Ja, vad säger man. Nu har vår brand vädrats på alla sätt i lokala medier och i radion. Det är en vecka sedan, nej 1,5 vecka sedan..har sotlukten lättat, nja alltså knasigt svar men jag vet inte. Antingen har man vant sig eller så har man bara sprungit till och från bil eller ut med hunden och snabbt förbi som man inte reflekterat. Jag ser inte eländet nu just. Jag bara är, med skyddslappar för ögonen. Allt som jag gjorde på min lilla fritid (eftersom jag jobbat massor senaste året allt för att släpa hem extra pengar för det vi planerat för gården, fler boenden etc) var att städa och fixa hos djuren. För vi är en turistgård, vi lever för sommaren då vi vill öppna vår gård för alla familjer som vill komma och ta del av lantidyllen i skärgården. Vara nära djuren och naturen, kunna andas och åka härifrån med lugnare pulsslag. Nu drogs mattan undan.
Mannen springer på ute från tidig morgon till sen kväll + att han ofta vaknar av ngt runt 4-5 tiden och kan inte sova vidare utan stiger upp. Jag vaknar då med men kanske ändå ligger och drar mej en timme till. Vad ska man stiga upp till? Allt jag sprang på med på gården innan branden var djuren. Det är mycket jobb med över hundra höns, kycklingar och unghönor. Vi hade precis byggt klart nya platser för hönsen, nya ställen för alla kycklingar och unghöns. En mamma hade länge länge viljat ruva och tillslut hade jag gett med mej och satt ägg till henne, dessa hade kläckts ca en vecka innan branden, där låg hon såg lycklig i ena inhägnaden med sina små. Oj, mitt hjärta brister. Hade inte tänkt på henne innan jag såg fotot jag tagit på henne med sina små. Jag hoppas verkligen att alla dessa liv bedövades av röken långt före lågorna nådde dem.
Vi fick ju en otrolig hjälp av hela halva ön + andra. Det var helt otroligt. Vi är överväldigade, minst sagt. Vi hade haft många veckor av slit och släp om inte folk hade kommit och hjälpa till att mocka och sortera skrot. Man kan inte förstå hur mycket som försvinner från en gård när verkstad/garage, ladugård, stall, sadelkammare, gårdsbod/ateljé, förråd, vedbod, förråd till stuguthyrningen, när allt försvinner på engång. Det går inte att ta in. Det enda hela verktyg som stod kvar var järnspettet. Ett järnspett!!!
Ännu poppar det plötsligt upp saker, som igår, “alla julsaker!”. Det hade inte gjort så mycket om det inte hade varit för att jag varit en lite samlare på fina julsaker i plåt och trä. Från vår London tid fanns en hel del minnen som hängde i julgranen och även från Spanien. Sånt gör också ont. Precis när jag skrivit klart det här insåg jag att barnen (!!), barnens alla julsaker som de släpat hem från dagis. Stora barnens, och så faller tårarna igen…
Men ja. Mattan har dragits undan och jag känner mej vilsen. Vad ska jag göra? All min tid gick ju till djuren. Visst har spinneriet i huvudet slagit igång på nya byggnader etc och där är ju faktiskt Pinterest en guldgruva för idéer. Det är bara det att så fort jag lägger mej ner i soffan för att scrolla idéer till nytt så somnar jag! HELT SLUT! Det var lite av en överraskning (fast jag ju kan förstå det) att sömnen slår så hårt om det blir en lugn stund. Det tyder nog på att chocken och adrenalinpåslaget var SÅ enormt den där tidiga morgonen och det tar tid för kroppen att återhämta sig.
Att vi ändå har sådan otroliga hjälpsamma människor runt oss så det blev kvar mat från lördagen (då folk dök upp med soppor, korv, kex, bakverk etc) ex soppa blev överlopps som frystes in och igår fick vi levererat över 5 liter fisksoppa! Jag blir helt slut av folks givmildhet. Det är till så stor fördel att ha mat färdigt så man slipper laga nu.
Folk undrar nog över försäkringar och annat och båda husen var försäkrade men för lågt. Konstaterade att vi kanske får ett plåttak till stora ladugården till samma värde vi får ut för hela huset, om vi har tur. Så nu försöker vi på alla vis hitta nån gammal ladugård som vi kunde få mycket material ifrån, och en har vi redan kikat på, nu hoppas vi och ber för att vi kunde få plocka ner den, där finns sten och material så det räcker.
Om man ska försöka se förbi allt arbete så har vi alla möjligheter nu att börja från ny kula. Göra om och göra rätt. Planera allting så bra det bara går från början. Ex tänkte jag att i hönshuset/getstallet vilket nog lutar mot att det blir en ny byggnad när längs med åkern, att den ska vara planerad så man bara åker igenom med fyrhjuling och på så sätt får lätt städat. Allt handarbete ska bort i så stor utsträckning som möjligt och det harmoniserar också mycket bättre med den utökning av höns vi hade tänkt.
Bilden ovan vaknade vi till när grannen rusade in och vrålade “det brinner!!” Bilden knäpptes när ungdomarna o mannen hade försvunnit ut och jag stod i luren med 112 och med småbarnen runt mej.
Apatin är somsagt lite av en överraskning och mannen känner inte riktigt igen mej… Jag som är en “ADHD:are” som aldrig är stilla, har nu stillnat, men somsagt har säkert en del fysiologiska orsaker där med. Mitt “läkar-utsagda-eventuella-diskbråck” (ej röntgat) har också börjat bråka och fast jag inte minns eller vet att jag skulle ha lyft nåt tungt under branden så kan jag nu provocera fram att jag blir benlös om jag står stilla mer än 1-2h. Då händer något i ländryggen och jag får börja stå och hänga på saker och avlasta ryggen (hände i butiken här om dagen då mannen diskuterade motorsågar i evigheter och på ett visit till FBK där vi visades runt och bekantade oss med allt). En molande värk som går mot att jag börjar röra mej långsammare och till sist kan benen “huggas av” alltså jag faller ihop om jag inte har nån att stödja mej på. Obeskrivlig hemsk känsla, som man blir förlamad?? Plötsligt. Ska nu se till att jag får en magnetröntgen om det sen blir privat, för nu vill jag ha svart på vitt vad jag drabbats av.
Taket. Tegeltaket om vi arbetade så hårt med att hitta gamla tegel, rengöra och först plocka ner det gamla och sedan upp det nya… oj mitt hjärta.
Dagarna springer också förbi en utan att man gör ett jota, känns det som. Jaha, så var den här dagen slut. Sådär går det, dag efter dag. Somsagt frågetecknen är många. Försäkringen täcker lösöre men det finns maxtak för olika kategorier såsom “antikt” och andra saker. Alla motorfordon som stod i garage (crossar, fyrhjuling, mc) som saknade brandförsäkring täcks inte. Alla delar som var köpta till dessa (extra hjul, kåpor, etc etc) vet vi ännu inte om vi kan få en cent för och allra allra värst är att om försäkringsbolaget vill bråka så kan de säga att de inte tänker betala en cent för de över 20 nya fönster som hade levererats av snickaren, som min pappa stått o målat i otaliga timmar med ram som var tänkta till utbyggnaden på huset (mumintornet) alltså där finns ett kvitto på över 20 000e på bara dem! För att inte tala om de gamla fönster vi hämtade utanför Stockholm som var från 1800 talet med små rutor som var tänkt för en av gårdsbyggnaderna (ena karmen stor på vår altan med två fönster så 30% har klarat sig kan man säga). Allt virke som låg och väntade på att få sättas upp. Där har vi nog inte diskuterat klart än. Byggförsäkringar i all ära, men om ett bygge inte “är pågående” (vilket tornet inte var) så ska det nog på något vänster kunna betalas ut. Så måste det vara, finns inget annat alternativ! Till saken hör att snickaren som gjorde det dryga arbetet med alla fönstren till tornet har gått i pension och vi kommer inte att få dessa fönster med allt arbete (jo glas insättnings jobb var inte med) för samma summa mer. Det är som man ska kunna börja gråta av tanken på hur mycket mycket arbete som verkligen gick upp i rök. Allt sånt här bidrar till tyngden i fotbojan man släpar omkring…