brukar f?rs?ka knyta upp men f?rtvivlan kommer ocks? fr?n och till. Nu skulle vi beh?va ta ett beslut. Ett beslut ?ver v?r framtid de n?rmaste ?ren. H?r, eller Spanien? Ena dagen tror jag ensak den andra en annan.

Enkelhet. Jag ?r igen inne p? enkelhet. Vad ?r livet p? bal och slott? Hur m?nga g?nger har jag inte h?rt hur ballt det ?r att bo i ex. London. Men att g? ut med barnvagnen p? eftermiddagen i London, d? trafiken g?r p? tomg?ng och det r?der kalabalik och man k?nner hur det blir tyngre och tyngre att andas s? fr?gar man sig sj?lv, varf?r? Man kan v?lja var man l?ter sina barn v?xa upp. Man kan v?lja frisk luft ?ver avgaser. Man kan v?lja natur ?ver urbanisation. Livet ?r ett val.

Efter v?ra ?r utomlands (i Prag, I Madrid, I London och Malaga) s? b?rjar ?ven jag inse alla f?rdelar med v?rt vackra Norden. V?r vackra sk?rg?rd. V?r vackra ?.??Vi har gjort v?ra ?ventyr. Vi har flyttat till land d?r vi inte f?rst?tt ett ord vad som sades eller skrevs, vi har f?tt uppleva en s?dan hj?lpsamhet och sn?llhet av totala fr?mlingar s? man inget annat kunnat, ?n tro p? m?nniskans godhet. Vi har ocks? stakat oss vingligt fram, utan socialt n?tverk eller familj… men vi har klarat det. Vi har v?xt. Vi har blivit lurade, vi har fallit men alltid rest oss. Vi har l?rt oss s? mycket. ?Mest av allt har vi l?rt oss att tillsammans st?r vi stadigt. Vi har st?rkts.

?r os?ker om jag hade f?r?lskat mej s? huvudl?st ?ver v?r natur och nuvarande ?plats p? jorden om det inte hade varit?f?r v?ra ?ventyr. Med vetskapen om jordens baksida, k?nns det som om ?jag nu bara vill njuta. N?gonstans innerst inne skriker s? m?nga r?ster som vill bli h?rda.

G?r si, g?r s?. ?r ni verkligen klara?

?Som jag skrivit tidigare vill jag dela med mej av s? mycket. Jag vill g?ra konst i olika former i den h?r underbara milj?n. ?Innan k?nde jag ett utanf?rskap, kanske var jag f?r provocerande och vild? Inbjudningar som aldrig kom, grupper som bildades men aldrig fick man fr?gan.. Idag ?r jag ?ldre. Jag har svalt och g?tt min egen v?g. Jag ?r starkare ?n n?gonsin och ingen kan l?ngre f?rst?ra. Nu ?r det mitt race. ?Jag s?ker f?rtr?stan i ?min konst, i naturen, i allt det vackra. Jag uttrycker svek, sorg och l?ngtan men ?ven gl?dje, tacksamhet och livsgl?dje.

Nu vet jag att jag kan. Innan visste jag det inte. Jag v?gade inte tro. Nu har jag tagit steget ut i det ok?nda och ingen ska hindra mej. Jag ?r som ett ?nglok. JAG. SKA. FRAM. Min styrka ?r starkare ?n EVER.

?En ny tid. Ett nytt kapitel.

Ett kapitel d?r konsten kommer att ta mer och mer plats. Ett kapitel d?r jag kommer att k?nna efter mer och g? p? “my sences” som de s? ofta p?talade i konstskolan. ?Det k?nns lite som om jag b?rjar komma dit?t, b?rjar hitta r?tt sm?ningom…. ?n s? l?nge har jag gjort mycket best?llningar och i det finns tyv?rr ingen sj?l. Det kanske blir en vacker bild. Men det ?r allt. F?r mej k?nns det ganska meningsl?st. Jag vill f?rmedla k?nslor…jag vill m?la det som kommer…det som vill uttrycka sig. K?nslan. Den evigt viktiga k?nslan som jag helt sonika f?rbisett nu en l?ngre tid. F?rst d? jag hittar tillbaka till den d?r k?nslan och d? blir det riktigt bra. Vill hitta tillbaka till tiden d? jag fick en bild f?r mitt inre (sketcher, planerande kastar jag bort..n?r det kommet till tavlor) och m?lade sedan direkt p? duken, dit vill jag igen. Men innan jag kommer dit s? finns det n?gra tavlor i h?stens och havets ?tecken som nu finns till salu b?de h?r p? hemsidan, men ocks? p? Granlunda g?rd ikv?ll kl.16-19 och imorgon l?r. kl.12-19!! Sj?lv ?r jag d?r l?rdag om man vill diskutera priser 😉

Eftersom naturen ?r s? viktig del av mitt liv s? kommer jag inte ifr?n att naturen m?ste f? ta plats p? mina canvas. Jag inspireras s? oerh?rt mycket av just naturen, dess stillhet, dess djup som fenomen. Finns det n?t h?rligare ?n att stiga upp tidigt en sommardag och g? till havet f?r att se den spegelblanka ytan trollbindas av sj?r?k…n?stan som ?sm? v?sen som dansar p? vattnet. Magiskt. Eller att vara l?ngt ute p? ett sk?r med h?stvindens bitande storm i h?ret. Eller att en vinterdag g? ut i skogen och k?nna hur sn?n knastrar under f?tterna och den kalla luften bita kinderna r?da. Det ?r livet. Det ?r h?r och det ?r nu.

?De ?r dessa stunder jag njuter s? fruktansv?rt, att jag bara vill ha mer…. det magiska ?r att man hittar dessa stunder ?verallt i naturen…det kan vara skogen, det kan vara intill en tj?rn, det kan vara ute p? havet…hemligheten ?r ofta tiden. N?r v?rlden sover d? dansar de vackraste v?sen runt oss.

80 % flyter p? r?tt bra nu. Barnen trivs. Den minsta fullkomligt ?lskar daghemmet. Jag f?r tid till att utveckla det jag vill, tid till mej sj?lv. Det ?nda som sk?r ?r att vara borta fr?n min Benny. N?. Snart kommer han igen. Det ?r s? jag ?verlever. Jag tar ett djupt andetag och t?nker det ?r inte l?nge kvar nu, s? ?r han igen h?r. F?rr klarade de sig med sina sj?m?n som var borta l?nga tider, nu m?ste v?l jag ocks?. D? hade de inte ens facetime eller internet. Nu pratar vi varje kv?ll.??

Det enda jag ?nnu funderar p?, som inte har sl?ppt mitt inre, ?r min fj?ll-resa. ?nnu funderar jag om jag och Emil (?ldsta pojken) kanske sku ta oss ?ver till Sverige och ?ka upp?t inom kort. Naturen drar, fj?llen str?cker ut sina l?nga armar och drar i mej. 😉 Bara ta fina foton och umg?s, en stund, t?nkte jag, Inget m?rkv?rdigt. Bara dra andan. Bort fr?n sjukdom och till den mest l?kande plats p? jorden…norr. Fj?ll. ? Bara vi, och sku det inte vara f?r att jag m?ste belasta andra f?r barnvakt och djurvakt s? sku vi redan ha varit….nu ?r allt lite mer komplicerat. Men ska nu ?nd? se om vi inte sku f? till en l?ng helg ?nd?. Sku ocks? vara sk?nt att sova ett par n?tter igen ost?rt. ?Varje g?ng jag skriver s?, s? f?r jag fundera hur det l?ter i andras ?ron. Men eftersom vi levt s? l?nge nu med sjukdomen diabetes 1 (den mellersta killen Rufus) s? ?r det nog bara en sak som man beh?ver. Avlastning. Det skyller jag bara p? sjukdomen f?rst?s, inte Rufus. I b?rjan hade jag d?ligt samvete f?r att jag m?ste ta avlastning fr?n min egen son, men det ?r ju inte s?, utan det ?r sjukdomen jag tar avlastning ifr?n. Ingen m?nniska h?ller och orkar utan n?gon natts s?mn d? och d?.

H?r nedan kommer tavlor av early morning serien, och ni kan inte tro hur bra denna ser ut ovanf?r en dubbels?ng. Den h?nger i familjerummet p? Granlunda g?rd s? titta in d?r, de som bes?ker.