Posted on

En vit fj?der ?

En vit fj?der l?g d?r. Under s?ngen. Precis efter att min sv?ger tagit sitt sista andetag h?r p? jorden. En vit fj?der. Det var sjuksk?terskan som s?g den och visade den. Vilket tecken, ?vilken v?rme. ?ngeln l?mnade ett sp?r av sig. Jag (som utbildad sjuksk?tare) vet att det kan h?nda of?rklarliga saker d? en m?nniska g?r bort…ett exempel ?r n?r min mosters man gick bort, d? bl?ste n?gon ut ljuset som brann intill honom. Helt av sig sj?lv slocknade ljuset. Min ?vertygelse ?r att det kommer budb?rare/?nglar och tar med v?ra k?ra till andra sidan och l?mnar sm? ,kanske tr?stande tecken f?r dem som blir kvar. Vi tar hand om honom nu. Han kommer med oss.

En s?dan otrolig tomhet han l?mnar efter sig…Danne, v?r Danne. Ha det bra d?r borta, tills vi ses en dag! Vi sk?ter om din hund, Pantis nu ett tag nu tills allt lugnar ner sig.??

Posted on

Ingen blir glad av din ankomst..

V?gen hem var mycket l?ng och ingen har jag m?tt, nu blir kv?llarna kyliga och sena….(ur Tove Janssons h?stvisan). Av och an har jag funderat hur jag ska f? till ett blogginl?gg i de h?r dystra tiderna… d?rav det l?nga uppeh?llet. N?r allt k?nns m?rkt och sorgset. F?r en blogg ska f?rmedla n?got, g?rna kanske n?got man blir glad av, inspirerad av eller kanske upprymd av. Tyv?rr, m?ste jag g?ra er besvikna. Ingen gl?dje i det h?r inl?gget.

Jag ?r borta fr?n landet, p?v?g mot h?ga kusten, vilket borde vara en gl?dje i sig, men med mej i bagaget har jag en oerh?rd tyngd. Kapps?cken k?nns tung. Vetskapen om att vi snart ?r en f?rre i familjen (min mans systers familj) ?g?r allting nattsvart. Det som varit avl?gset kryper nu n?rmare. ?Det blir en dyster jul. En dyster framtid. Hur jag ?n letar finner jag ingen gl?dje. Inte under n?gon sten. Ingenstans. Alla g?r s?nder p? sitt s?tt och det ?r inget man kan g?ra n?got ?t. Du ?r inte v?lkommen, d?den. Ingen blir glad av din ankomst. Du fattas oss inte. Fem blir fyra och pl?tsligt ska alla p? n?got konstigt vis hitta en ny v?g att vandra. En v?g som ingen kan veta eller ana hur ska bli. Framtiden ?r oviss.

Posted on

Som en v?rdag…

Klockan ?tta sm?g jag mej in till stallet d?r tv? damer tittade p? mej stor?gt, f?rn?jda med natten frustade de v?lm?ende. Se tassade jag vidare ut mot ensilaget och fyllde p?sarna med mat…sku jag inte alls f?rst? mej p? m?nader skulle jag ha sagt; vilken v?r morgon! Med den friska ensilage doften i n?san och med morgonsolen sakta stigande p? den ljusa himlen k?ndes det pl?tsligt som v?r. Vilken underbar k?nsla. Jag riktigt drog p? stegen och passade p? att dra l?nga andetag och fylla mitt inre med den h?r ljuva morgonen. F?r det var precis vad den var. Ljuv??

Att fylla livet med positiva saker. Vet ni, jag har nyss hittat Marks och Jonas podd s? nu lyssnar jag f?r fullt bak?t p? en massa inspelade avsnitt. Jag blir s? varm om hj?rtat av att h?ra dem. Varje g?ng jag hittar s?na saker…kan vara en blogg som ger positiv energi, kan vara en podd s? suger jag i mej. F?r vem beh?ver inte i dessa m?rka tider? Energi boost. S? om ni missat deras podd (Mark Levengood och Jonas Gardell) s? googlar man bara marks och jonas podd s? kan man lyssna ?efterhand.

Dagen fortskrider och jag ?r s? glad ?ver mitt nya f?gelhus. Jag ?lskar att f? ta del av de sm? livens liv. Inte bara jag utan ocks? mina barn har jag smittat med mitt genuina f?gelintresse. Sen de var sm? har jag alltid varit noga med att l?ra skillnad p? kr?ka, korp, r?ka och kaja. ?ven sm?f?glarnas namn s?ger jag h?gt. ?De ska inte tro att alla stora svarta f?glar ?r kr?kor…eller att alla fiskm?sar ?r m?sar…nej, det finns skrattm?s, trut, t?rna osv. Hade en barn bok om f?glar och deras ?gg med vackra illustrationer n?r jag var liten och d?rav f?ddes nog ett intresse. Tar nog inte l?nge innan h?nsen ?r tillbaka h?r p? g?rden.???

Talgoxarna, titor och mesar tr?ngs f?r att f? ta del av de fettrika n?tterna

 

Idag. en ny dag. ??Lillen har jag f?rt till dagis och nu trivs han s? bra att det inte ?r n?t gr?t alls vid l?mning.??

N?r man vet att alla trivs p? sina nya platser s? m?r ett modershj?rta bra. P? tal om moder och hj?rta s? kommer ocks? mannen hem ?ver helgen…passar p? att h?mta hem lite saker s?d?r innan flyttlasset drar hem den 15 december. S? egentligen ska jag nu forts?tta mina skisser p? smycken jag funderar p? till min kurs….k?nns som om det inte kommer att vara j?tte mycket ost?rd tid i helgen.

S? ha en bra dag! Nu ska jag forts?tta skissa.

Posted on

Backa bandet, leva som f?rr

 

 

H?stdagarna seglar f?rbi, ?n ingen kyla i siktet..Nu njuter jag av dimma och dis medan jag f?rs?ker styra upp mina id?er. Det ?r som om naturen drar efter andan nu…f?rbereder sig f?r den l?nga, m?rka vintern. Sm?f?glarnas s?ng ?r n?stan borta, d? de flyttat in i djupare skogar, bara de ih?rdiga talgoxarna ?som letar material och fett f?r att klara den kalla ?rstiden. N?gon korp kraxar d? och d? och p?minner mej om att jag ?r p? r?tt v?g.. . Tyst och stilla. Alla f?rbereder sig, inst?ller sig p? “?verlevnadsmode”. De som kan flyr, flyger till varmare trakter, de allra tuffaste stannar. Om ?n i ide eller p? l?ga kroppstemperaturer vilande l?ngt nere i marken. Det ?r nu de sista skrovm?len g?rs innan man intar den d?r mjuka, sk?na b?ddplatsen…De tuffaste tuffa kommer att pulsera fram i djup sn?, leta febrilt efter f?da och och ta sig fram.

Det ?r precis det jag ?nskar g?ra. Ta mej fram trots motst?nd, storm och kyla. Jag ?nskar g? emot normen. Bo p? min g?rd. Ha h?ns, f?r, alpackor, en ko. Kunna spinna och f?rga mitt egen garn (ge till farmor som ?r beg?vad n?r det kommer till stickning), f? h?rliga ekologiska tr?jor till barnen….smida mina egna smycken, odla min egen mat….en dr?m att ha i sikte d? resten av v?rlden snurrar alldeles f?r fort. Jag har lust att skrika ut, dra i n?dbromsen innan det ?r f?rsent. F? folk att inse. Man kan g?ra sj?lv. Man kan ta tillvara mer. Man kan anv?nda igen. Man kan ?ta fint k?tt endast p? helgen. G? tillbaka. Backa bandet. ?Stoppa upp. Lyssna. Ta in. Spr?cka bubblan. V?ga sl?ppa p? saker. Inte k?pa nytt. ?teranv?nda. Jag hoppas innerligt att man mer och mer b?rjar inse vilken cirkus vi lever i. Jag hoppas fler och fler kan och v?gar ta steget bort fr?n karusellen.

Leva enkelt.

 


Posted on

H?ga kusten i siktet ?

Halloj!

I tjocka, sk?na yllesockor g?r jag h?r omkring h?r hemma och inv?ntar energi och bara ?r, fundera p? att t?mma k?ksspisen p? aska och s?tta ig?ng en tv?ttmaskin. Tr?tt efter en tidigmorgon ig?r d? v?ckarklockan ringde 05:20 och ?jag valsade in p? jobb som sjuksk?tare bland ?ldringarna. N?r man jobbat helg s? f?r man unna sig en dag ledigt??. Bara vara. Bara l?ta hj?rnan arbeta men kroppen vila….om nu det g?r ihop..

Fast.. har lite sv?rt att varva ner…Det ?r ett enda virr, varr i mitt huvud nu..mycket program i november om man s?ger s?. Dagen b?rjade ocks? kaotiskt och ni vet n?r det b?rjar s?d?r s? ?r det sv?rt att riktigt varva ner.. Det b?rjade med att mellanbror inte hittade sin diabetesv?ska (den han alltid ska b?ra med sig). Vi letade. Och letade. F?rst lugnt. Sen halvt stressande. Sedan springande. Stanna upp. T?nka. Var hade du den senast…n?gonstans i desperationen (d? man vet skoltaxin kommer och tiden g?r f?rbi alla tidtabeller) s? blir det pajkastning. Du hade den! Vem hade den? Vart ha du satt den? T?nk!! I paniken cyklar han ner till farfar kollar hans bil (f?r d?r var den en stund ig?r). Inget. Tillslut hittar vi den l?ngst ner i bykkorgen… Var det inte hussp?ket s? var det den minsta…tror p? det sistn?mnda. Jag skrattade. Vi skrattade. Sen r?kar ju den mellersta ha en s?dan underbar assistent i skolan s? hon hade r?kat k?ra f?rbi honom (d? han cyklade till farfars bil 300 m bort) och vek in p? v?r g?rd f?r att ta ?med mannen till skolan.??

Blev en f?r sen start f?r alla denna m?ndag morgon, men s? kan det vara. Veckan har “kickat” ig?ng om man s?ger s?..

Vet ni, nu kan jag inte h?lla mej l?ngre. Nu m?ste jag ber?tta vart jag ska i slutet p? denna m?nad! Till h?ga kusten! H?ga kusten, kan ni fatta? Det finns inte ord som beskriver min gl?dje att f? s?tta sig helt ensam i bilen och k?ra 5 timmar upp l?ngs den svenska kusten till ett makal?st, naturvackert h?ga kusten!

 

Pirrigt k?nns det ocks?. Varf?r, vet jag inte riktigt. Eller jo. Eftersom jag g?r det ensam k?nns det lite pirrigt. Det k?nns lite pirrigt att k?ra ?till ett st?lle d?r jag aldrig f?rr varit. Dels…ska jag hitta fram? F?r att ?nd? g?ra resan s? avslappnad som jag t?nkt (att jag slipper stressa p? kanske isiga v?gar..) s? t?nker jag tjuvstarta en dag innan. Planerar ta med kameran och stanna till p? v?gen. Dels m?ste jag hitta n?t st?lle att ?vernatta p? d? jag annars anl?nde kv?llen innan kursstart. Jag ska f? tr?ffa nya m?nniskor som alla har samma dr?m att g?ra fina silversmycken! Ja, ni h?rde r?tt! Inspirerad av min favorit bloggerska t?nker jag nu ta en ?delmetall och f?rs?ka f?rvandla det till n?got vackert. N?got som har kontext och djup. N?got som v?cker k?nslor.

T?nker allts? g? en kurs i silversmide och jag har redan designat ringar och armband som jag ska utveckla. Allt i ?kta sterling silver.

S? inom en snar framtid, kanske mot v?rkanten s? kan jag hoppeligen ocks? s?lja av dessa??. Vi f?r se vad det blir.?

Posted on

Ta steget..ut i det ok?nda

He’s coming home for x-mas!

S? ?r halloween ?ver, pust…jag ?r ju s?dan som gillar att fixa och ofta brinner gl?den starkare ?n f?rnuftet. F?r egentligen s? tar det nog all must ur mej att vara ensam mamma till tre killar, ha en h?st och tv? hundar och inte sova om n?tterna…men sen ?nd? vill jag ju s? mycket n?r det kommer till barnen. Och n?r jag vill n?got starkt s? resonerar inte hj?rnan l?ngre f?rnuftigt d? tas kraften fr?n det d?r “extra lagret” som finns d?r n?gonstans. Barnen har pratat om Halloween l?nge och.. ja, d? kan man inte riktigt h?lla sig borta.. S?dan ?r jag. L?gger liksom i en v?xel som egentligen inte finns och sedan n?r allt ?r ?ver s? ?r jag helt slut. N?, bara att vila upp sig sedan.

Trivs som b?st n?r inte alla “m?sten” hopar sig utan n?r jag f?r lite tid till att sitta ner och ta en mugg te och smida ide?r. ?Fundera p? nya fotomotiv och f? tanka kraft och id?er f?r konsten. Sen ?r det ju s? att n?r det blir f?r hektiskt s? ?r det n?got annat som inte hinns med och oftast blir det hemmet, d? jag prioriterar djuren..s? en ordentlig st?dning sku inte sitta fel heller. Dit for min lediga l?rdag k?nns det som….asch.. 😉

Nya kameran har ju kommit och har ju knappt hunnit bekanta oss..s? ig?r kv?ll gjorde jag en promenad med Chico och passade p? att ta kameran. ?land. H?st. ?n n?gon ?vecka k?nns det som…blev pl?tsligt varmt igen s? vintern k?nns ?nnu avl?gsen. V?ntar nog ?nd? p? den. V?ntar p? sn?n. V?ntar p? att f? leka med min tv? ?ring i sn?n..den h?r mamman v?xer aldrig upp. 😉

V?ntar p? att f? skrinna…t?nke faktiskt om jag skulle v?ga mej p? l?ngf?rds skridsko?kning i ?r. Kanske med Lucy som drag hj?lp? Hoppas, hoppas det blir en vinter med is och sn?. ?r s? l?nge sedan jag upplevde det nu k?nns det som.

Nu har vi ocks? best?mt oss f?r att ta steget, steget ut i det ok?nda. ?Den h?r g?ngen ?r jag faktiskt lite r?dd.. p? riktigt. Men vi har best?mt oss. Han flyttar hem. Det k?nns som det enda r?tta. Magk?nslan. Magk?nslan har f?tt styra. Den k?nslan jag alltid f?rs?kt hitta och g? efter och som alltid leder en r?tt. Den k?nslan kan dock vara sv?r att hitta ibland…och l?nge har vi velat fram och tillbaka. ?Ensamheten ifr?n varandra har ocks? utvecklat och st?rkt oss, men nu r?cker det. Nu vill vi vara tillsammans. Har vari ifr?n varandra nu sedan juni…(jo han var hemma p? semester d?r i juli).

S? vi har best?mt att han l?mnar Malaga och flyttar hem tillbaka. Han s?ger allts? upp sig. Jag har alltid f?respr?kat liv och frihet f?re pengar och fina jobbtitlar. Nu visar vi att vi st?r f?r just de orden. Han l?mnar en s?ker mark, s?ker inkomst och kommer hem. F?r k?rleken ?r starkare. Framtiden ?r oviss och f?r tillf?llet finns inget jobb h?r p? ?land som skulle motsvara det han hade, s? nu har vi best?mt att han kommer hem, hem till g?rden. ?Sen f?r vi se, hur l?nge skeppet flyter och hur vi f?r ekonomin att g? ihop. Men den som inte v?gar, vinner inte heller. Det ?r min starka tro. Nu ska vi ta tag i v?rt hus och g?ra klart allt som inte ?r f?rdigt med material fr?n v?r egen skog. ?Vi ska leva sk?rg?rds liv p? riktigt. Vi ska fiska. Vi ska ta vara p? naturen. Vi ska vara fysiska och vara mycket utomhus.

Allting l?ser sig. S? ?r det. S? har det alltid gjort. Den som v?gar vinner, s? ?r det. Hur kan min ?vertygelse vara s? stark…f?r att vi gjort det f?rut och har f?tt det s? starkt till oss, som ett g?va, som ett slags pris? Kan man s?ga s?? ?Tar man steget ut i total ovisshet s? brukar det finnas en stor osynlig hand som “rewardar” (vad heter det?) och “f?r” en r?tt… F?rst?r ni? V?ga lita p? ovisshet. V?ga v?ga. B?ra eller brista, han kommer hem till jul.??