Vad ?r livet p? bal och slott?

Livet ?r trassligt och det ?r v?l det som ?r meningen f?r det ska ju inte vara f?r enkelt. Mycket knutar p? v?gen som man antingen kan f?rs?ka knyta upp eller bli f?rtvivlad ?ver. Jag brukar f?rs?ka knyta upp men f?rtvivlan kommer ocks? fr?n och till. Nu skulle vi beh?va ta ett beslut. Ett beslut ?ver v?r framtid de n?rmaste ?ren. H?r, eller Spanien? Ena dagen tror jag ensak den andra en annan.

Enkelhet. Jag ?r igen inne p? enkelhet. Vad ?r livet p? bal och slott? Hur m?nga g?nger har jag inte h?rt hur ballt det ?r att bo i ex. London. Men att g? ut med barnvagnen p? eftermiddagen i London, d? trafiken g?r p? tomg?ng och det r?der kalabalik och man k?nner hur det blir tyngre och tyngre att andas s? fr?gar man sig sj?lv, varf?r? Man kan v?lja var man l?ter sina barn v?xa upp. Man kan v?lja frisk luft ?ver avgaser. Man kan v?lja natur ?ver urbanisation. Livet ?r ett val.

Efter v?ra ?r utomlands (i Prag, I Madrid, I London och Malaga) s? b?rjar ?ven jag inse alla f?rdelar med v?rt vackra Norden. V?r vackra sk?rg?rd. V?r vackra ?.??Vi har gjort v?ra ?ventyr. Vi har flyttat till land d?r vi inte f?rst?tt ett ord vad som sades eller skrevs, vi har f?tt uppleva en s?dan hj?lpsamhet och sn?llhet av totala fr?mlingar s? man inget annat kunnat, ?n tro p? m?nniskans godhet. Vi har ocks? stakat oss vingligt fram, utan socialt n?tverk eller familj… men vi har klarat det. Vi har v?xt. Vi har blivit lurade, vi har fallit men alltid rest oss. Vi har l?rt oss s? mycket. ?Mest av allt har vi l?rt oss att tillsammans st?r vi stadigt. Vi har st?rkts.

?r os?ker om jag hade f?r?lskat mej s? huvudl?st ?ver v?r natur och nuvarande ?plats p? jorden om det inte hade varit?f?r v?ra ?ventyr. Med vetskapen om jordens baksida, k?nns det som om ?jag nu bara vill njuta. N?gonstans innerst inne skriker s? m?nga r?ster som vill bli h?rda.

G?r si, g?r s?. ?r ni verkligen klara?

 

?Som jag skrivit tidigare vill jag dela med mej av s? mycket. Jag vill g?ra konst i olika former i den h?r underbara milj?n. ?Innan k?nde jag ett utanf?rskap, kanske var jag f?r provocerande och vild? Inbjudningar som aldrig kom, grupper som bildades men aldrig fick man fr?gan.. Idag ?r jag ?ldre. Jag har svalt och g?tt min egen v?g. Jag ?r starkare ?n n?gonsin och ingen kan l?ngre f?rst?ra. Nu ?r det mitt race. ?Jag s?ker f?rtr?stan i ?min konst, i naturen, i allt det vackra. Jag uttrycker svek, sorg och l?ngtan men ?ven gl?dje, tacksamhet och livsgl?dje.

Nu vet jag att jag kan. Innan visste jag det inte. Jag v?gade inte tro. Nu har jag tagit steget ut i det ok?nda och ingen ska hindra mej. Jag ?r som ett ?nglok. JAG. SKA. FRAM. Min styrka ?r starkare ?n EVER.