Posted on

Roomservice, plinggg!

“Kan ja få ett glas vatten…” väser den ena från sin säng då jag går förbi och sakta ska stänga dörren. Den andra försöker ringa på roomservice, men tyvärr hade roomservice lagt telefonen på tyst så inget svar där. Men visst levererades det ett glas hallonsoppa på sängen där med. För nu. Nu har också far i huset feber. Då. Då är det inte lätt…om vi säger så. Så idag ska mor plocka fram stetoskopet, sjukskötarmössan (helst kort 50-tals stuk med kanske…nätstrumpbyxor…(?) Oj. Hoppade visst in i fars tankar).

Typiskt att just mumin-mamman boken idag lyser med sin frånvaro, hade helst känt för citat just ur den…men, men kanske Lilla my kunde duga.

Jamen visst. Där. ” Lilla My hängde tvärsäkert och livsfarligt i det öppna norrfönstret.” Ur Pappan och havet sid.67

Just så. Så känns det nu. Att det lika gärna kunde hända lite livsfarligheter emellan…det här sjuk-hemma passande mamma livet börjar snurra på tredje veckan och ja…vad ska jag säga? Det börjar lite killa i fingrarna…i fötterna…i hela mej! Dels kan man inte göra något åt situationen än kurera, kurera men samtidigt evigt frustrerande då någon plötsligt tryckt på “stopp” och hela hjulet har stannat! En olidlig spänning tar fart..Hur ska det gå med strandstugan?? Strandbygget?? Snickarboden?? Hur ska gården hinna med?? Japp. Vi får väl finna lite glädje i just den spänningen då bara…Missförstå mej rätt, sköter så gärna om mina barn! Inget annat.

Tänkte presentera några foton som blev tagna i Borgå om sistens.

Lilla Belle blev som sagt förevigad när vi var i Borgå hos min bästa, bästa Nette! Kolla in Anette Sundström photography. Här är några exempel av de bilder hon knäppte. Har lite till, men de visas inom sinom tid.. finns en förklaring till det.
Belle går på sin åttonde månad nu (!!) som tur har hon ännu inte löst gåtan med hur man kryper, men märker att det nog inte är långt dit. Å med facit i hand vet jag ju att man absolut inte behöver stressa fram nåt, jag hinner så bra ändå springa efter henne framåt…

Sådär nu börjar en liten klia sig i ögonen och vill bli utsatt i vagnen för att sova. En annan har tröttnat på tv:n och en tredjes blodsocker börjar visa att det snart är dags att kliva upp för ett mål mat… Ha en fin torsdag! Ut i solen alla som kan! Ska nog ta mina kaffekoppar på altanen på fårskinnen i solstolen tror jag bestämt. Så får vi följa med corona eländet, börjar visa sig busigt nu. Ha det gott! Lev för dagen!

Posted on

Nämen Gud vad hemskt! (känsliga läsare varnas..kan vara på sin plats här)

Nämen NEJ! Nej, nej, nej!!! Den sjuka hönan cirklar runt, runt, runt med huvudet neråt marken böjt, klart sjuk av någonslags förlamnings sjukdom…kanske marek. Nej, nej, nej!! Mitt hjärta blöder för den stackars sjuka hönan som jag inser att måste tas bort snabbast möjligast och jag VET att jag inte har någon jägare hemma. Svärfar som brukar ställa upp, han är inte på ön och mannen på jobb. Gud. Nej. Jag visste att den här dagen skulle komma förr eller senare. Men jag VILL inte. Jag sväljer. Jag skakar. Jag stönar och blir mer eller mindre i panik. När det kommer till att släcka liv så vill jag inte längre vara med. Men vetskapen om att hönan lider gör att jag ändå fungerar. På något vis. Med ett stadigt grepp greppar jag den stackars, arma kroppen och slår så hårt jag kan den i huvudet. Nämen Guuuud. Tårarna rinner längs mina kinder medan jag släcker det arma livet. Gud, ni kan inte fatta hur hemskt det känns! Det tar en låååång stund för mej att lugna mej kan jag lova…. och ännu när jag skriver detta så darrar mina arma händer, skakad av hela denna (för mej ) traumatiska upplevelse. Gud vad jag inte längre vill vara med när det kommer till sådant här!!

Nåja. Jag slutar där. Man får glädja sig åt det nya livet i hönsgården i stället (på en annan plats, så de inte blir smittade om det skulle visa sig vara något smittbart hönan bar på).

Dessa veckor har sprungit mej förbi, först med sportlov i Borgå efter det en massa sjuka barn i repriser. Därefter var vi en sväng över till Sverige för att se den härliga musikalen såsom i himmelen! Måste alltså ses! Den berör. Härlig, härlig uppsättning. Verkligen. Say no more så “spoilar” jag inte om någon är på gång för att se den.

Där. DÄR kom dagens samtal från skolan, äldsta killens tur att insjukna. Igen??? Hem kommer en brännhet kille och vi får väl bara hålla alla tummar för att det inte är coronavirus.

Precis när jag sedan var påväg in genom dörren så ser jag mot hästarnas håll (den gamla iklädd täcke) i snöovädret. Det var en sådan där impuls igen som gjorde att jag gick fram och kollade den äldre. Mycket riktigt står hon och darrar och fryser (fast bara halsen är våt). U-sväng och tillbaka till stallet, in med hästarna, klä av täcket, greppa halm och gnugga henne varm. Varpå jag serverar en massa hö och hästarna blir sakteligen varma och får det skönt och behagligt.

Glad i alla fall att vi fick lite foton av lill tösen tagna av min härliga Nette, på sportlovet! OM ni inte kollat in hennes förmåga till att fånga stunden så kan man göra det på anette sundström photography. Återkommer med bilder från vår session lite senare i vår…

Vardagen i stort. Jag råddar lite överallt och ingenstans. Ammar. Matar. Byter blöjor. Till mina ångest ammar jag även på natten ett par, tre gånger (!!)Jaa…vad är hon? Åtta månader. Haha, men nu kastar jag offertröjan och dyker ner i soffan och kollar de nya mumin season 2 (animerade) avsnitten med två sjuklingar (ja de ringde precis från dagis och jag fick hämta hem en till febersjuk gosse). Senare planerar jag visa såsom i himmelen filmen till mina äldsta killar. Det börjar vara dags att se den.

Så får man bara drömma om att alla blir friska och orken kommer tillbaka och jag får vårstädat. Ut med det gamla och in med det nya. Gärna lite vårlökar och rena fönster sådär. Så blir det nog bra. Nu ska alla bara blir friska.

Bara det har spytts klart…